Gästkrönika: Upplevelse i Dortmund
Magnus Brink skriver på redaktionens inbjudan om sina upplevelser och tankar från sitt senaste besök i Ruhrpott.
Solen skiner i november. Höstlöven susar iväg. Sakteliga börjar det dra ihop sig för Bundesligamatch. I Dortmunds innerstad finns redan många i gula matchtröjor under förmiddagen. Ikväll spelar Borussia mot nykomlingarna Mainz. Biljetten för 26 euro har jag köpt nere i City hos Ruhr-Nachrichten några timmar tidigare.
Folkmassorna ringlar mot Signal Iduna Park. Spänningen inför matchen ligger i luften men det är en positiv spänning, det finns förväntan. Jag slås av att det är så många olika typer av besökare. Här är kvinnor och män i alla åldrar, jeansvästfansen på Südtribüne går bredvid äldre par och föräldrar går på match med sina barn. Tyska tanter är matchvärdar och visar vänligt vägen till rätt läktarplats. Alla ser fram mot matchen.
Borusseum
Tidigare under dagen har jag kollat in Signal Iduna Park utanpå en första gång, eller som jag fortfarande säger, Westfalenstadion, och imponerats. Stadion är stor men det jag gillar mest är fanshopen och Borusseum. Allt känns väldigt proffsigt men utan att tappa i trevnad. Modernt utan att vara opersonligt. Nu är det extra mycket fokus när Borussia ska fira 100 år.
Matchen börjar 18.30. De moderna matchbiljetterna läses av blixtsnabbt av en läsare. Då har jag redan genomgått en visitation utan anmärkningar. Till skillnad från landskampen i Gelsenkirchen några dagar tidigare ser jag inte förbudsskyltar med överkryssade marijuanaplantor. Folkmassorna är på väg in på läktarna. Jag är tidig, det är en timme kvar till match. Jag ser hur de största fansen följer skylten mot Südtribüne. I gångarna tappas ölen upp för fullt i Borussia-bägare i plast med olika spelare tryckta på bägarnas yttersidor. Jag köper en Brinkhoff's och en Brezel.
Riktig matchkänsla
När jag kommer ut på läktarna fylls jag upp känslan av match och Bundesliga. Jag fortsätter upp för de branta läktarna och ser de karaktäristisk gula balkarna som håller upp taket. Gräsmattan är strålande grön och kvällsmatchen med sitt strålkastarljus och höstkyla ger den där speciella höstmatchatmosfären. Südtribüne är den gula vägg jag läst om, så känns det redan när den är halvfull. Stämningen byggs sakteliga upp. Ikväll kommer det att vara 74 000 på läktarna.
En speaker håller låda och informerar om den kommande 100-årsfesten i Westfalenhalle. Den får man inte missa uppmanar rösten. När motståndarlaget dyker upp för att värma upp startar en kör av busvisslingar. När hemmalaget dyker upp kommer hurraropen och applåderna. Borussias gamla pampiga föreningssång spelas. Innan matchen startar hålls en tyst minut för Robert Enke.
Matchen sparkar igång. Borussia får aldrig riktigt grepp om Mainz och några riktig farliga lägen skapas inte. När Mainz-anfallaren Bancé lägger sig lätt får han resten av matchen höra busvisslingar - filmare uppskattas inte. I slutet kommer en sista offensiv sedan Klopp bytt in Zidan. Det blir 0-0. Dortmund stannar kvar i mitten av tabellen ett tag till. Men jag är imponerad. Imponerad för att det var i grunden var en tråkig match där det inte riktigt stämde för hemmalaget, men där det ändå var en stämning man sällan får uppleva. För den som vill åka och se Bundesliga kan jag rekommendera Dortmund.
Magnus Brink driver till vardags sidan Tysk Fotboll.se och har gjort så sedan 1998.
