Historien upprepar sig alltid
Att historien upprepar sig är en klyscha vi alltid brukar säga. Inom Bayern verkar den klyschan idag stämma rätt bra.
2001 när Bayern mötte Valencia i Milano i Champions League finalen när man vann sin fjärde titel ställde man upp med en lag uppställning bestående av tre mittbackar, två offensiva ytterbackar, två centrala mittfältare, två yttermittfältare och en ensam topp. En formation och rent talangmässigt en uppställning som är väldigt lik den som vi idag ställer ut på planen.
Om vi börjar längst bak med målvaktspositionen så stod då Tysklands bästa målvakt för Bayern München, Oliver Kahn. Året efter skulle han bli utsedd till VMs bäste spelare och därigenom också världens bästa målvakt. Idag står återigen Tysklands bästa målvakt för Bayern München, en målvakt som tillika är världens bästa målvakt och som var med i finalen till guldbollen. Inte bara till talangen är de båda målvakterna lika. Utan de har även likheter i sitt målvaktsspel med galna utrusningar och en stor passion på planen, även om ingen kahn övertrumpfa Kahns passion.
På backplatsen till höger i trebackslinjen stod då Sami Kuffour. En mycket snabb mittback med bra huvudspel och som visade känslor på planen. Sami var väldigt brytningssäker, men fick ett och annat hjärnsläpp där han gick in lite väl hårt. Inte helt olik dagens Jerome Boateng som även han är snabb för att vara mittback, stark i luften och får sina hjärnsläpp som senast mot Schalke. Dessutom har han visat att han ibland låter känslorna få överhanden likt mot Subotic efter Champions League finalen 2013.
Som mittback i mitten stod på den tiden våran egen Patrik Andersson. En lugn kille som spelade säkert och metodiskt. Var inte för snabb, men var oftast där han skulle. Det blev ändå en del missar och han orsakade ju en (om än felaktig) straff i finalen 2001. Nu står en viss Mehdi Benatia där istället. Inte för snabb, men är oftast där han ska. Har orsakat en straff sedan han kom till München.
Till vänster i trebackslinjen spelade Thomas Linke. Det var den killen som man var mest orolig över i backlinjen 2001. Han hade värvats från ett lag från NRW och var något långsam. Han hade var dock en bra huvudspelare och väldigt stark i kroppen. Idag har vi en viss Dante där. En spelare som är seg, som värvats från ett lag från NRW och som är duktig på huvudet.
Bixente Lizarazu var en av dåtidens bästa spelare och var den offensiva vänsterback som Bayern förlitade sig på. En extremt offensiv mittback som sprang mycket och var farlig offensivt och stensäker defensivt. Idag i Bayern skulle jag vilja skriva att Lahm spelar där, för då hade det varit en perfekt likhet, men idag mönstras Alaba på platsen. En nästan lika bra spelare som Lizarazu, sin ålder till trots samt en ytterback som är väldigt offensiv och som springer stora mängder och ändå har en bra defensiv.
På höger sida som offensiv ytterback lirade 2001 Willy Sagnol för Bayern. Sagnol värvades till Bayern från Monaco och kom som en stor överraskning. Ingen hade trott att han skulle värvas eller ens att han skulle slå sig in i laget, men det gjorde han snabbt och utvecklades snabbt i Bayern. Idag lirar Rafinha där. En värvning out of the blue från Genoa som ingen trodde på, men som slagit sig in i startelvan och visat att han hör hemma i Bayern.
På det centrala mittfältet mönstrades 2001 först och främst Stefan Effenberg. Den stora pådrivaren och spelfördelaren i laget. Idag spelar Schweinsteiger där. Det stora navet i Bayern och den stora pådrivaren som ofta drivit på laget när det behövts. Dessutom hade och har båda spelarna ett riktigt bra skott.
På den lite mer defensiva platsen lirade då en mycket tystlåten kille vid namn Owen Hargreaves. Han var passningsskicklig och brytningssäker. Detsamma kan sägas om Xabi Alonso i dagens Bayern som är mycket tystlåten, men gör sällan fel på planen och passar säkert och gör många viktiga brytningar.
I finalen 2001 växlade Salihamidzic och Scholl platser, så för jämförelsens skulle tar vi Hasan som högermitt och Scholl som vänster.
Salihamidzic var en väldigt irrationell mittfältare med en stor teknik och en snabbhet som resten av Bayern saknade. Idag har vi en Arjen Robben där som gör det oväntade och som med hästlängder är den snabbaste spelaren i dagens Bayern.
På vänsterplatsen var Mehmet Scholl. En spelare många hävdade gjorde sig bättre i mitten på planen istället för på kanten. En spelare som gjorde sina mål, men som stundtals kunde falla ur matcher också. Idag spelar Götze där och många skulle hävda att han gör sig bättre som en "nummer 10". En spelare som också gör en del mål, vilket han visat denna säsongen, men som också kan falla ur matcher helt och hållet vilket han gjorde i den senaste matchen.
Som anfallare lirade på den tiden Giovane Elber. En gänglig anfallare, med väldigt mycket teknik och som var stark i kroppen och som var bra på både huvudet och med fötterna. Inte helt olik en viss Lewandowski som innehar den positionen idag. En gänglig anfallare som är duktig på allt och som har mer teknik än man kan förvänta sig.
Nu kan Bayerns startelva idag naturligtvis ändras, då Pep inte verkar starta med samma elva två matcher i rad, men om man gör jämförelsen som jag gjort ovan så finns det en hel del likheter mellan då och nu. Sedan är ju taktiken som dag och natt, men man kan inte låta bli att tänka att en hel del av dem spelare som står på planen kommer att hyllas på samma sätt som de som stod där 2001.
