Helmut Klopfleisch: Herthafan i DDR del 2
De som påstår att idrott och politik inte hör ihop borde någon gång samtala med Helmut Klopfleisch. Som ung pojke följde han Hertha ända tills en viss mur gjorde detta omöjligt.
Helmut Klopfleisch och Stasi började nu mötas öga mot öga. Ett förhör som hölls den 12 December 1981. Förhörsledare var löjtnant Hoyer.
"HK ville veta varför hans ID kort hade beslagtagits. HK klagade även över att han inte hade kunnat köpa biljetter till VfB Stuttgart-Dynamo Berlin och om detta skulle bli möjligt framöver." Stasi sade till HK att det var hans egna beteende som avgjorde detta. Helmut menade att han inte var någon huligan och ifrågasatte varför kända bråkmakare fortfarande hade sina ID kort kvar.
Stasi informerade HK att han inte heller skulle tillåtas att köpa biljetter till matchen mellan Bayern och Dynamo Dresden. Helmut svarade då att han skulle skriva till spelarna i Bayern och be dem skickade deras egna biljetter till honom. Om så skedde så skulle han konsultera löjtnant Hoyer.
Nya förhör hölls. Varje gång så var det någon ny som utfrågade. Förmodligen var det för att testa att jag återgav samma historia gång efter gång säger Helmut Klopfleisch. 1985 blev den gode Helmut åter arresterad. Inför ögonen på Stasi hade han gett en leksaksbjörn till Franz Beckenbauer. Stasi hotade med fängelse för hans tilltag.
Något oväntat så hävdade Helmut att han personligen kände Franz Beckenbauer. Vilket fick Stasi att svalna en smula. Alla visste givetvis vem Kaiser Franz var och detta skulle kunna bli otrevligt för Stasi om Västmedia fick nys om storyn.
1986 blev Helmut ännu en gång arresterad. Denna gång bestod hans kriminella handling i att han skickat ett lycka till telegram till den Västtyska laget i Mexico inför fotbolls VM. Enligt Stasi var nu Helmut en statsförrädare.
"Östtyskland´s fotboll var bara en massa skit. Inte mycket bättre än Island eller Luxemburg. När landslaget spelar så är det bara 5 000 på matcherna och oftast är det gymnasieungdomar som blivit beordrade.
Helmut´s son Ralf hade som nioåring berättat för sin lärare att Karl-Heinz Rummenigge var hans stora idol. Familjen Klopfleisch stämplades definitivt som klassfiende. När Ralf några år senare skadade sitt knä förnekas han därför operation och fick lägga ner fotbollen i förtid. I Stasi´s arkiv kan man läsa följande: "Pojken skall inte tas ifrån sina föräldrar."
Bayern Munchen´s dåvarande President Scherer smugglade in Rummenigges matchdräkt till Ralf genom att bära den under sin kostym. Väl hemma hos Klopfleisch så började han klä av sig.
Medborgare som inte Stasi ville ha kvar dumpades i Väst. Helmut´s visaansökning gick igenom 1989. Stasi valde tillfället extra noga. När Helmut´s mor låg inför döden så bad han om att få stanna några extra dagar. Stasi sade åt honom "Antingen så åker du till Väst nu eller aldrig" Fem dagar senare dog hans mor och Helmut tilläts inte tillbaka in i DDR på begravningen.
Bara några månader senare föll muren. Detta innebar att Helmut äntligen åter kunde gå och se Hertha spela. Detta skulle bli något av ett antiklimax för honom. "Hertha låg i tvåan och skulle spela mot Wattenscheid. Det kom 59 000 på matchen. Fans från hela fd ÖstBerlin var där. Själv jobbade jag som Steward på matchen.
Hertha bjöd in chefer och direktörer ifrån Union och Dynamo. Detta stack enormt i ögonen på Helmut. "Vi var många som hade kämpat och lidit för Hertha och så bjuder de in en massa kommunistsvin. Höjdarna i Union och Dynamo var medlemmar i kommunistpartiet vare sig de medgav det eller inte. Tro mig. Nästa match kom det bara 17 000.
För egen del så sade Helmut upp sitt medlemskap i Hertha." De bjöd in cheferna I Dynamo och Union ungefär som om det skulle vara något att vara stolt över" Helmut fortsatte att gå på Hertha´s matcher. Trots allt är Hertha det enda laget i Berlin.
Källa: Simon Kuper "Football against the Enemy"