Dåligt Dortmund hjälptes av Hertha
Borussia Dortmund åkte till huvudstaden för att plocka tre poäng mot Hertha BSC Berlin. I Dortmund hade drömmarna om Champions Legaue vaknat till liv efter 3-0 vinsten mot Leverkusen. Efter 90 spelade minuter var känslan en annan.
Borussia Dortmund, fyra i tabellen åkte till huvudstaden för att möta tabelljumbon Hertha Berlin. Inför matchen var det mycket positiva känslor, trots att alla var överens om att Berlin, som kände lite vittring igen, skulle bli en tuff nöt att knäcka. Bortalaget hade tre vinster i rad varav den senaste kom mot trean Leverkusen. Laget kändes som en vinstmaskin och inget verkade skaka dem. Inte heller blev optimismen lägre när supportrar, spelartrupp och tränare för första gången på länge kunde konstatera att de skadade spelarna var ovanligt få. För första gången på månader skulle det finnas alternativ på bänken, det var känslan.
De enda skadorna var på Hummels, Tinga, Valdez samt Le Tallec. Reservbacken Hünemeier skulle dock missa resan till Berlin efter att ha dragit på sig för många gula kort i dritte liga.
I hemmalaget Berlin var läget också ovanligt trevligt. Trots att laget låg och ligger gjutet i botten av tabellen kunde man stoltsera med flera saker inför matchen. Tränare Funkels lag har under rückrunde haft ett av ligans bästa försvar och så sent som förra veckan slog man de regerande mästarna Wolfsburg med hela 5-1 på bortaplan. Det var en vinst som satte Hertha i ett härligt läge, nu kunde laget spela sitt eget spel helt utan någon press, eftersom att de var ju egentligen avhängda ändå. Men ändå, ändå så fanns det där halmstrået att gripa tag i någonstans. Det visste spelarna efter den otroliga vinsten i Wolfsburg, men ingen i hela Tyskland kunde ändå begära något av laget. De var ju egentligen döda. Avhängda. Men någonstans i bakhuvudet visste alla; det är vi icke. Inte än.
Sedvanliga klyschor inför en match av denna typ brändes av från Dortmundlägret. ”Vi underskattar ingen, vi vet att Hertha är ett bra lag. Det blir tufft i Berlin.” Absolut, det visste man nog, men kunde man verkligen intala sig själva det till 100%? Det tror jag inte, och det är förstås förståeligt också. Det är enkelt att inte tagga till tillräckligt och hoppas på att det löser sig självt, även om man vet att det är en synd. Och just det här fenomenet, tror jag, var det som gjorde matchen till vad den var. Den genomgående känslan var att Berlin kände ”vi kan, vi vill och vi ska...nu jäklar!”. Medan Dortmund istället verkade genomsyras av ”vi kan, vi vill och vi ska...men du kan väl fixa detta?”.
Tränare Jürgen Klopp gav samma lag förtroendet som det som vann över Leverkusen, bortsett från en position. Sahin som kommit tillbaks efter en avstängning ersatte Hajnal på det centrala mittfältet. I mål stod som vanligt Roman Weidenfeller. Backlinjen bestod av, sett från höger, Patrick Owomoyela, Neven Subotic, Felipe Santana samt Marcel ”Schmelle” Schmelzer. Nuri Sahin och Sebastian Kehl tog hand om de två centrala mittfältsrollerna. Ute till höger fick Jakub ”Kuba” Blaszcykowski starta, i mitten Mohammed Zidan och ute till vänster fann vi Kevin Grosskreutz. Som ensam anfallare började som vanligt den fenomenale Lucas Barrios.
På bänken fanns spelare som Tamas Hajnal, Dimitar Rangelov, Dede och Markus Feulner.
Hemmalagets tränare Friedhelm Funkel behövde endast klara sig utan lånet från BVB, Florian Kringe. I övrigt var samtliga spelare redo för match. Ett Hertha som under vinterna förstärkte laget rejält kunde ställa upp med ett riktigt bra lag. Hubnik, Drobny, Friedrich, Kacar, Cicero, Raffael och Gekas är bara några av de respektingivande namnen i Berlins startelva.
Som vanligt satsade Klopp på en 4-2-3-1 formation medan Funkel satsade på en 4-4-2 med diamant. Klockan 15:34 blåste domare Wagner igång matchen, en kille som för övrigt gör sin sista säsong som domare.
Hemmalaget tog kommandot direkt och satsade frammåt i varje situation. Och man vann mycket boll. Dortmund däremot såg yrvakna och chockerade ut. Båda lag visade upp en härlig felpassningskvot i början av matchen och det var en ganska dålig fotbollsmatch. Men ändå så mycket nerv och spänning. Det började dock bli enkelt att se en tydlig tendens efter ett tag. Hemmalaget vann mycket boll och skickade den alltid frammåt, och där fanns mycket folk med i anfallet och Dortmunds försvar såg skakigt ut. Bortalaget å andra sidan försökte också spela sig upp i plan, problemet var bara att de flesta passningarna hamnade i Berlins ägo och de kunde snabbt ställa om igen. Dortmund kom ingen vart.
Så efter ungefär 20 minuterna började chanserna radas upp. Gekas kom fri mot Weidenfeller efter ett gräsligt misstag från Subotic, men den formstarke målvakten skärmade av måltjuven på ett bra sätt, även om Gekas faktiskt var en aning passiv i sitt agerande. Några minuter senare började skott och inlägg hagla in och Dortmunds försvar såg riktigt skadeskjutet ut. Men Weidenfeller var på rätt plats hela tiden och kunde avvärja flera frilägen innan hemmalaget ens fick bollen under kontroll. Gekas, Ramos, Cicero och Raffael radade upp bra chanser men slösade verkligen bort dem. Det borde egentligen stått 5-1 efter första halvlek om någon i Berlinlaget visat framfötterna i de avgörande situationerna.
Borussia Dortmund lyckades bara skapa två chanser under första halvlek. Zidan fick med sig bollen med hjälp av sin fina teknik och sköt från straffområdeslinjen, men inte bättre än att Drobny i målet kunde greppa bollen. Efter 30 spelade minuter bröt sig ”Kuba” loss på kanten och skickade in bollen mot Barrios som vräkte sig fram och slängnickade. Den argentinske måltjuven lyckades inte vinkla bollen mot mål och Drobny kunde med andan i halsen se bollen gå någon meter utanför stolpen.
Domaren blåste för halvtid och Dortmund var säkerligen nöjda med att det fortfarande stod 0-0. Berlin däremot var säkert nöjda med sin insats, men missnöjda med sin nästan löjligt dåliga ineffektivitet. Hemmalaget hade kontrollerat händelserna och såg inte alls ut som det bottenlag de är, och det är klart, på pappret är de långt ifrån ett bottenlag.
Vad skulle då Klopp hitta på i paus? Något var ju tvunget att hända, de flesta Borussen hoppades troligen på en repris från matchen mot Leverkusen. Där var man också utspelade under första halvlek men reste sig i andra och vann med hela 3-0.
Klopp bytte in Hajnal för Zidan innan den andra halvleken startade, enligt uppgifter ska Zidan ha fått en smäll och kunde inte spela vidare. I skrivande stund finns inga uppgifter om att egyptiern missar matchen mot Bremen nästa lördag. Men in med ett par pigga och spelsugna ben kändes ju bra. Skulle Dortmund kunna vända på steken?
Låt oss säga som så här, vi kan lugnt hoppa fram till matchens 75:e minut för att hitta något som började likna ett anfall från bortalagets sida. Innan dess hade Hertha hunnit skapa flertalet bra chanser, men precis som under de första 45 minuterna räddades Dortmund av hemmalagets gräsliga effektivitet framför mål samt en målvakt som heter Roman Weidenfeller. Han var på plats hela tiden, och var han inte det så sköt Berlin i burgaveln. Sven Bender hade också hunnit komma in för Sebastian Kehl i den 62:a minuten.
Med en kvart kvar av matchen revs Barrios ned i straffområdet och ville ha straff, men han fick den inte. Sekunderna senare kom ett inlägg från Schmelzer som Barrios satte skallen till men då gjorde Drobny en riktigt svettig räddning. Några minuter senare gjorde Santana en fatal miss när han skulle nicka hem bollen till Weidenfeller och Gekas utnyttjade läget och 1-0 var ett faktum. Eller var det? Offside blåste domaren för. Fotbollstyskland är än idag oense om det var offside eller ej. Men domaren dömer trots allt och vi kian åtminstone konstatera att helt fel var det inte att blåsa för offside. En stund därefter revs Barrios ned i straffområdet igen, och nu hade det nog kvittat hur mycket straff det än var, det där skulle inte domaren våga blåsa för.
På tilläggstid skulle så Sahin få en gyllene chans att avgöra. Men det verkade nästan som om att ineffektiviteten framför mål hade med bollen att göra. För efter en fin passning från Barrios som var stor och stark i straffområdet, tryckte Sahin till bollen men skickade den fasligt högt ovanför målet.
0-0 var ett faktum efter 90 minuter plus tilläggstid. Två lag som inte behövde en poäng. Tre poäng behövdes. Dortmund kan sannerligen inte klaga på resultaten efter en sådan insats. Men vågar man konstatera att Borussia Dortmund äntligen har blivit ett sånt lag som kan spela uselt men ändå få med sig en poäng? Kanske, men en riktig uppryckning behövs inför lördagen då Werder Bremen gästar på Westfalenstadion. Leverkusen vacklar på tredje plats, Dortmund gör inget segertåg men Bremen påminner om ett nybyggt ånglok som vill visa upp sin styrka inör en hel nation. HSV vacklar men Frankfurt och Stuttgart gör det bra bakom och är verkligen att räkna med. För samtliga dessa lag är läget både himmel och helvete. Vem tar nionde plats och vem tar den tredje platsen i ligan? Vägen ligger öppen, nu gäller det att hänga med.
Noterbart är... att svenske Rasmus Bengtsson kom in för den skadade Hubnik i matchens 62:a minut.
Hertha BSC Berlin: Drobny - Piszczek, Friedrich, Hubnik (62, Bengtsson), Kobiashvili – Lustenberger (80, Dardai) - Kacar, Cicero - Raffael - Ramos, Gekas.
Borussia Dortmund: Weidenfeller - Owomoyela, Subotic, Santana, Schmelzer - Kehl, Sahin (61, Bender) - Kuba, Zidan (45, Hajnal), Großkreutz - Barrios.
Mål: Inga.
Domare: Wagner (Hofheim)
Gula kort: Kehl, Kuba, Hajnal.
Åskådare: 60.441.
