Hopp + media = sant
Dietmar Hopp, mannen bakom plastklubben TSG Hoffenheim, är inte poppis hos de tyska traditionsklubbarna och dessas supportrar. Men nåde den som kritiserar honom eller hans klubb; då kommer hela riksmedia till hans stöd och försöker utan att bry sig om sakfrågan svärta ner kritikern med alla medel.
Vi går tillbaka till i lördags eftermiddag. Borussia Dortmund bortaspelade i den lilla byn Sinsheim och slog TSG Hoffenheim med 2-1, i en match som i tysk media nu kallas ”Hassgipfel”. För en situation i slutet där en hemmaspelare fick rött kort för att efter avblåsning alltför våldsamt ha slagit bollen ur Roman Weidenfellers händer, med följden att nästan varenda spelare rusade dit utan att så mycket mer hände än att Vedad Ibisevic drog Patrick Owomoyela i håret och en och annan artighetsfras utbyttes. Men kanske framförallt för vissa hårda ord mellan klubbarnas ansvariga och även från Borussia Dortmunds supportrar.
Men vi börjar från början. Hoffenheim var förra säsongen nykomlingar i Bundesliga efter att som liten byklubb för några år sedan ha fått betydlig ekonomisk hjälp av multimiljardären och företagsledaren Dietmar Hopp. I början hade filosofin varit att satsa på unga spelare, men den taktiken fick snart vika för att göra plats för större inköp. För två år sedan som nykomlingar i andraligan köpte Hopp spelare till sitt lag för summor som säkerligen bara ett fåtal av toppklubbarna i högsta ligan skulle ha haft råd med. Sådana inköpta framgångar är inte populära bland fansen till traditionsklubbarna. Det handlar inte om avundsjuka utan helt enkelt om en traditionell ådra då man vill bevara fotbollen som gammal hederlig sport, utan alltför mycket event-känsla eller rika affärsmän som har fotbollsklubbar som dyra leksaker. De flesta av traditionsklubbarnas fans har under det senaste året haft protestaktioner mot Hopps Hoffenheim.
När Borussia Dortmund förra hösten gästspelade i Mannheim (där Hoffenheim spelade i väntan på sin nya ultramoderna arena hemma i byn) fick Hopp höra ett och annat från bortasektionen. Och även se minst sagt kritiska ord. Och förolämpningar. En supporter höll upp en flagga med ordet ”Hasta la vista Hopp” och miljardärens ansikte i något som kunde likna ett kikarsikte. Naturligtvis var detta att gå milslångt över gränsen för det acceptabla, och först efter att supportern personligen bett Hopp om ursäkt lugnade det ner sig något.
Men något annat hände också. Plötsligt blev det tyska förbundet och viss media väldigt snabba att fördöma all kritik mot Hopp och Hoffenheim, även saklig sådan. Men kritik måste ju ändå vara tillåten, även mot stackars Hoffenheim. Tyskland är ju ändå en demokrati.
Förra veckan kritiserade så Borussia Dortmunds klubbchef Hans-Joachim Watzke det faktum att mindre klubbar med ett mindre antal fans får nästan lika mycket del av TV-pengarna som större klubbar, trots att de senare drar in mycket mer pengar till TV-bolagen, eftersom fler supportrar vill se exempelvis Bayern, HSV eller Dortmund än Hoffenheim eller Wolfsburg. Dessutom menade han att klubbar som Leverkusen, Hoffenheim och Wolfsburg, som har majoritetsägare med stor makt och mycket pengar som de pumpar in i klubbarna, har en fördel gentemot övriga klubbar, som omfattas av den så kallade 50+1-regeln. Den säger att medlemmarna i en klubb, även om det finns stora investerare, måste ha minst 50 procent av rösterna plus en. Denna regel gäller för alla klubbar i Tyskland, utom de nämnda tre.
Hans-Joachim Watzke.
Watzke argumenterade för sin ståndpunkt (vilket inte innebär att alla måste hålla med) och hans kritik gav inte upphov till alltför mycket uppståndelse. Inför matchen mot just Hoffenheim gick han dock ut i ett brev och bad supportrarna att endast protestera sakligt mot Hoffenheim, och undvika personangrepp.
På bortasektionen i lördags syntes så en hel del banderoller med kritik mot Hoffenheim, de flesta fyndiga och inom gränsen, aktioner liknande de som de flesta traditionsklubbars fans genomför när de möter Hoffenheim. Men det syntes även en uppmaning till Hopp att dra åt helvete. Och då och då hördes rop som kallade Hopp en horunge. Detta är naturligtvis förolämpningar, och jag vill absolut inte försvara sådant, men sådana förolämpningar får spelare och ledare höra varenda helg utan att media eller ens offren för förolämpningarna överhuvudtaget orkar protestera mot det.
Men just det, nu var det ju Hopp som förolämpades av Borussias fans, efter att klubbchefen också yttrat sig kritiskt mot den fridlyste Hopp. På kvällens Sportschau på public-sevice-TV-kanalen ARD föregicks bilderna från matchen plötsligt av ett så kallat reportage som var så ensidigt att man inte trodde sina egna ögon.
Ett propagandainslag i en omfattning som fick en att undra vilken tid vi lever i framställde Watzkes kritik som fullständigt grundlös, utan att sakfrågan ens togs upp. Med visuella effekter som ljussättning och uppsökta ofördelaktiga stillbilder fick man Watzke att framstå som en galen diktator som bara vill det stackars hjälplösa offret Hopp och Hoffenheim ont. ”Reportaget” fortsatte med att hylla Hopp ”som ju har gjort så mycket positivt för fotbollen och samhället”, och som kronan på verket tilläts Hoffenheims sportchef Jan Schindelmeiser okommenterat utnyttja Robert Enkes självmord för att vinna enkla populistiska poäng mot Watzkes kritik genom att fråga om vi efter detta inte borde vara snälla mot varandra. Osmakligt är bara förnamnet, och man kan inte låta bli att undra hur en sådan ensidig och absurd propaganda pro Hopp och contra Watzke kan få förekomma i en public-service-kanal.
Sedan dess har mediedrevet fortsatt med att kalla Borussia Dortmunds supportrar för ”Chaoten” för att de mot stackars Hopp yttrat sådana förolämpningar som hörs på var och varannan match. Varenda målvakt i Bundesliga har garanterat fått finna sig att bli kallade ”Arschloch, Wichser, Hurensohn” av motståndarfansen vid rätt många insparkar, och Bayerns tidigare manager, numera president, Uli Hoeneß lär ha kallats liknande saker vid mer eller mindre varenda bortamatch de senaste 20 åren. Allt utan att media har brytt sig om att ens kommentera det. Jag vill som sagt inte försvara förolämpningar, men det är minst sagt anmärkningsvärt att en nästan enig mediakår plötsligt fördömer allt sådant bara för att mottagaren är Dietmar Hopp.
Man hajade dock nästan till när Rheinische Post på måndagen faktiskt skrev att hemmafansen kastat mynt och tändare på Borussia Dortmunds målvakt Roman Weidenfeller. Men naturligtvis okommenterat. Inget snack om ”Chaoten” eller skandalösa supportrar där inte. Tydligen är det mycket värre med förolämpningar än att kasta saker på någon.
Den eniga mediakåren menar vidare i början av denna vecka, efter att Hopp och Schindelmeiser ett antal gånger vänligt påpekat det, att Watzke har uppviglat Borussias fans till dessa hemska förolämpningar. I tuff konkurrens om det märkligaste resonemanget vinner Nürnberger Nachrichten, vars resonemang är så förvirrat att det nästan blir lustigt. Först påstår man att Watzke inte har gjort någonting för att lugna ner de upprörda känslorna. I nästa stycke drar man plötsligt slutsatsen att inte ens Watzkes öppna brev, där han ber supportrarna att inte förolämpa Hopp, lyckades lugna fansen. Jaha, hur ska vi ha det nu? Har Watzke försökt lugna ner eller inte? Skribenten har uppenbarligen problem med att komma fram till ett svar.
Nu kan man tycka att det hade varit smartare av supportrarna att undvika förolämpningar och istället bara ägna sig åt saklig och fyndig kritik, eftersom ju förolämpningarna bara gav media en anledning att unisont ge sig på Borussia Dortmund, medan sakfrågan knappt ens har berörts. Visst, det hade nog varit klokare, men samtidigt har Borussias supportrar försökt att få uppmärksamhet för en god sak tidigare, utan att lyckas.
Protest utan påhopp: ”Den Fußball, den wir leben, wird euch Hopp mit Geld nie geben.”
Det var inför hemmamatchen mot Bayern München i januari 2007 som Borussia Dortmunds supportrar med rötter i många länder i hela världen visade upp sina hemländers flaggor på planen. En demonstration mot rasism och främlingsfientlighet av fotbollssupportrar i det invandrartäta Ruhrområdet borde ju ge eko, eller hur? Men icke. ARD, som direktsände matchen, nämnde inte det hela med ett enda ord. Istället försökte man fabricera fram en konflikt inför matchen på grund av att Sebastian Kehl ådragit sig en svår knäskada i en duell med Hasan Salihamidsic i mötet ett halvår innan. Även tidningarna ignorerade demonstrationen fullständigt, med undantag för någon enstaka liten artikel i en lokaltidning från Dortmund. Det gav väl inte tillräckligt smaskiga rubriker, antar jag.
Med andra ord, kan man vara säker på att sakfrågan lyfts fram om inga förolämpningar skett?
Det är sannerligen inte lätt att vinna en kamp mot media, eller för all del den som har media på sin sida. Vilket Dietmar Hopp uppenbarligen har. Som det verkar är tysk media just nu totalt oförmögen att granska Hopp och Hoffenheim med kritiska ögon, och till och med att ens sakligt granska kritik som yttras av andra mot dessa. Istället beskyller man alla kritiker för att vara ensidiga propagandister som begår påhopp på Hopp, för att leka lite med orden. Ändå är det, åtminstone just nu, media som är totalt ensidiga i sin rapportering. Och mästare i propaganda och osmaklighet är utan tvivel ARD:s Sportschau.
Man behöver faktiskt inte vara speciellt konspiratoriskt lagd för att undra vilken makt Hopp har över media ...
