Snart 100 år: Borussia Dortmunds arenor
Inför Borussia Dortmunds 100-årsjubileum den 19 december 2009 tar vi idag en titt på de tre arenor där Borussia Dortmund har spelat genom åren: Weiße Wiese, Stadion Rote Erde och Westfalenstadion.
Efter grundandet den 19 december 1909 hade Borussia Dortmund till en början hållt till på ett fält i närheten av Borsigplatz i nordöstra Dortmund, väldigt nära restaurangen ”Zum Wildschutz”, där klubben bildats.
Weiße Wiese
I början av 1910-talet fick man för första gången en riktig idrottsplats där man kunde spela sina matcher. Weiße Wiese, en kommunal idrottsplats med löpbanor och längdhoppsgrop, låg också den i närheten av Borsigplatz, några hundra meter österut längs Brackeler Straße.
Namnet Weiße Wiese, som betyder ”vit äng” hade idrottsplatsen fått eftersom poppelträden runt om på våren fick blommor, som så småningom föll till marken och förvandlade fotbollsplanen till just en vit äng. Målen bestod till en början bara av en målram, och efter matcherna demonterades de alltid, eftersom man var rädd att de skulle stjälas!
När Borussia år 1924 gick upp i Bezirksklasse uppfyllde Weiße Wiese inte kraven från förbundet, och man tvingades till omfattande åtgärder. En mur runt idrottsplatsen byggdes, liksom omklädningsrum och insläpp med kassor. Dessutom byggde man läktare, och plötsligt hade den lilla idrottsplatsen förvandlats till en stadion med plats för 18 000 åskådare. Kalaset hade kostat 50 000 Reichsmark och krävt mycket arbete av medlemmarna, men man var mycket stolta över sin ”Borussia-Sportplatz” som stod färdig i augusti 1924.
År 1937 tvingades man bort från Weiße Wiese, som skulle rivas för att ge plats åt en utbyggnad av stålföretaget Hoesch, vars tillverkningskapacitet behövde ökas i och med upprustningen i Tredje riket.
Idag finns på platsen badanläggningen Freibad Stockheide, och en skylt informerar om att det var här Weiße Wiese låg.
Stadion Rote Erde
Borussias nya hemmaplan fanns i södra delarna av staden. Stadion Rote Erde hade byggts 1926 på initiativ av stadsplaneraren Hans Strobel (än idag finns puben Strobels mellan Stadion Rote Erde och Westfalenstadion), som i samma område hade låtit bygga den stora inomhusarenan Westfalenhalle.
Olika klubbar hade tidigare hållt till här innan Rote Erde blev hemvist för Borussia Dortmund 1937. Publikkapaciteten var då drygt 30 000 åskådare, och även om klubben till en början tyckte att hyran var för hög – åtta procent av publikintäkterna skulle betalas till staden Dortmund – blev äktenskapet mellan Borussia Dortmund och Stadion Rote Erde en fullträff.
Visserligen var skadorna efter bombanfall under kriget svåra, men när man under efterkrigsåren återuppbyggt arenan var det här Borussia Dortmund firade sina första stora triumfer. År 1956 och 1957 vann klubben med Rote Erde som hemmaplan sina första två tyska mästerskap, och det var utsålt match efter match.
Stadion Rote Erde idag, med Westfalenstadion därbakom.
I och med det stora publikintresset var man mer eller mindre tvungen att bygga ut arenan. Långsidan mitt emot huvudläktaren gjordes högre och fick tak, och en bit in på 1960-talet fick man in hela 42 000 åskådare. År 1963 kunde man här fira klubbens tredje mästartitel, och 1966 vann Borussia Dortmund som första tyska klubb Cupvinnarcupen (dock på Hampden Park i Glasgow, 2-1 mot Liverpool).
I mitten av 60-talet började till och med Rote Erde att bli en aning liten, och planerna på en ren fotbollsarena, utan löparbanor, föddes ... Idag spelar Borussia Dortmunds andralag på Rote Erde.
Westfalenstadion
På sätt och vis var det ändå lite av en slump när den nya, rena fotbollsarenan byggdes. Egentligen skulle Köln ha blivit en av värdstäderna för 1974 års fotbolls-VM, men då Müngersdorfstadion inte skulle bli klar i tid fick Dortmund ta över. År 1971 togs första spadtaget, och Westfalenstadion föddes.
Det var egentligen en budgetlösning att istället för en komplicerad arena med kurvor bygga fyra separata och byggnadstekniskt sett enkla läktare, men det blev en riktig fullträff. När Westfalenstadion stod klar på våren 1974 hade den en kapacitet på 54 000 åskådare, varav 16 300 sittplatser på långsidorna. På kortsidorna fanns idel ståplatser, men alla platser hade tak. På den här tiden hade Westfalenstadions läktare endast ett etage.
Fyra matcher, inklusive semifinalen mellan Brasilien och Holland, spelades här under VM 1974, och Borussia Dortmund drog trots spel i andraligan mycket folk till arenan. När Borussia 1976 åter var tillbaka i högsta ligan drog man över 40 000 åskådare i snitt, och Westfalenstadion var en favorit även bland många andra lags supportrar på grund av tätheten och den speciella stämningen.
Westfalenstadion 1975. Fasaden på norra läktaren ovan.
År 1992 byggdes ståplatserna på norra kortsidan bort och ersattes av sittplatser, vilket minskade den totala kapaciteten till 42 800. När Borussia i mitten av 90-talet så åter blev en riktig stormakt inom tysk fotboll var det dags att bygga ut. År 1995 byggdes ett andra etage på båda långsideläktarna, och när inte heller det räckte byggdes 1998 även kortsideläktarna ut. Kapaciteten var nu 68 600 åskådare, och efter mästartiteln 2002 var det dags att bygga ut igen.
Till hösten 2003 hade man byggt läktare även i hörnen mellan de fyra ursprungliga läktarna, och slutligen blev Westfalenstadion en ”stängd” arena. Med en kapacitet på 83 000 åskådare hade den nu också blivit störst i Tyskland. Inför fotbolls-VM 2006 tvingades man ta bort några rader längst ned på varje läktare, eftersom dessa enligt Fifas bestämmelser var för nära planen. Numera är kapaciteten 80 552 åskådare, och Südtribüne, den södra kortsidan, är Europas största ståplatsläktare med plats för 24 500 åskådare och kallas ”Gelbe Wand”, den gula väggen.
Westfalenstadion, eller Signal Iduna Park som den numera officiellt heter, är en av Tysklands absolut populäraste fotbollsarenor, och i engelska Times utnämndes den faktiskt till världens bästa arena i våras.
