Kevin Großkreutz – ett annorlunda fotbollsproffs
Om du nu undrar vem Kevin Großkreutz är, så är det förståeligt. Han är inte ett av denna fotbollsvärlds stora namn. Men efter sin debutsäsong i Bundesliga är han en respekterad talang i tysk fotboll. Och av fansen i Dortmund är han älskad, ja nästan avgudad – och då kanske inte i första hand för hans insatser på planen. Utan för att han är en av dem, även nu som välbetalt Bundesligaproffs: en ärlig, jordnära kille från Dortmund som älskar sin stad och sin klubb.
Kevin Großkreutz föddes i juli 1988, naturligtvis i Dortmund. Han växte upp i Eving, en relativt fattig stadsdel i norra Dortmund, och startade där sin fotbollskarriär i VfL Kemminghausen. Och tidigt blev han en supporter till stadens stolthet, Borussia Dortmund.
Eftersom han visade sig vara en talang på planen hamnade han så småningom, 1997, själv i sina drömmars Borussia och spelade sig igenom ett antal ungdomslag. Men år 2002 sågs han i den då något köp- och resultatfixerade klubben som otillräckligt bra och hamnade istället i Rot-Weiß Ahlen. Där kunde han i lugn och ro utvecklas, och säsongen 2008/09 var han en viktig kugge i Ahlens lag i 2. Bundesliga. Framförallt hans offensiva raider från vänsterkanten gav eko, och efter 33 matcher och sex mål i andraligan ringde Borussias sportchef Michael Zorc och frågade om han ville komma ”hem” till Dortmund.
Kevin tvekade förstås inte – att få spela för hans älskade Borussia Dortmund hade alltid varit en dröm. För första gången skulle han få stå på planen på Westfalenstadion – på läktaren, framförallt Südtribüne, hade han varit så ofta han kunde, även under sin tid i Ahlen.
Inför säsongen 2009/10 sågs han av de flesta som en kille för framtiden som kanske kunde få göra några inhopp, för att få känna på luften i Bundesliga. Jag minns själv att vi var tre svenska Dortmund-supportrar som diskuterade Großkreutz med tre tillresta tyska Dortmunder inför Tysklands match mot Spanien i U21-EM förra sommaren. De tre tyskarna, enligt egen utsago polare till Großkreutz, var för all del övertygade om att han skulle slå igenom för fullt (och passade förstås på att tala om vilken härlig kille han är), men vi svenskar svarade försiktigt att han nog skulle behöva en del tid för att anpassa sig till Bundesliga.
Kanske hade både tyskarna och vi rätt. Großkreutz har verkligen slått igenom – faktiskt så pass att han nu fått göra en landskamp. Men det tog också ett tag in på säsongen innan han tog en plats i Borussias startelva. I början blev det mest en del inhopp, och även om man såg hans härliga driv i steget och rakt på mål-inställning så saknades det en del då. Han tenderade att ofta borra ned huvudet och rusa framåt med bollen utan att tänka på att han hade medspelare. Och när han försökte slå avgörande passningar var det sisådär med precisionen.
De största rubrikerna fick han i början istället genom sina uttalanden i media. Som den äkta Dortmunder han är hade han någon gång i en intervju sagt ”Jag HATAR Schalke!”, ett uttalande som älskas i Dortmund men inte uppskattas alltför mycket av polis och säkerhetsfolk, inte minst just inför säsongens hemmaderby mot nämnda ärkefiende. Från Gelsenkirchen sas det förstås att Großkreutz försökte piska upp den som alltid redan hätska stämningen klubbarna emellan. Och visst, speciellt smart var det väl inte, men jag tror att Großkreutz egentligen bara var ärlig.
Som uppvuxen i en hård arbetarstadsdel låg det helt enkelt inte i hans natur att vara finkänslig. Och som nybliven Bundesligaspelare hade han inte heller fått erfarenhet i hur man bör uppträda i media. Skandalblaskan Bild-Zeitung vräkte förstås på med rubriker om den unge tuffingen i en frisyr som påminde om Den siste mohikanen och som verkade vara fylld av hat. Medan andra, inklusive undertecknad, kunde tycka att det var uppfriskande att se ett ungt fotbollsproffs som inte blivit helt mediatam utan helt enkelt säger vad han tycker. Även om det inte alltid är det klokaste i alla situationer.
Sanningen är väl helt enkelt att Kevin Großkreutz älskar Dortmund och sitt Borussia mer eller mindre över allt annat. Och då hör det på något sätt till att man, ska vi säga hyser starkt ogillande mot grannklubben från Gelsenkirchen. Att folk tre mil öster om Dortmund inte direkt tycker om honom, det kan nog Großkreutz leva med. Men desto mer uppskattad blev han i Dortmund och bland alla Borussen runt om i denna värld. Inte minst när medspelaren Patrick Owomoyela i början av säsongen i en intervju berättade att Großkreutz i truppen, på träningar eller samlingar, kunde stämma upp i BVB-sånger för full hals. Och dessutom se riktigt sur ut när det visade sig att de flesta medspelare inte kunde texten som rinnande vatten.
Nu finns det för all del fler äkta supportrar till Borussia Dortmund i A-truppen (framförallt Nuri Sahin, Marcel Schmelzer och Yasin Öztekin), men Kevin Großkreutz är den som supportrarna har kommit att identifiera sig med mest, möjligen tillsammans med trotjänaren Dede. Och så var det redan inför och i början på säsongen, när insatserna på planen inte gav några större rubriker.
Men under hösten hände ett par saker i laget som gav Großkreutz en knuff på vägen mot en plats i startelvan. Framförallt formerade tränare Jürgen Klopp om laget från 4-4-2 till en 4-2-3-1-uppställning, med två defensiva innermittfältare och två mer offensivt lagda yttrar. Denna roll passar Großkreutz ypperligt, och även om Nelson Valdez till en början spelade som vänsterytter så togs platsen snart över av Großkreutz. Från och med omgång 14 hörde han till startelvan. Han sprang enormt fram och tillbaka på sin vänsterkant, och även om passningsspelet fortfarande lämnade en del i övrigt att önska så fick han uppskattande ord från tränare Klopp:
– Kevin är verkligen beredd att springa hur mycket som helst, framförallt för Borussia Dortmund. Jag tror att han är beredd att göra vad som helst för klubben.
Totalt blev det 32 matcher i Bundesliga under säsongen, varav 21 från start. Och Großkreutz gjorde fem mål och stod dessutom för tre målgivande passningar. Vid första målet, hemma mot Nürnberg i början av december, fick han sådant glädjefnatt att han knappt visste vad han gjorde. Hans framfart gav honom efter Bundesligasäsongens slut till och med en plats i landslaget. Visserligen ”bara” i en landskamp mot Malta där Bayern- och Bremenspelarna saknades på grund av den tyska cupfinalen, men ändå. Han kom där in i andra halvlek och hann ligga bakom två mål i 3-0-segern, där de flesta övriga i landslaget såg ganska loja ut. TV-experten Günther Netzer ansåg det anmärkningsvärt att Großkreutz, en av spelarna som inte ens var påtänkta för VM-truppen, verkade vara en av få som verkligen ville visa något i landskampen.
Kevin Großkreutz lever alltså sin dröm. Från att ha varit en fanatisk supporter till Borussia Dortmund spelar han nu också i klubbens A-lag. För han är fortfarande en lika fanatisk supporter och vill enligt egen utsago aldrig byta klubb mer i sin karriär. Killen från arbetarstadsdelen är numera landslagsman och välbetalt fotbollsproffs.
De flesta hade väl flyttat till en finare stadsdel i det läget? Men inte Kevin Großkreutz. Han bor kvar i Dortmund-Eving.
– Här har jag mina vänner och min familj, här känner jag mig hemma, förklarar han.
På fritiden tar han gärna hand om lillebrorsan Lenny, 5 år. Och dessutom tränar han P12-laget i stadsdelens fotbollsklubb Phönix Eving. Ibland kan han dock inte vara med och leda sina killar i matcherna. Spelar Borussia Dortmund i Bundesliga samma dag så får ju det faktiskt gå före …
Kevin Großkreutz – ett annorlunda fotbollsproffs. Och en äkta Dortmunder Jung. Man kan inte annat än älska killen.
