Lika som bär
Om mindre än en timme går FC Bayern München upp i Champions League premiären mot Roma. En match som har stora potentialer att bli omgångens bästa match. För många av er som bara vill luta er tillbaka och se matchen, så vill jag att ni ska koncentrera er på en match i matchen. Den mellan Bastian Schweinsteiger och Daniele De Rossi. Dessa två herrar är nämligen något speciellt och rätt ovanligt i dagens fotbollsvärld.
Båda har en utgångspunkt lite längre ner på egen planhalva och båda gillar att gå offensivt, men samtidigt hjälpa till bakåt. Båda har ett uppoffrande spel och springer fram och tillbaka över planen. Båda besitter ganska bra teknik och båda har ett oerhört bra skott när de väl avlossar det. Det är dock inte det som gör dem ovanliga. Det är deras kärlek till sina klubbar, deras stil och deras glöd.
De Rossi kom till Roma redan som 18 åring och är en stor profil för klubben. Trots att flera "större" klubbar flera gånger varit ute efter honom, så har han gett dem kalla handen och visat sin kärlek till Roma.
En match när De Rossi var ung, så gjorde han ett otroligt viktigt mål för laget och alla kamrater började fira, alla utom De Rossi. De Rossi sprang fram till domaren och sa att den hade tagit på handen. Målet dömdes bort och De Rossi fick gult kort. De Rossi är med andra ord en ärlig kille som aldrig lägger två fingrar emellan för att ge sig in i en stenhård närkamp, men han gör det aldrig fult, utan hårt men rättvist. En kille med otrolig glöd för sin klubb och som i vått och torrt står klubben bi.
Schweinsteiger har varit spelaren i mitt hjärta ända sedan jag var en liten och jag såg honom första gången, då var han för omvärlden och till och med för Tyskland fortfarande okänd och man måste säga att det var ren tur att jag lyckades se honom. Schweinsteiger har varit i Bayern i fler år än vad många tror. Han kom från en liten by i Bayern (Rosenheim) till Bayern 1998, han var då 14 år (jag var åtta och hade i princip redan funnit min idol). Trots att han inte alltid haft det lätt i Bayern utan fått kritik av Hoeness och fans (dock inte jag, skulle hellre dö) och blev utbuad under ett årsmöte, så har han alltid kämpat på och haft klubben i sitt hjärta och vägrat att ge upp. Klubbar som Juventus erbjöd honom lukrativa kontrakt, men han vägrade och sa att det bara fanns en klubb för honom. Nu senast sa Mourinho öppet att han ville ha honom och han svarade bara att han har kontrakt för Bayern och känner sig bra här och ställde samtidigt frågan varför han skulle lämna en klubb som kom tvåa i Champions League, mot en som inte kom längre än åttondel.
Schweinsteiger är en oerhörd kämpe och ger aldrig upp, oavsett vad, han skulle hellre dö än att vika en tum för klubben. De flesta kommer säkert ihåg hur han skrek ut i frustration under VM i matchen mot Spanien när de gjorde målet. Så är han alltid.
Med andra ord så kommer ni att få bevittna två spelare som alltid kämpar, som alltid ger allt och aldrig ger upp, som alltid spelar tufft, men schysst och som alltid är ledare för de andra. Två spelare med en oerhörd och idag högst ovanlig klubbkärlek, två spelare som i alla fall jag inte kan låta bli att älska.
