Vi behöver ha tillbaka "Arroganz Arena"
Ute ur CL, ute ur Cupen och ligan helt körd.
Pandev gör mål med någon minut kvar och känslan är
Bitte Fick mich. Man hade det på känn, så fort vi
släpper in 2-2 målet så känns det kört. Vi kan inte
stänga detta och vi har slutat spela fotboll. En sån
obehaglig tomhet efter matchen kan enbart beskrivas
som ett "7 heaven" avsnitt, obehagligt och misär. Att
vara det bättre laget, och få dem att se ut som dem skickat
hit en Primavera trupp, till att tappa det totalt.
Man ser det i spelarnas blickar, fansens och oss själva.
Det är som förra årets finalförlust x 10000. Eller
finalförlusten mot Manchester United.
Var själv 15år vid finalförlusten senast. Faktum är hur
mycket än man har "mognat" eller utvecklats så är tomheten
densamma. Det är som att ha en tidsmaskin för känslor.
Fotboll är lika mycket lidelse som det är njutbart. Jag
avundas er som enbart kan kolla på sporten och inte ha ett
"hjärtelag". Det finns inte ens tid att känna efter innan
det är match igen som är minst lika viktig. Ribery`s 2-1
mål får laget se ut som dem lirar i Tv-Pucken och den glädjen
man känner var en omöjlighet några dagar tidigare bara.
Det målas upp "domedags-scenario" att vi lirar i EL nästa år
och bortamatcherna mot Bate Borisov kommer vara en "fröjd".
Saken är att om detta inträffar så kommer 99% utav anhängarna
scouta Bate och hoppas på att Artem Kontsevoy inte har en bra
dag i anfallet. Denna kärlek till laget är så villkorslös och
accepterande att vi skulle följa ner dem till "Dritte Divisione"
med 200% samma känsla till laget.
Det som behövs nu är ett Charlie Sheen citat: "it's called winning"
Vi har en skitsäsong. Ledningen måste lyssna på fansen och säga:
"I admire your honesty. Hell, I like you, you can come over to
my house and fu** my sister" denna öppenhet ska det till om vi
ska vända detta. Vi måste investera i 2-3 spelare till nästa
säsong. Vi måste få tillbaka "Arroganz" i Allianz Arena. När lag
kommer till "Arrogan Arena" så vet dem att matchen redan är avgjord
på bussresan till Munchen.
Så grabbar nu när det inte är livsviktiga matcher ta det lungt, hyr
"In to the wild" om ni icke har sett den och se fram emot nästa match.
Nästa år när vi står med CL bucklan så är det mesta glömt. Men fram tills
dess så "Ich hab's allen gezeigt" vad vi känner.
