Berlinresa del 2
Sha-La-La-Her-tha-BSC, Sha-La-La-Her-the-BSC
Strax efter att Hertha hade blivit utbuat hände något som gjorde mig djupt rörd. Helt plötsligt fick Ostkurve för sig att stödja laget fastän de verkligen inte var förtjänta av det. Sha-La-La-Her-tha-BSC, Sha-La-La-Her-tha-BSC sjöng de och fick med sig stora delar av resterande publik. Det var kärlek. Hertha betyder mycket för många människor. Gång efter gång så visar fansen sitt stöd trots att Hertha spelar uselt. Tänk om det där jävla laget kunde göra sitt någon gång.
Under resten av första halvlek så var det Frankfurt som fortsatt hade de mesta av spelet och de flesta målchanserna. Minuten innan halvtid visades ånyo statistik som förkunnade att Frankfurt hade haft tio målchanser och Hertha tre. Snacka om att bli utspelade på hemmaplan. Av Frankfurt av alla lag.
Halvtid och mina grannar och jag ruskade på huvudet och himmlade med ögonen. Detta var inte bra. Även förra gången dessa båda lag gjorde upp på Oly var jag närvarande. Då för tio månader sedan vann Hertha med 2-1 trots missad straff. Hur kunde styrkeförhållanden ha ändrats så radikalt sedan dess funderade jag för mig själv. Denna gång var det som att se pojkar spela mot män. Dessvärre var det Hertha som var pojkarna.
Hertha´s spel är ängsligt och det saknas idéer. Passningsspelet är bedrövligt och det saknas visioner. Hertha tycks inte veta vad man vill med sin fotboll. Värst är dock att det saknas karaktär. Raka motsatsen i Frankfurt. Varje gång som man går till anfall finns det en tanke bakom. Nästan varje gång man anföll såg man till att komma till avslut. Hamnade en Frankfurtspelare under press så kom medspelarna snabbt till undsättning. Det fanns hela tiden ett alternativ.
Andra halvlek och Hertha jämnade förvisso ut spelet något men kändes tämligen ofarliga framåt. Inget av lagen skapade något utav värde. När Korkmaz utökade Frankfurt´s ledning genom ett volleyskott i Drobny´s vänstra hörn var matchen i praktiken över. Matchklockan visade 69 minuter. Att Hertha skulle få med sig något ifrån den här matchen fanns liksom inte. Tro mig.
Många valde att lämna Oly vid detta tillfälle. En del gjorde det genom att visa fingret samtidigt som de avlägsnade sig. Även undertecknad valde att lämna Oly. Dels för spelets skull men även för att Ryanair hade flyttat fram avgångstiden från 21.25 till 20.45. Finns ingen idé att missa planet bara på grund av Hertha´s taskiga spel.
När jag och några tusen lämnade Oly så regnade det på oss då vi rörde oss mot tunnelbannan. Efter några minuters promenerande kunde vi höra att Frankfurt även hade satt trean. En del Herthaner började att skratta. Vad skall man göra?
Många Hertha Fans känner sig tomma i denna stund. Tyvärr spelar laget som en avstigningskandidat. Jag har bara känt likadant en gång tidigare i mitt liv. Det var när min förra chef Jouko Vanhala slog ut med armarna och utbrast "Vad skall vi göra nu" Jag glömmer aldrig hur mina stackars chefer och kollegor vid Huddinge Sjukhus stirrade ner i marken med tomma blickar.
Aldrig sedan Bundesliga infördes 1963 har ett lag fått en sämre start. Inte så konstigt egentligen då det saknas spel och spelidé. Hur Hertha skall undgå degradering är en gåta för mig. En del andra Herthaner kanske blir arga på mig för att jag skriver så men så nattsvart upplever jag faktiskt att det är för tillfället. Självklart hoppas jag att Hertha skall klara detta och det återstår trots allt 20 matcher men saker och ting måste omedelbart bli bra mycket bättre. Även i fortsättningen tänker jag åka till Tyskland och se laget spela men detta var nog sista halmstrået för den här säsongen. Det har funnits matcher som den mot Köln då Hertha förtjänade bättre men mot Frankfurt blev man mer eller mindre utspelade.
