VfL Bochum är tillbaka i Bundesliga!
Efter mer än ett decennium i andradivisionen är Bochum äntligen ett Bundesligalag igen! VfL gjorde det som behövdes i sista omgången och vann med 3-1 hemma mot SV Sandhausen. Även om ett avancemang legat i luften en längre tid - laget har varit serieledare sedan i slutet av februari - infinner sig nu en enorm glädje och lättnad över att det faktiskt gick vägen.
Jag har trott på uppflyttning hela säsongen, men samtidigt varit väl medveten om hur svårt det ändå är att förverkliga. Under den senaste tioårsperioden har laget år efter år misslyckats med att få spelet att stämma över en hel säsong. Som bäst har det blivit en femteplats och det var under Gertjan Verbeeks ledning säsongen 15/16.
Omsättningen av tränare har dessutom varit orimligt hög och Thomas Reis är klubbens elfte under denna tidsperiod. Just Reis är givetvis en av de avgörande faktorerna i klubbens framgång. När han tog över efter Robin Dutt hösten 2019 låg Bochum på nedflyttningsplats och efter det vet alla hur det gått. Han kanske inte är den främste taktikern eller matchcoachen, men han har lyckats få individerna att bli ett lag som drar åt samma håll. Hans ledarskap är rakt och enkelt - ge 100 procent i alla lägen och sätt alltid laget före jaget.
Jag vill också tro att hans tidigare engagemang i klubben, både som spelare och ungdomsledare, spelar en viss roll i sammanhanget. Eftersom han känner till klubbens identitet, borde han ha lättare att förmedla den vidare till spelarna och dessutom vara trovärdig. Ingen kan säga att han inte vet vad det handlar om, när han själv varit med och spelat upp Bochum till Bundesliga vid tre tillfällen.
Det finns många i laget som spelat avgörande roller under denna säsong, men om jag bara får nämna en måste det bli Robert Žulj. Han har varit den kreativa hjärnan bakom så mycket i Bochums offensiva spel och han är den enskilda spelare som är svårast att ersätta. Från sin offensiva mittfältsroll blev det 15 mål plus lika många målgivande passningar. Med sin teknik och sitt lugn har han som ingen annan i laget hittat öppningar hos motståndarna. Geniala passningar har kombinerats med en oanad målfarlighet och gjort alla fasta situationer till potentiellt farliga målchanser.
Denna väldigt konstiga säsong kunde inte fått en bättre sportslig utgång, men givetvis finns det ändå en smula bitterhet över att man inte kunde vara på plats under denna framgångsrika tid. Förhoppningsvis blir nästa säsong rent publikmässigt mer som vanligt. Jag längtar redan nu efter att få uppleva min första 1. Liga-match på Ruhrstadion.
