Der Prinz Podolski planens gigant, återigen
Lukas Podolski har onekligen gått en fin höst till mötes och i söndagens match visade vägen med två klassmål på hemmaplan mot Hannover 96. Ståle Solbakken får därmed ytterligare andrum.
Det är något speciellt med söndagsmatcher i Köln på höstkanten. När kvällssolen värmer upp stadion med de sista desperata fragmenten av sensommaren innan det ungefär vid halvtidsvilan blir mörkt och strålkastarljusen och rökångorna blir påtagliga. Det är då Lukas Podolski verkar trivas som allra bäst, i söndagens match var han på ett underbart lekfullt spelhumör.
Solbakken har under veckan har haft problem med en halvskadad backlinje och vilka som skulle spela var oklart långt in på helgen. Det blev tillslut Sereno och Jemal som tillträde planen som Kölns mittbackslås, med en respektive fem genomförda Bundesligamatcher i bagaget innan denna.
Matchen börjar med en mestadels dominans av niedersachsarna, Hannover. Det kändes som att bollen oftare var i närheten av Südtribune och Kölns planhalva, än vice versa. Hannover har många giftiga offensiva spelare, men farligast av de alla är nog ivorianen och f.d. Rosenborgspelaren Didier Ya Konan som gång på gång kommer med fart och kraft rätt emot Kölns backlinje. Kölns smått legendariske maskot, den livs levande getbocken (geissbock), vandrar oroligt fram och tillbaka längs sidolinjen. I 24:e matchminuten får FC Köln ett frisparksläge tio meter utanför straffområdet, rakt mot mål. Den ständige frisparksläggaren Podolski får till en halvlös men välplacerad frispark som studsar in i nätmaskorna, utom räckhåll för Hannovers målvakt Zieler.
Halvtid, och stämningen på södra läktaren känns optimistisk med aningen återhållsamhet, eftersom spelet trots allt inte sett allt för stabilt ut. Den bilden ändras inte i andra halvlek, men nu börjar de 46 000 åskådarna att elda upp sig och de rödvita laget har verkligen publikens fulla stöd. Varje domslut emot Kölle följs av busvisningskavalkader och glåpord i alla olika stämmor. Många varningar delas ut, mycket skador och spelavbrott inträffar och det börjar bli grinigt i hela stadion. Det är viktiga poäng som står på spel.
Runt 70:e matchminuten blir Rhein-Energie Stadion knäpptyst. En sådan där tystnad som det bara kan inträffa när motståndarlaget gör ett viktigt mål i ett intensivt skeende av matchen. Hannover-klacken hoppar upp och ner och skanderar euforiska glädjerop, målskytten glider på knä ut mot hörnflaggan och firar. Efter några förvirrade sekunder, ser alla klart och tydligt linjemannens högt hissade flagga, abseits! Ett glädjerop med inslag av hånfullhet stiger i hela stadion.
Köln får sedan en offensiv hörna som Podolski slarvigt skjuter på förste försvare men bollen studsar lyckligtvis tillbaka till honom. Det är nu den verkliga magin börjar. Elegant tunnlar han den framåtrusande försvarare, driver in mot målet i snäv vinkel och avslutar med att smeka upp bollen i bortre krysset. Ett mästerligt mål utan tvivel och Podolski visar med sina avgörande prestationer varför han för det första är en spelare av världsklass och för det andra hur oumbärlig han är för detta lag. Solbakken kan skatta sig lycklig att han har sin personliga respirator i Podolski, som gång på gång räddar honom då spelet är vacklande.
