Det är inte bara otur
Ännu en förlust inkasserades under lördagskvällen. Hela 1-4 mot Wolfsburg. Ett resultat som knappast speglade matchbilden men som brutalt avslöjade Hertha´s ineffektivitet och bristande resolution framför de bägge målen.
Redan efter några minuter in i matchen kom Raffael fri mot Benaglio. Brassen valde att ta ett avslut som gick utanför. Från det läget bör man åtminstånde träffa mål. Raffe kunde dessutom spelat i sidled och serverat Ramos med öppet mål. En jättechans bortslösad.
Lite senare skulle ledningsmålet ändå komma då Kobiashvili stötte in returen på Rukavytsya´s skott in i det tomma målet. Frid och fröjd så långt. Trots det så irriterade jag mig på det omständiga spelet. Flera gånger så fanns möjligheten att lyfta in bollen i straffområdet. Istället så skulle sista man dribblas bort innan inspelet levererades. Naturligtvis bröt backen dribblingen med följden att anfallet dog ut.
Inom några minuter lyckades istället gästerna vända matchen. Bägge gångerna var Christoph Janker olycklig i sitt agerande. Först lyckades han inte komma undan inspelet från kanten och styrde bollen därmed i eget mål. Några minuter senare lät Janker Helmes komma först på Dejagah´s boll och utan pardon eller tvekan så avlutade Helmes med mål som följd.
För egen del mindes jag tillbaka till HSV matchen hösten 2009 då Hertha tog ledningen och sedan hade flera chanser att utöka ledningen. Istället ställde två individuella misstag till det och Hamburg kunde vinna med 3-1. Samma känsla infall sig nämligen igår som då. Det går inte vägen. Det tas för många felbeslut och det skall vara omständigt.
Mina farhågor fick näring i andra halvlek. Lell serverar Lasogga med öppet mål men avslutet går utanför. Det är för dåligt. Efter en hörna dimper bollen ner framför Ramos som med pannan bara behöver placera bollen förbi Benaglio. Nicken går naturligtvis över och ånyo hade en jättechans inte förvaltats.
Det värsta exemplet på felbeslut skulle snart komma. Adrian Ramos blir helt frispelad och har raka gatan mot Benaglio. Då väljer Ramos att ta avslut från 20 meter. Så stressad känner han sig. En spelare med självförtroende hade avancerat och utan tvekan placerat bollen i målet. Där och då så kände jag att det går inte längre.
Mycket riktigt så gjorde Mandzukic och Helmes varsitt mål till i matchen och man kunde tydligt se skillnaden i kvalité. Ingen tvekan. Ingen pardon. Bollen skall bara in. En målskytt i form och med självförtroende ser luckorna och försöker inte överarbeta möjligheten.
Så här har det varit länge nu. Spelet framför det bägge målen måste bli mera resolut. Hertha slpper in alldeles för många billiga mål och lyckas samtidigt inte förvalta sina egna möjligheter. Då är det inte bara otur. Det är också en fråga om kvalité.