2020-01-01 16:00

Nottingham - Blackburn
3 - 2

Champions League SIEGER!

Oj, vad skönt det är att skriva det där sista ordet. 2013 blev äntligen det året då vi vann Champions League och vi tog hem den där jäkla Henkelpott. Två smärtsamma tidigare förluster har det tagit innan vi äntligen blev bäst i Europa och det är nog säkert att säga att inget lag i världen förtjänar det mer.

Om vi börjar med att prata lite om matchen.

Matchen inleddes med en enorm press från Dortmundspelarna och vi cirka 30 000 Bayernfansen på läktaren kunde konstatera att våra grabbar var fruktansvärt nervösa. Man gjorde enkla misstag man aldrig tidigare sett. Lahm passade en enkel passning på tre meter fel, Dante satte bara upp omöjliga långbollar som hamnade hos Dortmund, Ribéry tog inte hemjobbet och Schweinsteiger fick inget grepp på mitten. Dessutom kunde Ribéry fått ett kort direkt efter att ha blivit dragen i axeln av Lewandowski slängde han ut en armbåge och Lewandowski föll. Domaren hade dock blåst av innan för fasthållningen och Ribéry klarade sig. Allt det superba spel vi sett under säsongen var som bortblåst. Jag som var på plats kan lova att rätt många fans började känna rädsla och vi gjorde allt vi kunde för att få igång vårt älskade lag. Sånger som "Auf geht's Bayern kämpfen und siegen" dånade ut över Wembley. Trots det behöll Dortmund greppet och man hade enormt många lägen. Lewandowski kom igenom och sköt, men Neuer gjorde en fantastisk fotparad. Reus drog iväg ett långskott, men Neuer räddade till hörna. Gündogan hade ett distansskott, men Neuer tippade bollen över ribban. Lewandowski hade ytterligare ett grymt läge, men Neuer kunde gå ut och återigen bryta med fötterna innan Dante kunde rensa. Bayern var minst sagt pressat.

Det dröjde över 25 minuter innan Bayern tog sig till sin första farlighet. Ett inlägg till Mandzukic som nickade den i ribbans överkant. Efter det läget tog Bayern mer och mer över. Man arbetade till sig flera farliga hörnor, men antingen missade alla bollen eller så gick den precis utanför målet. Bollen ville bara inte in.

Halvtid.

Andra halvlek inleddes som den första slutat, med total Bayerndominans, men Dortmund hade sina vassa kontringar. Kuba hade ett riktigt bra skott och likaså hade Bender ett farligt läge, men Neuer räddade båda på ett fint sätt. I övrigt hade Bayernultrasen trots hot om åtal ett stort bengaliskt eldfirande i början av halvleken och det gav lite resultat på plan, för Bayern blev än bättre. I den 60 minuten kom så första målet. Ribéry får in bollen till Robben i straffområdet som rundar Weidenfeller och chippar in bollen utom räckhåll för Dortmundförsvararen och Mandzukic kunde trycka dit 1 - 0 till Bayern. Vilket firande vi hade på läktaren. Alla gick bananas och bara hoppade ihop och skrek och jublade. Vi hade återigen ledningen i en final.

Glädjen blev dock kortvarig. Bayern fortsatte att hålla i spelet och dominera och det hela kändes rätt säkert, vi skulle spela av 30 minuter likt vi gjort mot Barcelona. Trots det fick Dortmund läget ur ingenting. En lång utspark som Boateng nickar undan och bollen landar hos Schmelzer. Schmelzer slår bollen in i straffområdet och Reus fick bollen. Bollen studsar upp ganska höga och Dante avvaktar istället för att gå på. Reus kan då putta undan bollen och Dante sparka Reus mitt i magen istället. Solklar straff. Bayern hade dessutom som man säger på tyska Schweiniglück genom att man inte fick ett gult på Dante till, vilket han borde haft och då hade han blivit utvisad.
Gündogan tog straffen och lade den till höger och Neuer slängde sig till vänster. tyvärr ingen diskussion, även om straffen inte var bra slagen och Neuer valt rätt.

Bayern skruvade nu upp tempot ytterligare. Man kände att man var i samma sits som mot Chelsea och där ville man inte hamna. Samtidigt kändes det på läktaren att nu kunde historien upprepa sig och vi gjorde allt för att få laget att ge absolut allt. Vilket man gjorde. Alaba sköt, men Weidenfeller räddade. Müller nickade, men Weidenfeller plockade ner den. Schweinsteiger sköt för König Ludwig och hela Bayern, men återigen gjorde Weidenfeller en superbräddning. Bollen ville liksom 2012 inte in.

Så kom det då. Ribéry fick bollen vid straffområdetskant och kämpar med både Subotic och Hummels och kunde inte ta sig igenom. Istället halvklackade han bollen fram till en djupledslöpande Robben. Dortmundbackarna upptäckte faran försent och han inte med när Robben fick en bra första touch. Han tänkte först runda Weidenfeller, men såg att han tänkte följa med och lade den enkelt på andra sidan om honom och målet var ett faktum! 2 - 1 Bayern i den 89:e minuten! Inget mer fantastiskt har någonsin utspelats på läktarna på bortaplan. Alla hoppade skrek, grät och jublade. Själv föll man ihop och grät av glädje. Äntligen gick bolljäveln in i en final till vår fördel i slutet av matchen. Vi hade verkligen chansen nu.

Dortmund gjorde sitt bästa för att nå en förlängning. Man slängde in anfallaren Schieber som fick till ett ok skott som Neuer enkelt kunde plocka. Det sista läget för Dortmund fick Hummels som drog till ett distansskott från 30 meters avstånd. Bollen seglade dock över ribban. De sista chanserna Dortmund hade tog Neuer hand om genom att brösta bort bollen och låta tiden gå.

Domaren blåste. VI VAR EUROPA POKAL SIEGER!

Överallt såg man tårar och grät gjorde man själv. Jag tror inte någon supporter förstår vad vi gått igenom. Sedan 2006 har vi förlorat tre semifinaler och fyra finaler i internationella stora matcher på klubb och landslagsnivå. Det är sju stormatcher. Laget har varit känt som laget som inte kan vinna. En silverfärgad generation. Det ändrades nu. Vi vann, vi har en gyllene generation. All smärtan vi känt under dem åren ranna av och glädjen visste inga gränser. Vi vann. På plan låg Robben och Schweinsteiger, de som blev av media utsedda till syndabockar i finalen 2012, och grät och grät. På läktaren höll vi om varandra, ringde nära och kära och glädjen rann ur våra ögon. Det var ett ögonblick som aldrig kommer att glömmas.

Därefter stod vi alla och skanderade olika saker. Arjen Robben, du bist der beste Mann, du weiß es! Bastian Schweinstieger! JuppJuppJuppJuppJuppJupp! Europa Pokal Europa Pokal EUROPA POKAL! Footballs coming HOAM! Plus en massa andra sånger. Vi firade laget i över 1,5 timme efter matchen blåsts av på läktaren. Därefter bar det ut och överallt såg vi Bayernfans på Londons gator. Till London måste som stad riktas viss kritik. Som fotbollsfans kommer du inte in på klubbar eller casino och när pubarna stänger klockan 01:00 så finns bara strippklubbar kvar och där vill ingen fira Champions League guldet. Alltså blev det att många fick stå på torg hela natten och fira, vilket inte är acceptabelt för en stad som ska arrangera en final. Hade det varit andra lag hade det troligtvis blivit stökigt.

Domaren måste ha viss kritik. Han dömde väldigt enkelt till Dortmunds fördel i 90% av närkamperna och buades rättvist ut av alla Bayernfansen. Dessutom var han för feg för att dra det gula kortet mot Dante. Ingen bra domare och förhoppningsvis får han inte fler finaler.

Den här segern betyder otroligt mycket för tysk fotboll och för Bayern. Man har nu visat att man kan vinna en final och visat att man kan vinna och jag tror verkligen detta kan bana väg för att man ska kunna vinna Champions League igen och även VM och EM med landslaget.

Mia san Europa Pokal SIEGER!