Dienstagmorgen Spezial - Tysklands återkomst på fotbollskartan, del II
Das Wunder von Bern. Fotbollsmatchen som blev en saga, en myt, en tragedi... och samtidigt ett nytt lands födelse.
Fotbolls-VM 1954, final
söndag 4 juli 17.00
Tyskland – Ungern 3 – 2 (2 – 2)
Tyskland (3-3-4)
Toni Turek (Fortuna Düsseldorf) – Werner Kohlmeyer (1. FC Kaiserslautern), Werner Liebrich (1. FC Kaiserslautern), Josef Posipal (Hamburger SV) – Horst Eckel (1. FC Kaiserslautern), Karl Mai (SpVgg Fürth),
Fritz Walter (1. FC Kaiserslautern) – Max Morlock (1. FC Nürnberg), Helmut Rahn (Rot-Weiss Essen), Hans Schäfer (1. FC Köln), Ottmar Walter (1. FC Kaiserslautern)
Förbundskapten: Sepp Herberger
Ungern (2-3-5)
Gyula Grosics (Kispest-Honvéd Budapest) – Jeno Buzanszki (Dorogi Bányász), Gyula Lorant (Kispest-Honvéd Budapest) – Jozsef Bozsik (Kispest-Honvéd Budapest), Mihaly Toth (Újpest Budapest), Jozsef Zakarias (MTK Budapest) – Zoltan Czibor (Kispest-Honvéd Budapest), Nándor Hidegkuti (MTK Budapest), Sandor Kocsis (Kispest-Honvéd Budapest), Mihaly Lantos (MTK Budapest), Ferenc Puskás (Kispest-Honvéd Budapest)
Förbundskapten: Gusztáv Sebes
Målen
0 – 1 Ferenc Puskás (6.)
0 – 2 Zoltan Czibor (8.)
1 – 2 Max Morlock (10.)
2 – 2 Helmut Rahn (18.)
3 – 2 Helmut Rahn (84.)
Publik
62.500 på Wankdorfstadion i Bern
Domare
William Ling (England)
Fortsättningen
Efter tyskarnas kvittering följer en nästan en timme lång ungersk anstormning mot tyska målet. Tyskarna försvararsig tappert och kan så småningom få till ett par kontringar. Målvakten Toni Turek, som av många ansetts vara för mycket av en spelevink, gör sitt livs match. Reporter Herbert Zimmermann igen: ”Turek du bist ein Teufelskerl, Turek du bist ein Fussballgott!” utbrister Zimmermann när Turek gjort en makalös dubbelräddning. Tro det eller ej men senare fick Zimmerman offentligt be om ursäkt för att han använt ordet ”Fussballgott” vilket av representanter från kyrkan ansågs vara att gå alldeles för långt. Så kunde det gå till 1954.
Ungrarna kommer i anfallsvåg efter anfallsvåg och tyskarna får försvara sig med allt man har. Som till exempel i 80:e minuten när backen Werner Liebrich räddar tyskarna. Herbert Zimmermann skildrar:
"Liebrich rettet, rettet, rettet uns… Liebrich… Liebrich springt hoch wie ein Weltrekordspringer… Liebrich, Liebrich, wenn wir dich nicht hätten!”
"Liebrich räddar, räddar, räddar oss… Liebrich… Liebrich hoppar högt som en världsrekordhoppare… Liebrich, Liebrich, om vi inte hade dig…!”
Helmut Rahn har just gjort 3-2 till Tyskland.
Avgörandet skildrat av Herbert Zimmermann i tysk radio
"Sechs Minuten noch im Wankdorf-Stadion in Bern, keiner wankt, der Regen prasselt unaufhörlich hernieder, es ist schwer, aber die Zuschauer, sie harren nicht (sic!) aus. Wie könnten sie auch – eine Fußball-Weltmeisterschaft ist alle vier Jahre und wann sieht man ein solches Endspiel, so ausgeglichen, so packend. Jetzt Deutschland am linken Flügel durch Schäfer. Schäfers Zuspiel zu Morlock wird von den Ungarn abgewehrt – und Bozsik, immer wieder Bozsik, der rechte Läufer der Ungarn am Ball. Er hat den Ball – verloren diesmal, gegen Schäfer. Schäfer nach innen geflankt. Kopfball – abgewehrt. Aus dem Hintergrund müsste Rahn schießen – Rahn schießt – Tooooor! Tooooor! Tooooor! Tooooor!“
"Sex minuter kvar på Wankdorf-stadion i Bern, ingen vacklar, regnet strömmar oupphörligen, det är svårt, men deltagarna ger inte upp. Hur skulle de också, ett fotbolls-VM spelas vart fjärde år och när ser man en sådan final, så jämn, så spännande? Nu Tyskland till vänster genom Schäfer. Schäfers passning till Morlock rensas undan av ungrarna – och Bozsik , ständigt denne Bozsik, Ungerns högerlöpare har bollen. Han… tappar bollen den här gången mot Schäfer. Schäfer slår ett inlägg. Nick – rensat. Bakifrån borde Rahn skjuta– Rahn skjuter – måååål! Mååååål! Mååååål! Mååååål!"
Zimmermann efter målet
"Drei zu zwei führt Deutschland fünf Minuten vor dem Spielende. Halten Sie mich für verrückt, halten Sie mich für übergeschnappt. Ich glaube, auch Fußball- Laien sollten ein Herz haben und sollten sich an der Begeisterung unserer Mannschaft und an unserer eigenen Begeisterung mitfreuen und sollten jetzt Daumen halten. Viereinhalb Minuten Daumen halten in Wankdorf."
"3-2 leder Tyskland fem minuter före slutet. Kalla mig galen, kalla mig för knäpp. Jag tycker att även de oinvigda skulle visa hjärta och dela förtjusningen över vårt lag, glädja sig åt vår entusiasm och också hålla tummarna. Fyra och en halv minut hålla tummarna på Wankdorf-Stadion."
Slutsekunderna
"Die Ungarn erhalten einen Einwurf zugesprochen. Der ist ausgeführt - kommt zu Boszik - aus! Aus! Aus! Aus! Das Spiel ist aus! Deutschland ist Weltmeister. Schlägt Ungarn mit drei zu zwo Toren im Finale in Bern!"
"Ungern får ett inkast. Bollen till Boszik – slut! Slut! Slut! Slut! Matchen är slut. Tyskland är världsmästare. Slår Ungern med tre mål mot två i finalen i Bern!"
Herbert Zimmermann skildrar matchen på ett ovanligt känslosamt sätt. Sådana här reportage är möjligen vanliga i Barasilien eller Argentina men i Tyskland har något liknande aldrigförekommit varken förr eller senare.
Zimmermanns reportage från finalen är så intimt förknippad med Das Wunder von Bern att det blivit en självklar del av den nästan mytiska händelsen.
Fritz Walter med pokalen. Ferenc Puskas gratulerar Fritz Walter.
Efter matchen
Efter slutsignalen gratulerades tyskarna sportsligt av ungerska laget med Ferenc Puskas i spetsen. Lagkapten Fritz Walter fick sedan lyfta VM-pokalen som på den tiden hette Jules Rimet, döpt efter FIFA.s franske president mellan 1921 och 1945.
Efter att Fritz Walter och hans lagkamrater höjt pokalen i skyn spelades Tysklands nationalsång. Innan kriget bestod nationalsången av tre verser, efter kriget bara av tredje versen. Detta hade bestämts så sent som 1949 då Förbundsrepubliken Tyskland grundades.
Oövade i den nya ordningen sjöng spelarna och den tyska publiken första versen. Den som innehåller texten ”Deutschland, Deutschland über alles” och dessutom besjunger Tysklands geografiska utbredning sådan den var i början på 1900-talet.
Att den första versen sjöngs var naturligtvis olyckligt och bland annat de schweiziska värdarna beklagade sig högljutt efteråt. Vissa utländska tidningar hävdade att det var ett uttryck för tysk arrogans att ställa sig och sjunga den första versen.
Sanningen är att tyskarna för det första inte haft någon anledning alls på flera år att sjunga sin nationalsång. Tyskland var plattbombat, besegrat, styckat och befolkningen deprimerad efter kriget. På det hela taget skulle man i första hand skämmas om man var tysk. Hade man ägnat sina krafter åt något efter kriget så inte var det att sjunga nationalsången. Att tyskarna sjöng fel vers var helt enkelt för att de inte visste bättre.
Tyvärr lyckades DFB:s president Peco Bauwens ytterligare ställa till det när han benämnde tyskarnas seger i Bern som ”Repräsentanz besten Deutschtums im Ausland”. När Bundespräsident Theodor Heuss några dagar senare delade ut das silberne Lorbeerblatt till spelarna kommenterade han Bauwens olyckliga uttalande. ”Vi är här för idrottens skull, för att hedra våra världsmästare i fotboll. Av denna mycket glädjande händelse har vissa försökt att göra politik. Den gode Bauwens, som jag snart ska ge silvernålen, verkar tycka att bra fotboll är lika med bra politik. Så behöver det inte vara” försökte Heuss farbroderligt korrigera Bauwens klumpighet.
Tyska spelarna firas i München.
Hemkomsten
Tyska laget tog tåget hem från Schweiz. Redan i Konstanz på gränsen till Schweiz togs spelarna emot av tiotusentals lyckliga människor. När tåget så småningom nådde München togs Fritz Walter och hans lagkamrater emot av över 400.000 människor på och runt Münchens Hauptbahnhof.
Det är viktigt att förstå att den tyska befolkningen inte haft något att vara glad över på väldigt länge. Över 55 miljoner människor dog i det krig som Tyskland satte igång, tyskar hade förföljt och mördat sex miljoner judar, ockuperat och förslavat stora delar av Europa. När kriget var slut hade mer än sex miljoner tyskar dött, elva miljoner tyska soldater befann sig i fångenskap.
Åren efter kriget präglades av hårt arbete för att överhuvudtaget få mat på bordet. De tyska städerna låg i ruiner.
När Tyskland sensationellt slog Ungern i finalen och blev världsmästare var det som om hela Tyskland vaknade ur sin efterkrigsdepression. Plötsligt räknades Tyskland igen. Plötsligt kunde människor känna och säga att ”vi gjorde det”, ”vi är världsmästare”. Lite tillspetsat kan man säga att Förbundsrepubliken Tyskland visserligen grundades 1949 men egentligen föddes i och med VM-titeln 1954.
Das Wunder von Bern inträffade också samtidigt som tyskarna sakta men säkert började få det riktigt bra. Gamla valutan Reichsmark hade skrotats några år tidigare. Med den nya D-Marken växte tysk ekonomi så det knakade. Städerna befriades från sina ruinhögar, vanliga människor fick råd att skaffa bil och åka på semester.
I ljuset av detta inser man: betydelsen av Tysklands VM-titel 1954 går inte att överskatta. En enda fotbollsmatch vänder skammen och depressionen till glädje och stolthet.
Jag tror att Das Wunder von Bern har en mycket stor del i att Tyskland är ett så makalöst fantastiskt fotbollsland. Människor i Tyskland engagerar sig i fotboll. Det är självklart att man följer med och vet vad som händer. Jag älskar Tyskland för att fotbollen är en så självklar del av livet. Farmor vet resultaten från Bundesliga i helgen, grannen håller på Mönchengladbach, kusinen på Fortuna Düsseldorf. Frau Maier på kontoret tycker HSV ska byta ut alla spelare utom målvakten. Och så vidare. Fansens kärlek till landslaget, fotbollens självklara ställning, ståplatserna, stämningen. Allt detta grundlades i och med Das Wunder von Bern.
Den ungerska tragedin
Tyskarna firade VM-titeln, den så sensationellt erövrade VM titeln i flera dagar.
Om Tyskland befann sig i glädjerus var det desto ledsnare i Ungern. Den ungerska befolkningen var bedövad av sorg. Betänk att det ungerska landslaget varit obesegrat i flera år, vunnit OS 1952, av alla ansetts vara världens bästa fotbollslag.
Ingen tvivlade på att Ungern skulle vinna fotbolls-VM. Den gyllene elvan skulle naturligtvis utklassa sina motståndare. Vilket man också gjorde. Och varför i hela friden skulle Ungern ha något att frukta av det Tyskland man tvålat dit med 8 – 3 i gruppspelet?!
Och hur överlägset Ungern var visade sig ju tidigt. I finalen gjorde Ferenc Puskas, lagets ledargestalt och major i ungerska armén mål efter bara sex minuter. Begåvade Zoltan Czibor gjorde två minuter senare 2 – 0 mot ett sprattlande tyskt försvar. ”Det här blir ju ännu bättre än 8 – 3” måtte de flesta ungrare ha tänkt.
Att Ungern sedan tappade sin ledning inom tio minuter och efter att ha belägrat tyska straffområdet förlorar matchen är nästan ofattbart.
Medan de tyska spelarna har blivit odödliga hjältar och både en och två och flera gånger har fått berätta om den fantastiska triumfen, vittnar de ungerska spelarna om att nederlaget förföljt dem hela livet.
”Jag vaknar fortfarande ofta med mardrömmen från Bern 1954” har Ungerns målvakt Gyula Grosics berättat. Eller försvarsspelaren Jeno Buzansky, vars ben strök bollen som ledde till den tyska kvitteringen: ”två centimeter högre och matchen hade gått åt ett annat håll.”
György Szepesi, som kommenterade matchen i ungersk radio har skildrat sina känslor när Helmut Rahn gjorde 3 – 2 och hur han levt med förlusten resten av sitt liv: ”Jag bröt samman och började gråta. Det gör jag än idag” berättade Szepesi för några år sedan. Szepesi var god vän med förbundskapten Gusztav Sebes. När denne låg för döden kom Szepesi och hälsade på Sebes. Den dödssjuke Sebes ska vid detta tillfälle ha lyft huvudet från kudden, tittat på Szepesi och yttrat ”vi förlorade”.
1956, året då sovjetiskt pansar gick in i Ungern för att slå ner folkets uppror, lämnade flera spelare landet i samband med att Honved Budapest spelade bortamatch mot Athletic Bilbao. I VM i Sverige 1958 åkte Ungern ut efter gruppspelet. Landets gyllene elva var historia.
