Dagens derby dammit (I)
Derby i Hamburg. St. Pauli hemma på Millerntor mot fulgrannen HSV. Få matcher är så emotsedda. Men festen kom av sig. Utöver torsk blev det tyvärr även flera spelavbrott på grund av bengaler, rök och raketer.
Det är inte helt enkelt att kränga sig ur sängen söndag morgon, men vi tar tjuren vid hornen. Efter en något tafflig hotellfrukost (var fan fanns äggröran, baconen och de små korvarna?) möter vi upp med våra tyska vänner på Paulinerplatz. Vinflaskor plockas fram och så står vi där igen, femtio meter från det betydligt mer kaotiska Budapesterstrasse och samlingen utanför Jolly Roger.
Vi får våra matchbiljetter och det är som att hålla i guld. Tänk Willy Wonka. Helikoptrarna har börjat surra i luften ovanför, och efter tio minuter har jag tappat räkningen på antalet poliser och piketbussar som cirkulerar i kvarteret. Vi låter dem surra och cirkulera, står där på trottaren och smuttar gott vin och samtalar med folk.
Det är en något spänd stämning i luften, inte så mycket sång eller tjo och tjim. Ultrasgänget spattar förbi oss på väg mot nån tuppfäktning i kvarteren, sirener tjuter konstant här och var. Vi smuttar vårt vin och tar det lugnt. Cirka en timme innan kickoff rör vi oss mot Millerntor. Jag mot Gegengerade och Möller mot Haupttribüne. Stämningen och pulsen stiger steg för steg. Biljettlösa står med sina kartongplakat och hoppas på tur. Jag känner mig ödmjuk och lyckligt förunnad att ha en biljett.
Insläppet till Gegengerade tar minst en halvtimme och det är en sann fröjd att till slut få stega in på toaletten. Tre liter lättare lyckas jag knöka in mig på ståplats. Ytterligare 29.225 personer utöver mig själv är redo för avspark. Koreografin på läktarna är beundransvärd (kan jag konstaterat i efterhand då jag befann mig under den samma) och Hells Bells dånar ut ur högtalarna. Konfettin regnar från skyn och en totenkopf uppburen av ballonger seglar graciöst över stadion. Där och då, i läktarsångernas klimax, i förväntans skimmer och då allt fortfarande är möjligt – då jävlar mår man.
Det dröjer bara fem minuter innan första spelavbrottet, då HSV-klacken eldar bengaler så att himlen svartnar (nå, den var ganska mörk redan innan). Även på Sudtribüne eldas det på, och även raketer avfyras. Spelmässigt inleder St. Pauli avvaktande och försäkrar sig om att hålla positionerna. Det känns hyggligt till att börja med, men när Lasogga tar till vara returen på en ribbträff och stänker i 0-1 för HSV efter dryga halvtimmen tycks det inte komma nån motreaktion från de brunvita. Resultatet står sig dock halvleken ut.
Tio minuter in i andra nätar HSV igen via Narey. Mörker mörker. Stämningen på Millerntor är inte vad en kunde förvänta sig. Sånger dör ut fort och det är inte den där geisten och trycket som en vant sig vid. Men det fortsätter att eldas och skjutas raketer från klackarna. Det blir flera spelavbrott, och vid ett tillfälle tar domaren spelarna av planen. St. Pauli skapar inte mycket, och till och med fotbollsgud Meier framstår som mänsklig. Lasogga gör sitt andra mål för dagen i minut 61 och det är verkligen tack och godnatt. Sista halvtimmen är en plåga. Fler raketer och bengaler bränns av från Südtribune och publiken på långsidorna buar och skanderar åt upphovsmakarna. Det är en trist och, i alla fall för mig, mycket ovanlig situation på Millerntor. 0-4 i slutminuterna känns som det kvittar. Festen kom av sig långt tidigare, ja den hann egentligen aldrig börja.
Trots vad som inte kan kallas annat än förnedring mot ärkerivalen så råder det ändå god partyanda i gråbusvädret bakom Gengerade. St. Pauli Weinbar är smockfull, strömmen av människor in och ut från Fan Raüme bara fortgår, och på Fanladen köps det pins, klibbor och merch som om inget hänt. Möller införskaffar en flaska rött och vi står i regnet och begrundar matchen. Sedan beger vi oss tillbaks till hotellet på Reeerbahn för rast, vila och laddning av såväl våra egna som mobilers batterier. Reeperbahn med sidogator är avskurna av oräkneliga polisfordon och vattenkanontanksen står redo. Återkommer om eventuellt vidare vandringar och utveckling av denna dag som fotbollsmässigt antog tonen av moll.
Tchüss!
