En svensk Herthaner berättar
Säsongen 2009/2010 närmar sig. Alla vi med Herthahjärtan slits just nu mellan hopp och förtvivlan när vi läser alla transferrykten. mer om det i en kommande artikel. Som ett nytt inslag på våra sidor den kommande säsongen kommer vi att publicera artiklar som ni läsare själva skriver. Först ut är Alexander Carlsson som berättar om förra säsongens serieavslut.
Klockan hade just passerat åtta på lördagsmorgonen när mitt plan anlände till Schönefeld flygplats. Jag hade rest till Berlin för att förhoppningsvis gå på matchen mellan HB och Schalke. Dagen innan match hade jag besökt Herthas hemsida. Herthas fina säsong hade gjort att efterfrågan på biljetter var enormt. Enligt hemsidan så hade klubben med lätthet kunnat sålt över 200 000 biljetter till matchen.
Hertha spelar sina hemmamatcher på den väldiga Olympiastadion, var publikkapacitet för fotboll är 74 244. Till denna match hade man alltså kunnat sälja ut Olympiastadion tre gånger om. Anledningen till det fantastiska intresset var HB´s sensationella säsong. Med endast två matcher kvar av säsongen låg HB på tredje plats, endast en poäng efter ledarlagen Wolfsburg och Bayern Munchen. Det fanns alltså reell chans på ligatiteln och spel i Champions League kommande säsong. Senast Hertha vann ligan var 1931. Hög tid att åter bli ”Meister”.
För mig var detta fjärde fotbollsresan till Berlin inom loppet av 12 månader. Ganska exakt ett år tidigare hade jag sett Hertha som för sista hemmamatch säsongen 07/08 tog emot ett Nurnberg som kämpade för att undvika nedflyttning. Den matchen kom att spelas inför halvtomma läktare eftersom Hertha för andra säsongen i rad slutade 10:a. Kontrasterna mellan den matchen och denna säsongs sista hemma match kunde knappast ha varit större. Berlin var denna gång i ett fullständigt febrigt tillstånd.
Vid mina tidigare besök till Berlin hade det inte var speciellt svårt att skaffa biljett. Det var bara att besöka Hertha´s butik vid Europacenter eller köpa en biljett vid stadion.
Eftersom jag använde mig av lågprisflyg så hade jag bokat min resa två och en halv månad innan matchen mot Schalke spelades. Vid tidpunkten för min bokning så var Hertha i ledning utav Bundesliga med fyra poäng, så visst fanns det förhoppningar om att det kunde vara en guldmatch man skulle åka på.
Jag måste erkänna att jag togs lite på sängen av det massiva intresset för matchen mot Schalke. Visserligen hade jag noterat att publiksiffrorna hade ökat under våren. Exempelvis hade matcherna mot Munchen och Dortmund varit utsålda och en del matcher varit nästan utsålda. Men att intresset skulle vara så stort det trodde jag inte. Jag bedömde mina chanser att få tag i en biljett som små och jag sade till mig själv att om det inte blir någon match får du inte misströsta. Det finns ju en massa annat att se och göra i världsstaden Berlin.
När jag gick den korta sträckan mellan flygplanet och terminalsbyggnaden så föll ett lätt regn och när jag höjde blicken mot skyn så såg det grått ut. Väl inne i terminalsbyggnaden tog jag ett exemplar av Berliner Morgenpost. På framsidan så stod det att Berlin var i fullständig Hertha feber och att runt om i staden skulle det anordnas privata tillställningar för alla de som inte hade lyckats få tag i en biljett.
Efter att ha köpt biljett till pendeltåget så ägnade jag mig åt att läsa och försöka förstå sportsidorna samtidigt som pendeltåget rörde sig emot Berlins centrala delar. Krönikörer spekulerade om utgången av Bundesliga. Vilket lag skulle vinna och varför. Vilka lag skulle tvingas lämna? Bundesliga säsongen 2008/09 var djävulskt spännande. Med två omgångar kvar hade fyra lag möjlighet att vinna och i den andra änden av tabellen var det fyra fem lag som kämpade om att undvika nedflyttning.
När pendeltåget nådde Hauptbahnhof steg jag av. Jag hade läst på Hertha´s hemsida att de skulle ha en butik även här. Klockan var nu ganska exakt nio och jag försökte lokalisera denna butik. En sju åtta Schalke fans som hade anlänt till huvudstaden från Ruhr området, gick runt och skrek Schalke Schalke. Givetvis var de ackompanjerade av vakter.
Det visade sig att Hertha´s butik låg en trappa ner ifrån där pendeltåget hade stannat. Jag gick in i butiken och började se mig omkring. De hade exempelvis halvapriset utförsäljning utav säsongens bortaställ. Två killar kom in i butiken och gick fram till kassörskan och frågade om det fanns biljetter till dagens match. DET fanns enstaka biljetter som inte hade hämtats ut. Av någon anledning så ratade killarna biljetterna och lämnade butiken. Jag var nu ensam kund i butiken. Självklart så gick jag fram till kassörskan och hörde mig för om det fanns biljetter till matchen. Butiksbiträdet sade att det fanns endast tre biljetter kvar och att dessa var belägna på familjeläktaren block A.4. Jag köpte en av biljetterna för 25 Euro och inhandlade samtidigt ett matchprogram som kostade 2 Euro.
Inombords var jag euforisk av lycka. Min chanstagning hade gått hem. Inom några timmar så skulle jag få se Hertha spela sin största hemma match i mannaminne. Jag kan bara spekulera men jag tror att det måste ha varit det regniga vädret som gjorde att det fanns enstaka biljetter kvar. Planlöst gick jag runt på Hauptbahnhof en stund. Till slut så bestämde jag mig för att gå till det närliggande riksdagshuset. Av någon anledning hade det inte blivit av vid något av mina tidigare besök. Jag hade gått ett par hundra meter när regnet tilltog i styrka och jag bestämde mig för att gå tillbaka till centralstationen och i stället åka vidare mot Zoo bahnhof.
När jag hade kommit fram till Zoo bahnhof så tyckte jag att det skulle sitta fint med en stärkande kopp kaffe. Jag gick därför in på dunkin donuts tvärs över gatan. Efter ha varit ute i vätan så var en varm kaffe precis vad som behövdes för att återfå värmen i kroppen. Jag befann mig nu i Berlin´s kommersiella centrum. Ett stenkast ifrån ligger Europacenter och fortsätter man nedåt gatan så kommer man till KaDeWe. I dessa trakter ligger även en rad souvenirbutiker. Jag skulle tippa att nästan alla som åker till Berlin hamnar i dessa kvarter någon gång under sin vistelse.
Butikerna hade nu öppnat och jag gick in i några bokhandlar för att se om jag kunde göra något fynd. Tyvärr blev så inte fallet men vad gjorde det. Jag var trots allt i Berlin. Jag kände mig hemma och jag njöt över att vara tillbaka. Det är trots allt så att Berlin är en världsstad och pulsen är högre än i det provinsiella Stockholm. Det blev även ett besök i Hertha´s butik vid Europacenter som var betydligt mera välbesökt än vad den har varit de andra gångerna jag har varit där. På ingångsdörren satt en lapp som kundgjorde att samtliga biljetter till dagens match var slutsålda. Något inköp gjorde jag inte denna gång. Det får bli vid något framtida besök. På stan var det många som var iklädda Hertha tröjor eller hade Hertha halsdukar.
Mitt emot Hertha´s butik vid Europacenter ligger ett av Berlin´s främsta attraktioner nämligen Gedächtniskirche som byggdes till Kaiser Wilhem´s ära och som har åtta kanter. Vid torget som ligger bredvid kyrkan hade nu vänstersympatisörer iklädda röda tröjor tagit plats. De protesterade emot globaliseringen och för bättre arbetsvillkor. Samtidigt fanns det som sagt en hel del Hertha fans på stan. Lägger man dessutom till i ekvationen att ett par tusen Schalke fans hade gjort resan till huvudstaden så är det lätt att tro att det skulle bli stökigt och att bråk var oundvikligt. I samband demonstrationen var en del gator avstängda och polisen var närvarande. Allting fortskred dock fredligt och nu hade dessutom solen tittat fram.
Efter att ha intagit lunch så gick jag tillbaka till Zoo bahnhof för att fortsätta ut mot Olympiastadion. På sin hemsida hade Hertha uppmanat folk att komma i tid. Matchen var utsåld och det skulle bli trångt. Det var gott om folk på pendeltåget och jag fick stå hela vägen. Nu ska det sägas att det bara är ett par stationer mellan Zoo Bahnhof och Olympiastadion.
Äntligen framme vid Olympiastadion vår hemmaplan. Detta fantastiska och magnifika fotbollstempel är något av det bästa och finaste som fotbollsvärlden har att erbjuda. Självklart har arenan belönats med fem stjärnor av Uefa. Varje gång man kommer till Olympiastadion så känns det mera som en pilgrimsfärd än bara besök på en match. Jag skulle verkligen inte vilja byta arena med något annat lag. Klockan hade nu blivit kvart i två och det var mindre än två timmar till avspark.
Stämningen runt omkring Olympiastadion var något helt annat än vad det hade varit vid något av mina tidigare besök. Det var inte vilken match som helst och det märktes. Det var betydligt mera folk i rörelse än vanligt och förväntan låg i luften. Det såldes exempelvis halsdukar där det stod mästare på och en hel del personer gick även och bar omkring på kopior av det fat som mästarlaget får vid bundesligaseger. Denna gång gjorde jag också ett inköp. Jag köpte en halsduk som jag tyckte var snygg.
Efter att ha handlat begav jag mig mot entréerna. Det var en ganska lång kö men det gick ganska smidigt till. Biljetten blev skannad och därefter så genomfördes den sedvanliga kroppsvisiteringen. Till matchen hade en av Hertha´s sponsorer bestämt sig för att bjuda samtliga matchbesökare på gratis öl eller läsk. Anledningen till detta beslut var att fira att HB hade haft fem hemmamatcher på raken där man hade haft mer än 55 000 åskådare. Varje åskådare blev tilldelad en kupong som sedan bytes mot en öl eller läsk. Naturligtvis så ställde jag mig i den redan långa kön och till slut så hade jag en öl i handen. I samband med anordnade även HB en insamlingen till förmån för utrotningen av världsfattigdomen. Kul med en klubb som tar ett samhällsansvar.
Min plats visade sig vara belägen något till vänster om Ostkurve där Hertha fansen står. Ifrån innerplan precis framför Ostkurve intervjuade Hertha´s matchvärd olika personer. Båda anslagstavlorna inne på Olympiastadion räknade ner tiden till avspark och nu var det mindre än en timme kvar till avspark. Olympiastadion var redan nu ganska så välfylld och stämningen var på topp. Vid Ostkurve avlöstes den ena sången efter den andra.
Stämningen steg ännu mer när Jaroslav Drobny kom ut för att värma upp. Han blev bemött med en stående ovation och stadion sprecher Fabian Von Wachsmann beskrev honom som ”Världens bäste målvakt”. Drobny har verkligen varit bra denna säsong och är starkt bidragande orsak till HB´s framgångar under året. Några minuter senare kom resterande Hertha lag ut på planen för att värma upp. Naturligtvis ackompanjerade av varma applåder och sånger. Runt om på stadion stod folk upp och höll upp sina halsdukar.
Under tiden som de bägge lagen värmde upp samtalade jag med mina grannar. De var imponerade av att jag hade rest ända från Sverige för att se matchen. Jag berättade att detta var min fjärde hemmamatch inom loppet av ett år. Vi smuttade på våra öl i solskenet och njöt av skådespelet som tog plats runt omkring oss. Vi var på fest och snart skulle matchen ta sin början. Förväntningarna steg för varje minut. En man kom ut iklädd Hertha tröja. Jag vet inte vem det var men jag tror det var en känd musiker. En tysk version av I´m Sailing tog vid och alla sjöng med. Nu var Olympiastadion så gott som fullsatt och höra hur sjuttiotusen Hertha fans låter var fantastiskt. Det viftades med blåvita flaggor och alla höll upp sina halsdukar. Elektrisk är det bäst sättet att beskriva atmosfären.
När Hertha´s lag kom ut hade de med sig en stor banderoll där de tackade för stödet under säsongen. En säsong där laget och supportrarna har växt samman till en enhet. I många matcher har supportrarna verkligen varit spelare nr.12. På sedvanligt vis presenterades sedan Hertha´s lag. Speakern säger spelarens nummer och förnamn och publiken fyller i med spelarens efternamn. Följdriktligen så när speakern sade STEVE så vrålade 70 000Herthaner VON BERGEN. Speakerns PATRICK besvarades med ett rungande EBERT. När speakern sade MARKO blev svaret ifrån 70 000 guldvittrande Hertha BSC fans PANTELIC. Vilket tryck. Vilket röj. Vilket ös.
Matchen var nu igång och till en början var det ett ganska avvaktande spel. Inget av lagen ville blotta sig och när man hade bollen så vårdade man den ömt. Ett sorl av besvikelse gick genom Olympiastadion när anslagstavlan förkunnade att Wolfsburg ledde med 1-0 borta mot Hannover. Inte blev det direkt muntrare några minuter senare när Bayern Munchens ledningsmål borta mot Hoffenheim meddelades på anslagstavlan. Båda huvudkonkurrenterna i tidig ledning alltså.
På planen hade nu Hertha tagit över taktpinnen och hade det mesta av bollinnehavet, dock utan att skapa den där riktigt heta målchansen. Hoffenheims kvittering gav Hertha fansen nytt hopp, bara för att kort därefter besviket konstatera att Wolfsburg hade gjort 2-0. Marko Pantelic spelades fri men blev avvinkad för offside. Jag satt vid motsatt straffområde och hade därför svårt att ha en uppfattning om beslutets korrekthet. På reprisen som visades på storbildsskärmen så tyckte jag att det var tveksamt men blåst är blåst. En viss tröst infann sig när det förkunnades att Hoffenheim hade vänt och ledde nu med 2-1.
Vi på läktaren gjorde vad vi kunde för att stödja Hertha BSC. Vi sjöng, hoppade och hejade på med ramsor. Trots våra ansträngningar fortsatte motgångarna. Wolfsburg hade nu gjort 3-0 och alla förstod att det skulle bli svårt att ta hem Bundesligasegern. Drömmen om Champions League fanns dock kvar. Hertha skapade en målchans till innan paus värt namnet men skottet var missriktad och gick utanför.
Halvtid och undertecknad var tvungen att uppsöka toaletten. Hertha hade valt att ställa upp ett antal mobila rum innehållandes pissoarer och toaletter. Köerna till dessa var långa och irritationen över detta arrangemang var stort. Denna detalj kunde ha skötts bättre och bör utvärderas till nästa säsong. När jag kom tillbaka till min plats hade fem minuter av andra halvlek redan spelats.
Andra halvlek gestaltade sig likt den första där Hertha hade det mesta av bollinnehavet utan att skapa den där riktigt farliga målchansen. Andrej Voronin byttes in när det återstod en halvtimme av matchen. Genom sina löpningar lyckades Hertha skapa ett visst tryck men Manuel Neuer & CO höll tätt där bak. Schalke var inte heller direkt ofarliga framåt, exempelvis fick Drobny göra en kvalificerad benparad på ett skott som ändrade riktning. Med tio minuter kvar byttes Pantelic ut vilket uppfattades som ett lite konstigt byte. Hertha lyckades skapa några hörnor som förblev resultatlösa. Fjärdedomaren visade endast en minuts tillägg! på sin tavla. Matchen slutade mållöst vilket får anses rättvist i en ganska chansfattig match.
Klockan var nu snart halv sex och mitt plan skulle lyfta ifrån Schönefeld om fyra timmar. Dags att börja tänka på hemresan med andra ord. Jag gick bort till pendeltågsstationen och tog första bästa tåg som gick in mot stan. Planen var att stanna någonstans längs vägen och äta kvällsmat och därefter fortsätta ut mot flygplatsen. Jag klev av vid Alexanderplatz och valde att dinera på KFC. Efter maten hann jag även med ett besök på Saturn och inhandlade några DVD skivor.
Därefter fortsatte jag min färd mot flygplatsen. På pendeltåget träffade jag några andra Hertha fans. Deras åsikt var att laget borde ha spelat mera offensivt och att en del byten var märkliga. Jag ankom till Schönefeld och var framme ungefär en och halv timme innan planet skulle lyfta. Efter ha passerat säkerhetskontrollen och gjort några inköp i tax free så steg jag ombord planet. Det visade sig att inte bara jag hade varit på fotboll. Ett tiotal andra svenskar iklädda Hertha tröjor och halsdukar hade också varit på matchen. Helt klart är att intresset för Bundesliga i Sverige och för HB i synnerhet är på stark uppgång. Kanske dags att försöka bilda en svensk Hertha BSC fan club ?. Det skulle vara roligt att komma i kontakt med andra HB supporters. Med tiden skulle vi kanske kunna ordna någon gemensam resa.
Danke Hertha för säsongen 08/09. Die Berliner Kommen.
HO HA HE Hertha BSC.
Alexander Carlsson
Västerås
