Så föds ett Bayernfan
Efter tomhet så kommer alla flashbacks från hur man blev kär i just sin klubb och hur man höll fast i motgång. Detta är min historia, men hade lika gärna kunnat vara din eller din grannes.
Det är skrämmande hur snabbt den största besvikelsen har lagt sig nu. Jag är så otroligt stolt över att hålla på denna klubb som i nederlag inte har yppat ett ont ord om Inter. Jag har inte sett ett enda Bayernfan här på Svenskafans säga något ont om Inter, ingen spelare har sagt något ont, inga ledare, inte någon. Har man som fan varit lite kritisk har det varit över att vi inte kom upp i 100 men det har ändå slängts in ett "vi har trots allt gjort en underbar säsong och ingen skugga ska falla över någon spelare eller domare". Det ska inte glömmas att vi faktiskt tog hem dubbeln.
Det är lite mer än 11 år sen som jag började hålla på Bayern. Jag var 7-8 år och hade fått den den silvriga tröjan med #14, Basler, eftersom att min favorit i föräldrarnas landslag Marocko, Bassir, hade #14. Jag visste inget om Bayern när jag fick tröjan men sen såg jag matcherna mot bl.a. Dinamo Kiev och självklart finalen mot Manchester United. Baslers drömmål mot Kiev och frisparken på Schmeichel gjorde inte saken sämre och jag var fast som fan. Lägg därtill den omutlige Kahn, Effenberg, Elber (nästa tröja va den röde med Elber på), Jancker (sen den vite med Jancker på)och ett Bayernfan var fött. Trots förlusten så visste jag att detta är mitt lag och att vi kommer resa oss och vinna nästa gång.
På samma vis vet jag att det därute sitter några kids som är 7-8 år och håller fast vid vår speciella klubb för att de vet att det är något speciellt med vår klubb, för att de vet att vi kommer resa oss igen, större och starkare än innan.
Vi har stjärnor, vi har spelare med klubbkänsla, vi har en karismatisk tränare och vi har ledare med Bayern i sitt DNA. De utgör alla en del av Bayern och den sista pusselbiten är vi - fansen som trots nederlag ser ljuset i tunneln. Jag har varit förälskad i denna klubb i ca 11 år men jag tror aldrig jag känt starkare för Bayern än just idag. Det är ur sådana här ögonblick vinnare föds och de som såg glöden i Robbens ögon efter matchen vet att vi kommer vara där om inte i London 2011 så är vi där i Munchen 2012.
Mia san mia.
