Inför Sevilla - FC Bayern München - Intervju med Sevilla supportern Martin Weiner
Imorgon går Bayern München in i kvartsfinalerna av Champions League och möter då det spanska laget Sevilla. Ett aningen okänt lag för de flesta Bayern supportrar, därför har vi valt att göra en intervju med ett Sevillafan för att få lite mer känns på våra motståndare.
1. Sevilla är för de flesta Bayernsupportrar en okänd klubb. Det enda folk verkar veta är att de varit bra i. Europa League och att de är ett av få lag i Spanien som har en levande supporterkultur. Vad är klubben Sevilla för dig, vad står den för och hur kom det sig att du föll för just Sevilla?
Till att börja med vill jag säga att detta är min subjektiva uppfattning och att andra med största sannolikhet har en helt annan bild än vad jag har.
Men för mig är Sevilla lite som det där svarta fåret i flocken. Klubben som sticker ut mer än de andra. Som polstjärnan på en nattsvart himmel. Klubben som engagerar supportrar och människor på ett helt annat sätt än övriga spanska diton. Och det ligger i just det faktumet som nämns i frågeställningen; alltså den levande supporterkulturen och trycket hemma på Sanchez Pizjuan. I en tid där många av klubbarna i de största ligorna flyttat fram sina positioner rent ekonomiskt och marknadsmässigt, så har Sevilla på många sätt stått starkt kvar i sin identitet. Utan att låta allt för högtravande, så upplever jag att det finns en slags genuinitet i klubben som många andra lag till viss del förlorat när de allt jämt kommersialiserats de senaste 10-15 åren.
Någonting annat jag attraherades av var det sportsliga. Undertecknad drogs in i Sevilla-sfären någon gång kring 2006. I den tämligen komplexa fotbollsvärlden blev allting på något sätt så mycket enklare när man kollade på Sevilla. Mitt i Barcelonas tiki-taka-hysteri så upplevde jag att Sevilla spelade den mest attraktiva och raka fotbollen. Rakt och inga krusiduller. Offensivt. Frenetiskt. Tekniskt. Kvickt. Ytterbackar som fyllde på kanterna i anfall efter anfall. Give-and-go. Det var en fröjd att kolla på Sevilla 2006-2007.
Och så alla profiler förstår. O ja. Alla profiler. Jag må vara partisk och kanske lite onyanserad, men när Sevilla mönstrade en anfallsuppsättning med Luis Fabiano, Javier Chevantón, Frederic Kanouté och Alexander Kerzhakov så tror jag inte att många klubbar i världen hade en bättre uppsättning anfallare än vad vi då hade. Och så alla profiler på mittfältet som än i dag ger mig rysningar bara jag tänker på det. Enzo Maresca och Christian Poulsen. Duda och Martí. Och så brassen Renato förstås som blev lite av en personlig favorit.
Och då har jag inte ens nämnt sönerna från Sevilla som på något vidunderligt sätt bar klubben på sina axlar; Jesus Navas och den framlidne Antonio Puerta; som än i dag ikoniseras till skyarna i supporterkretsar. Och då har jag inte ens nämnt Dani Alves och Adriano som sedermera såldes till Barcelona för stora summor. Eller våra klassiska mittbackar; Drago, Navarro och den skojfriske Julien Escudé. Eller den ständigt omtyckte Andrés Palop som satt sina historiska spår i klubben genom sina fantastiska insatser i Europa under åren.
Det var svårt att inte attraheras av Sevilla när det begav sig. Profilerna; det sportsliga som uträttades på planen; den kokande kitteln på Sanchez Pizjuan. Det kröntes med framgångarna i Uefacupen just 05/06 och 06/07. Alla pusselbitar föll på plats helt enkelt.
2. Som tidigare nämnt är supporten från publiken i Sevilla väsentligt annorlunda än den i Madrid eller Barcelona. Hur kommer det sig?
Jag var inne på det lite i förra frågan; att Sevilla stått starka när andra klubbar kommersialiserats. Jag betvivlar inte att det finns genuinitet hos de som följer Madrid och Barcelona – för det finns det garanterat – men överlag har dessa klubbar (och klubbar i andra länder också för den delen) kommersialiserats så pass mycket att underhållningsbegreppet vunnit över genuinitetsbegreppet. Folk åker för att kolla på Barcelona och ser deras matcher som ren underhållning. Ungefär som att gå på teater eller kolla på bio. Att vara supporter till Sevilla är någonting helt annat och är entusiasmerande på ett annat sätt. Äkthet och genuinitet är två ledord som jag tycker kännetecknar Sevilla starkt. Det är svårt att sätta fingret på det helt och hållet, men jag upplever att det är en av förklaringarna till diskrepansen.
Därtill finns det sannolikt tusentals olika förklaringsmodeller som kan användas i sammanhanget och som kan förklara varför det skiljer sig publikmässigt mellan de största klubbarna i Spanien.
3. Vem är din favoritspelare genom tiderna i Sevilla?
Det är lite av en vattendelare egentligen. Rent sportsligt tycker jag nog att Dani Alves är den bästa spelaren vi haft. Men han har ju varit ute och svingat i media mot Sevilla under sina år i Barcelona. Sådant tär på en förälskelse dessvärre. Annars var Renato oerhört enkel att älska när han bar den rödvita tröjan.
Därtill är det på något sätt ofrånkomligt att nämna Antonio Puerta i det här sammanhanget. Den egna produkten som gick genom akademin hela vägen upp till A-laget och som sedermera debuterade i det spanska landslaget – innan han tragiskt gick bort hösten 2007. Jag minns den matchen än i dag. Mörker på alla sätt och vis.
Hans mål mot Schalke 04 i Uefacupen 2006 är tveklöst det absolut mäktigaste klippet jag tagit del av på Youtube. Jag har sannolikt sett det tusentals gånger vid det här laget. Puerta gjorde för övrigt sin landslagsdebut – och dessvärre blev det hans enda landskamp för Spanien – mot Sverige. Speciell koppling, minst sagt.
4. Sevilla har haft en enorm framgång de senaste åren i Europa. Vad har varit grunden i framgångsreceptet?
Monchi. Trollkarlen från Andalusien. Han tog över som sportchef i Sevilla i början av 2000-talet. Det är bara att kolla vilka värvningar han gjort genom åren för att förstå åt vilket håll det har barkat. Värvningar som dels givit oss direkt sportslig framgång – och dels givit oss enormt god ekonomisk avkastning när vi sålt spelare vidare till andra klubbar. Det är svårt att ge Monchi all cred för framgången, men det är tveklöst den viktigaste pusselbiten i klubben när man blickar tillbaka på de senaste 20 åren.
Scoutingarbetet och värvningarna har varit exceptionellt bra sett till klubbens plats i näringskedjan. Ett axplock från minnenas allé: Julio Baptista, Dani Alves, Adriano, Ivan Rakitic, Grezgorz Krychowiak, Seydou Keita, Kevin Gameiro, Carlos Bacca, Alvaro Negredo, Geoffrey Kondogbia, Vitolo och så vidare. Listan kan göras extremt lång i det här sammanhanget. Och då har jag inte nämnt de egna produkterna Sergio Ramos och Jesus Navas.
Monchi gjorde ett fantastiskt jobb i Sevilla. Det ska bli oerhört intressant att se hur han lyckas i Roma över tid.
5. Nu ska Sevilla alltså möta Bayern München i en kvartsfinal i Champions League. Vem är nyckeln för Sevilla för att de ska kunna slå ut Bayern?
Stephen N’Zonzi. Tveklöst. Har han en bra dag är han sannolikt en av världens bästa mittfältare. One of a kind på alla sätt och vis. Stor och fysisk, men ändå väldigt teknisk och passningsskicklig för sin storlek. De som såg honom i Premier League för ett par år sedan har nog svårt att tro sina ögon när de ser hans högstanivå i dag. Problemet är att han blandar det höga med det låga lite för ofta för att på allvar vara med där uppe med de absolut bästa i världen.
6. Vem ser du som det största hotet i Bayern?
Han som står och skyfflar kol in i det Bayerska maskineriet. Vem är det egentligen – och varför stannar aldrig maskinen av? Spelarna i Bayern München har fruktansvärt fina kompetenser och egenskaper, men det är framförallt lagmaskinen som är det största hotet så som jag ser på det. Om Sevilla lyckas kasta in en och annan andalusisk sten i den Bayerska maskinen så kanske vi har en chans till slut.
Annars skulle jag kunna tala i timmar om min förälskelse kring generalisten Thomas Müller. Herregud. Är han bäst i världen på att frekvent vara på rätt plats vid rätt tillfälle? Han är ju som spöket Laban. Omöjlig att försvara sig mot vad det lider. Annars är det märkligt hur en spelare kan vara så fruktansvärt bra, men på något sätt ändå vara så långt ifrån bäst inom egentligen samtliga egenskapsområden. Jag älskar Thomas Müller.
Men får vi stopp på den där Bayerska kolgubben så har vi nog mycket vunnet.
7. Tysk Bier eller spansk Cerveza eller annan spansk dryck till matchen?
Jag klunkar svenskt kranvatten till avspark. Gör vi mål så kanske jag öppnar en flaska Vichyvatten. Vinner vi över 180 minuter så blir det Spaten för hela slanten.
8. Slutligen. Vad blir slutresultatet efter två möten?
Realistiskt sett så borde Bayern München vinna 8 av 10 dubbelmöten. Förhoppningsvis blir detta dubbelmöte undantaget som bekräftar just den regeln. Jag tar gärna 1-0 hemma på Sanchez Pizjuan. Jesus Navas i 93:e på Antonio Puerta-manér. Och så 0-0 i München. Men jag har väl fel som vanligt, så det slutar väl 5-3 till Bayern München över 180 minuter. 2-1 till Sevilla på hemmaplan, sedan går Bayern München från klarhet till klarhet och vinner enkelt på Allianz Arena med 4-0.
Vi tackar Martin för att han ställde upp på denna intervju!
