Farväl till den störste av dem alla?
Igår kom dagen då München och alla Bayernfans fick ta farväl av deras fotbollsgud på allvar. En emotionell historia med ett fantastiskt slut.
Redan på söndagen började avskedet med Bastian Schweinsteiger då en öppen träning tog plats på Säbenerstrasse där Bastian och hans klubb Chicago Fire körde på i cirka en timme. Runt träningsanläggningen stod cirka 2000 fans av Bastian och såg på och jublade så fort han rörde bollen. Av och till började skanderandet "Fussballgott Fussballgott Fussballgott" och Bastian log och vinkade. När träningen väl var slut började Bastians verkliga hårdträning. För fingrarna och smilgroparna. Ty alla närvarande vill ha en autograf av Fotbollsguden, Bayernsonen och legenden Bastian Schweinsteiger och Bastian svek inte. I över två timmar gick han runt och signerade och tog bilder med alla supportrar innan han äntligen fick gå in till sina lagkamrater som stod och hängde ut från gymmet och skrattade åt att Bastian aldrig tycktes få komma bort från träningsanläggningen.
Så kom då måndagen. Dagen då det riktiga farvälet skulle ske, inte det snöpliga som blev när Pep skeppade honom till United några år tidigare. Äntligen skulle Bastian få motta publikens jubel och äntligen skulle fansen få se Basti Fantasti i Bayerntröja igen. Bastian som alltid varit närmare kurvan och supportrarna än övriga spelare önskade att biljettförsäljningen för hans avskedsmatch skulle gå över Südkurve, så att de som alltid varit där och alltid följt honom skulle få vara där när det var dags att ta farväl också. Och kurvan svarade genom att komma, vilket för München är väldigt ovanligt. Inte när Mehmet Scholl sa Tschüss mot Barcelona uppträdde kurvan och inte när den store, der Titan sa Tschau mot tyska landslaget var kurvan där. Men för Bastian kom kurvan, det var ju hans önskan. Men hela avskedet började lite fel då klubben betalt ett företag för att göra ett tifo åt Schweinsteiger, något som inte gillades av kurvan och en protestbanderoll mot sådana påhitt fälldes ut mitt i det av företaget arrangerade tifot.
Företagstifot med protestbanderoll i vitt med röd text.
Sedan ville kurvan jäklas litte med Schweinsteiger och sångerna handlade om att ingen i Europa hade minsann hört talas om Chicago Fire och när skämtsångerna om såväl droger som alkohol hade ebbat ut började så det riktiga avtacket. Med sånger som "Basti Schweinsteiger", "Super Basti Super Basti hey hey", "Fussballgott Fussballgott Fussballgott" och växelsång med Nordkurvan med "Schweinsteiger" så blev det stundtals väldigt höga ljudvolymer inne på arenan, något som inte skett vid tidigare avskedsmatcher och något som vi nog inte kommer få se igen den närmsta tiden. När andra halvlek så skulle börja höll kurvan upp sitt eget tifo för Schweinsteiger med en stor flagga som täckte nästan längden av de två centrala blocken, där han höll upp Champions League pokalen och där resten av kurvan viftade med Bayernflaggor och sjöng legendens namn.
Matchen fortgick och det blev alltmer tydligt att Bastian såväl som alla Bayernlagkamrater ville att han skulle få göra ett mål. Även Oliver Kahn som var tillbaka på läktaren för första gången på år och dar hejade på sin gamle adept. Alla lagkamrater som förövrigt lirade med tröjnummer 31, vilket gjorde bytena till en ganska omständig historia. Oavsett så verkade inte hans nuvarande lagkamrater i Chicago Fire dela åsikten om att Bastian skulle få göra mål. Deras högerback vräkte sig fram i slutskedet och blockerade ett skott som annars blivit mål. Målvakten släppte inte heller in något av de flertal skott som Bastian företog sig, vilket inte mottogs väl av kurvan som genast drog igång sången "da steht ein Arschloch im Tor, jaja ein Arschloch im Tor, jaja ein Arschloch im Tor, das ist so hässlich". Men Bastian skulle trots allt få sätta dit sin balja. Det så otroligt viktiga 4 - 0 målet. Nåja, det var kanske inte viktigt för matchen, men för alla supportrar och han själv var det viktigt. Sen vilket mål det var! Efter en kontring och ett fint förarbete av Ribéry som spelade in bollen hårt efter backen lyckades Schweinsteiger, som tagit en rusning från eget straffområde för att göra målet, vinkla upp bollen i det bortre krysset. Ett mål som till och med Neuer hade haft svårt att ta. Lyckan på stadion var fullständig och publikens vrål nästan öronbedövande. Spelarna gladdes även då åt Bastian och passade på att slänga upp honom i luften och hylla honom. Jag själv kan inte låta bli att undra när han tog en sådan maxlöpning i djupled sist. Det måste nästan varit mot Dortmund 2012 eller liknande.
Så led då matchen mot sitt slut och när domaren blåste av började det emotionella. Under 45 minuter hade Bastian varit tillbaka i Bayern. Han hade slitit som han alltid gjort och han hade styrt spelet och varit spindeln i nätet igen. Men lika fort som han kom tillbaka var det nu över. Schweinsteiger tog mikrofonen, men hann knappt säga något innan han fick ta paus av det konstanta vrålet av 75 000 åskådare "Fussballgott Fussballgott Fussballgott". Schweinsteiger med tårarna rinnande nedför kinderna tog så till orda. "Jag är en av er och jag kommer alltid vara en av er. Min historia och min bakgrund, den tillhör bara er och ingen annan!" och då började tårarna rinna för många på arenan, inklusive undertecknad. Bayernsonen som alltid varit Bayern, men som fick lämna på ett sätt så fel sade nu vad vi alla egentligen visste, men som alla supportrar drömmer om att få höra. Det blev ett sista ärevarv därefter för Schweinsteiger och när han kom till kurvan fick han motta en flagga gjord till honom för denna dag. Även den visade honom med Champions Leaguepokalen från den där magiska natten 2013 i London.
Därefter fick Bastian ta lite foton med sin fru Ana Ivanovic och motta än mer jubel och gratulationer från alla som varit där genom åren. En video med i princip alla före detta lagkamrater spelades upp där de hyllade honom såväl som spelare som människa. Mer tårar rann hos alla. Den kanske störste av dem allla gick mot spelargången för sista gången. Eller var det sista gången? På frågan om han kunde tänka sig att arbeta i klubben svarade Bastian nämligen "jag tycker alltid det är bra om personer som varit i klubben och kan den också sköter den. Titta bara på det arbete som Hoeness och Rummenigge gjort". En dörr öppnades kanske där, samtidigt som den andra stängdes. Hoppet är det sista som överger en, men för nu är det danke Basti, danke für alles was du für uns getan hast.
