Det var en gång en Effenberg, en "Bjärred" och.....
Vad fan håller den nyinflyttade invandrarpojken på med? En historia om Bayern då och nu.
Datum: 2001-05-23, Plats: San Siro. Matchen har precis slutat
1–1 efter förlängning. Jag är i trans, ensam inlåst på sitt rum.
Avskärmad från allmänheten. Pellegrino stegar fram till bollen,
han placerar den på straffområdspunkten. Kameramannen
zoomar in en Valenica-supporter som biter på naglarna.
Dirk Jol går fram till Khan och får klartecknet. Pellergreino tar
sats för sin vänsterfot. Nervositeten stiger. Han springer fram
och drar till bollen riktigt hårt. Tiden står stilla, likt Matrix så går
allting i slowmotion. Får en Flashback från CL – 99 ( Ole & Teddy)
nästa Flashback är Effenberg som pekar på Bjärred när alla
undrar vem som kommer ta frisparken i 93 minuten mot
Hamburg. Tillbaks i realtid, Kahn går åt höger. Straffen är
dålig, han TAR DEN!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! GLÄDJEFNATT!
Slänger upp dörren till rummet och springer mot altanen. Duckar
för tvätten som hänger , slänger mig och glider likt Adebayor ner
på den blöta gräsmattan. Jag är där, jag känner omfamningar
utav Effenberg, Jancker och Bjärred. Glädjefnatten har lagt sig
lite, märker att jag inte är på San Siro utan i en av Sveriges
(svenskaste) kommuner, Kungsbacka. Ett äldre par som går
förbi ser mig liggande på gräset och undrar säkert: Vad fan
håller den nyinflyttade invandrarpojken på med?
Jag står kvar.
Jag bryr mig inte!
Många Bayernfans minns den dagen riktigt bra. Laget 00/01
var en maskin utan dess like. Den var effektiv likt penicillin mot
en förkylning, väloljad som en Ferrari och presterade alltid likt
en Duracellkanin. Vi hade en trebackslinje som var utav yppersta
världsklass. Klassisk uppställning där två utav backar körde man
mot man och den tredje täckte upp. En trebackslinje komponerad
utav Ottmar Hitzfeld som producerade Beethoven symfonier
match efter match. Vi hade en GUD i mitten, en lagspelare, ett
geni. Effenberg var inte särskilt snabb, eller hade ett bra skott
men det vägdes upp med den största intelligensen på planen
och ett stort Bayern hjärta. Laget var defensivt fulländat och
offensivt hade en måltjuv vid namn Elber.
Dagens Bayern skiljer sig en hel del från det laget som senast
bringade hem CL trofén. Fotboll har förändrats en hel del också
de senaste tio åren, inte minst i Tyskland. Tyska landslaget har
blivit ett spelande lag. Ett land som spottar ut talanger till höger
och vänster. Ett landslag fylld med olika etniciteter som har
tvättat bort klichén att Tyskland spelar tråkig fotboll . Dagens
Tyskland gör mål från 30 – 40 meter. De för matcher och
spelare sig fram till lägen. De vill framåt hela tiden och göra mål,
och visst känns det som om Bayern följer samma riktlinje.
Detta märks inte bara på plan utan även i ledningen. Efter en
något misslyckad säsong så köpte vi en hel del anfalls kraft.
Försvaret fick bestå. Christian Nerlinger kommentar till det ibland
virriga försvaret var: Vi skapar inte tillräckligt mycket framåt.
Robben köps in. Facit 3 matcher 3 vinster, 11 – 1 i målskillnad.
Mycket är nytt i årets Bayern. Trebackslinjen från 00/01 är
slopad. Istället är det ynglingen Badstuber och den
rutinerade Van Buyten som ska skapa stabilitet. Guden i
mitten har ersatts med 3 hårt jobbande mittfältare. En utav
dem (Schweinsteiger) glimtar till då och då med kvaliteter
och glöd som påminner lite om ”guden” själv.
Anfallet har blivit ljusår bättre. Det då kollektivt anfallande
Bayern är nu fylld med världsklass individualister i from utav
Robben och Ribery. Många skulle nog säga att dagen Bayern
spelar positivare fotboll, medan andra menar att det ”gamla”
Bayern vann titlar med grisfotboll.
Faktum kvarstår att positiv fotboll är framtiden i Tyskland.
U 21, U 19 och U17 har sopats hem utav Tyskland. Ungdomar
som spelar en anfallsglad och berikande fotboll. Özil den nya
Scholl? Beck den, nya Lizarazu? och Badstuber den nya Bjärred?
Alla vi Bayern fans ser lite utav våra dåvarande stjärnor i dagens
Tyskland, och det ger hopp inför framtiden.
Nu återstår frågan, när kommer jag och vi alla uppleva den
glädjefnatten igen? Det är inte mycket som talar att det blir
denna säsong. Men vi har ett mer intressant lag än på många
år. En coach som kan sniffa till sig talang bättre än vilken
knarkhund som helst och ett gäng riktigt intressanta ungdomar.
Kan vi få igång maskineriet igen och talangerna blommar ut,
så kommer vi få fler minnesvärda kvällar likt den 2001-05-23
inom en inte alltför avlägsen framtid.
