Berg- och dalbanan 2012/13 del II
Ett tappert försök görs här av mig att sammanfatta den i mångt och mycket framgångsrika säsongen för Borussia Dortmund. Från att ha haft stora skadebekymmer till att ha spelat en enastående Champions League-final på Wembley mot Bayern München.
Fortsättning på del I. Läs den först!
En vår som kom utan Ivan Perisic deltagande i truppen. Han hade självmant valt att lämna klubben för Wolfsburg under januari-fönstret och nu kändes truppen ännu mer tunn. Vänsterbacken Chris Löwe fick ju inte helt otippat också för sig att sticka till Kaiserslautern, så nu hade vi endast Kirch och Grosskreutz som alternativ på ytterbackspositionerna. På det offensiva mittfältet var egentligen bara Bittencourt och kanske eventuellt Leitner renodlade alternativ. Hur skulle man nu kunna strida om titlarna när man dessutom lottats mot Bayern München i kvartsfinalen av tyska cupen efter att ha imponerat på vägen fram. En övertygande överkörning mot Hannover i åttondelen på hemmaplan hade ju fått drömmarna om Berlin att födas igen.
Ett halvt svar kom när de allt mer frekventa ryktena om en gammal hjälte i röd skrud, vilse på en öde ö i det Rodgerska furstendömet visade sig vara sanna. Nuri Sahin hade återvänt från sin misslyckade tour i Europas högkvarter och sökte nu både sig själv och den återupprättelse han förtjänar. Inga kunde vara gladare än Dortmund, som nu hade ett defensivt mittfält i världsklass och slapp oroa sig för skadebekymmer. Likt under höstens bravader. Till detta glädjebesked följde samtidigt förlängningar av Bender, Subotic och Schmelzer kontrakt medan Götze bedyrade att han skulle kunna spela för klubben resten av sitt liv. Guld och gröna skogar med andra ord.
Var lottningen i tyska cupen inte helt klockren, så var det nästan värre i Champions League. För motståndet i åttondelsfinalen skulle nämligen höstens överraskningslag, och kanske det mest sevärda laget, Shaktar Donetsk stå. En mardröm, eftersom båda klubbarna hade imponerat i gruppspelet och slagit ut lag som Manchester City, Chelsea och Ajax tillsammans. En liten tur i oturen var att den andra matchen skulle spelas på hemmaplan, så med ett bra resultat på bortaplan i den första matchen kunde det mycket väl gå vägen.
Lagom till att vårsäsongen skulle börja skadade sig dock Neven Subotic rätt så allvarligt och befarades bli borta ett bra tag. Kanske till och med över dubbelmötet med Donetsk och således fick Felipe Santana stiga in i handlingen och ta över platsen i backlinjen. En backlinje som varit rätt så skakig redan innan behövde nu hitta en ny konstellation och lugn i spelet. Men vårsäsongen skulle börja riktigt bra för Dortmund med en total utskåpning av Bremen med 5-0 på bortaplan, vilket följdes upp av en lika övertygande 3-0 vinst över Nürnberg på hemmaplan. Nästa anhalt skulle bli bortamatchen mot Bayer Leverkusen, som låg en poäng före BVB i tabellen och således var tvåa, tolv poäng, bakom ett Bayern München som redan kommit över 50 poäng.
Nu började försvarsproblemen uppdagas där en halvskadad Piszczek inte alls hängde med i Boenisch tempo på sin kant samtidigt som Neven Subotic ersättare Felipe Santana inte alls var lika sammankopplad med kantspelet. Det blev en riktig vilda västern match där det enbart var tur att Lewandowski kunde skjuta BVB till segern efter att Leverkusen tagit in ett 2-0 underläge och var inne i en riktig anfallsvåg. Segern innebar att Dortmund återtog andraplaceringen i tabellen.
Det skulle dock bli värre i den efterföljande matchen på Westfalenstadion mot ett hungrigt Hamburger SV. Laget som tidigare under säsongen överlistat det oslagbara gula monstret med sin nygamla förälskelse Rafael van der Vaart skulle visa sig vara en mardröm ännu en gång. Dortmund förlorade matchen med 4-1 efter en katastrofal insats av hela försvaret, främst av den skadade Piszczek som nu allt mer framstod som för dålig på grund av sin skada. Den totala hönsgården ledde till att Son och Rudnevs kunde göra två mål var och det såg mycket illa ut inför Champions League-matchen i Donetsk. Det värsta var trots allt inte förlusten utan den totalt onödiga utvisningen Lewandowski drog på sig efter att ha sparkat ner Skjelbred. Rafael van der Vaart blev skogstokig och skrek ut sin ilska mot Lewandowski, som helt korrekt visades ut och stängdes av i tre matcher av förbundet.
Ett hårt slag för Dortmund, som i sin desperation över att få tillbaka sin anfallsstjärna tillslut lyckades få ner straffet till två matcher, efter flera överklagningar. En snabb förklaring till detta ska ha varit att Skjelbred vittnade om att det var en normal situation som bara slutade illa just den gången.
Veckan efter väntade så bortamatchen mot Donetsk och det var rejält skakigt i Dortmund-lägret. Dortmund kom till spel utan sin ordinarie defensiva mittfältare och kreatör Ilkay Gündogan samtidigt som Neven Subotic fortfarande inte var återställd. Det oerhört svaga försvaret fick fortsatt förtroende, eftersom inga alternativ fanns att tillgå mer än att sätta ner Grosskreutz på högerbackspositionen, men det undviker man helst att laborera med i en Champions League-match. När väl sedan matchen hade spelats klart hade Dortmund lyckats få med sig ett övertygande 2-2 resultat efter att Mats Hummels nickat in kvitteringen i slutet av matchen. Dortmund hade innan dess legat under två gånger under matchens gång men samtidigt visat upp ett stabilt försvarsspel med Kehl och Bender som defensiva mittfältare.
Det man dock minns mest från den här matchen är att två personer ur Dortmunds FanProjekt blev misshandlade av tre högerextrema personer, vilket öppnade ögonen för hur utbrett detta problem är i supporterkulturen. (läs mer här: http://www.svenskafans.com/tyskland/dortmund/hogerextremister-misshandlade-fan-projekt-representanter-470767.aspx)
I ligan väntade sedan direkt en toppmatch mot Eintracht Frankfurt utan skyttekungen Robert Lewandowski på plan. Det var nu genombrottet för Julian Schieber skulle komma, efter att ha suttit på bänken under hela hösten fick han nu sin chans i tre matcher att visa sin kaliber. Det dröjde 31 minuter sedan hade han armbågat till sig sitt andra gula kort och för andra bundesliga-matchen i rad stod BVB utan en anfallare på plan under större delen av matchen. Det gick dock vägen denna gång då Marco Reus sparkade in tre bollar och ökade avståndet ner till laget från Hessen till fem poäng.
Ett oavgjort Borussen-derby, med en makaber miss av Sebastian Kehl från någon meters håll i slutet av matchen, senare väntade kvartsfinalen med Bayern München i tyska cupen. En kvartsfinal som givetvis skulle spelas utan en av Dortmunds två ordinarie mittbackar, denna gång Mats Hummels efter att han slängt in handduken på matchdagen.
Det märktes rätt omgående att Bayern var mer sugna på vinsten, men Weidenfeller räddade gång på gång försöken från rekordmästarna. Det dröjde till slutet av första halvlek innan den bespottade Arjen Robben fick sin mini-revansch genom att knorra in bollen otagbart från halvdistans efter att Schmelzer slarvat med en rensning. Efter detta mål var Bayern det klart stabilare laget och det märktes inte alls att Dortmund varit en mardrömsmotståndare under en längre tid mer än att Mario Götze började sätta upp anfallen med den nyinbytte Kuba mer och mer. Längst fram var Robert Lewandowski en skugga av sig själv, kanske på grund av alla rykten som placerat honom i Bayern inför mötet.
Till helgen hade laget i alla fall återhämtat sig tillräckligt för att besegra Hannover med 3-1 efter två mål av Lewandowski och ett mål av Schieber. Båda anfallsspelarna fick alltså en plats i målprotokollet efter sina avstängningar och dessutom ökades avståndet till fyran Frankfurt i ligan. Champions League-platsen närmade sig med stormsteg trots alla motgångar.
Bara dagar senare avgick flyget från Arlanda med destination Düsseldorf och en skön rundresa i Ruhrområdet. Mängder av vackra platser i det kanske lite orättvist nedvärderade Ruhr besöktes, ja till och med parkstadion i Gelsenkirchen, innan den andra åttondelsfinalen avgjordes i Die gelbe Wands bostad. Stämningen var elektrifierad i hela staden och matchen bjöd inte på mycket i övrigt att önska. Den till dags dato osäkre Felipe Santana gjorde en dundermatch och krönte insatsen med att nicka in 1-0 målet stenhårt innan Mario Götze elegant styrde in 2-0 till hemmalaget. I andra halvlek fortsatte showen där Kuba snobbe åt sig bollen av Pyatov och enkelt rullade in 3-0, vilket blev slutresultatet. Ännu en magisk kväll på Westfalenstadion hade vi fått uppleva och nu var spänningen stor inför kvartsfinallottningen.
Av bara farten kom derbyt mot Schalke samma vecka och den skulle vi ju bara ta revansch i. Tidigare under säsongen hade ju smurfarna från Gelsenkirchen snattat till sig de tre poängen mitt framför ögonen på den gula väggen och sådant går inte ostraffat förbi. Fullpumpade av självförtroende gick då laget ut och blev totalt utspelade i första halvlek där det bara var tur att Schalke tog ledningen med 2-0 och inte 7-0. Andra halvlek blev en rejäl uppryckning, men slutresultatet skrevs ändå till 2-1 till fel lag efter att Lewandowski reducerat. Två förluster mot Schalke under säsongen alltså, vilket givetvis måste rättas till till kommande säsong. Inte nog med att matchen förlorades, Mats Hummels ådrog sig även en skada och befarades bli borta i över en månad.
Dagar senare fick Dortmund äntligen sin drömlottning i form av Malága i kvartsfinalen. Den andra matchen skulle dessutom spelas på hemmaplan, så avancemanget till semifinal var ju i princip klart på förhand. Det enda man visste om Malága var ju att de har någon ägare, som inte är där men ändå där och att det blivit något slags fattigt rikemanslag. Den gamle gode Bayern-spelaren Demichelis och favoriten Joaquín hade man ju givetvis också koll på, men det bara skulle bli en ”walk in the park”.
Den sista delen kommer imorgon!
