- -
Dortmund-Real Madrid: An Tagen wie diesen
Världens fotbollsblickar var riktade mot Westfalenstadion denna onsdagsafton i förhoppningen om att få se en fartfylld match mellan giganten Real Madrid och hemmalaget Borussia Dortmund, som charmade så många senast mot Manchester City. Två fullpumpade halvlekar senare kan inte många fotbollsälskare vara annat än glada över vad de precis fått se.
En mängd frågetecken fanns att rätas ut i båda lagen med tanke på alla skador som drabbat båda trupperna och i Dortmunds fall krävdes upprättelse efter derbyförlusten hemma mot Schalke i helgen. Som om inte det var nog skadade sig Khedira i bortalaget och tvingades lämna planen en kort stund in i första halvlek. Ett tungt avbräck för Madrid, som tvingades sätta in Modric istället. Matchen hade vid det här laget inte kommit igång riktigt ännu, men det stod tidigt klart att Götze och Ronaldo skulle stå för tempot i matchen genom sina tekniska finesser och förmåga att skapa mycket ur litet. Just Götze var det väldigt skönt att ha tillbaka i startelvan med tanke på att den andra spelmotorn Gündogan fick börja matchen på bänken.
Chanserna började så sakteliga torna upp sig en stund in i halvleken där Dortmunds press-spel lönade sig allt mer och Kehl var ytterst nära att sätta dit ett långskott. Ivägen stod dock en av världens bästa målvakter i form av Casillas med en enastående parad. I hemmalaget hade Großkreutz det jobbigt att hänga med på kanten och gång på gång kunde Real utnyttja detta övertag, men turligt nog utan att skapa något riktigt vasst framåt. Försvaret i Dortmund stod verkligen upp bra i framförallt luftrummet och det märktes tidigt att Piszczek hade fått i uppdrag att punktmarkera Ronaldo, något som för det mesta gick bra.
När intensiteten hade nått en hög punkt i matchen kom så det förlösande och viktiga målet för Dortmund när Pepe stod för en indianare mitt i plan, vilket Kehl kunde utnyttja genom att smeka fram bollen till en framrusande Lewandowski. Pepe försökte för allt vad han var värd att täppa igen luckan som hade skapats, men kylan och det kliniska avslutet till vänster om Casillas i Madrids mål var ostoppbart. Det andra målet för polacken under årets Champions League-spel var ett faktum och det var långt ifrån oförtjänt.
Något som är signifikativt för lag som precis har tagit ledningen är att tillfredsställelsen över att precis ha fått utdelning sätter sig i huvudet, vilket allt som oftast skapar ytor för motståndarspelarna. Denna oförsiktighet och frånfall från matchplanen gav Real Madrid några sekunder för mycket, så att Özil kunde servera Ronaldo en perfekt boll som portugisen kunde lobba in över en utrusande/avvaktande/felplacerad Weidenfeller. En klar signal till Dortmund-försvaret att om ni är okoncentrerade i en sekund hugger vi till direkt. 1-1 skulle även vara det resultat som stod sig till halvtidsvilan, en vila som man gärna hade sluppit då matchen var uppe i ett makalöst tempo.
Att det hade varit vila märktes dock inte nämnvärt när båda lagen kom ut på plan igen. Dortmund satte högsta fart framåt igen, vilket skapade massor med lägen för både Reus och Götze. I Götzes fall hamnade han fri mitt i straffområdet och avlossade ett skott högt i Casillas högra hörn, men även denna gång stod han för en grym räddning. Någon minut senare hade Reus en farlig frispark och en inåtskruvad hörna som på något konstigt sätt räddades av någon spelare i Madrid (svårt att se vad som hände och ingen repris). Ofarliga var inte Madrid heller och högg till som en kobra igen mitt under Dortmunds massiva press och det var sånär att Di Maria i ett halvt friläge kunde sätta bollen bakom en förstelnad Weidenfeller. Tur för Dortmund denna gång.
Men pressen från Dortmunds håll skulle visa sig resultera sig igen, något som regissör Mario Götze såg till. Långa stunder hade han hamnat lite utanför spelet då mestadelen av anfallen konstigt nog försökte göras genom vänsterkanten. När han väl fick lite utrymme på sin kant tog han några skutt förbi försvarande spelare och slog ett inlägg som Casillas boxade ut. Utboxandet var inte bättre än att Marcel Schmelzer, av alla halvskadade spelare, kunde komma med en sträckt vrist och panga in ett helt osannolikt men ack så vackert mål för de gul-svarta. Fantastiskt mål, fantastisk stämning och framförallt ledning med 2-1 över förra årets semifinalister.
Jürgen Klopp gjorde sedan ett taktiskt byte genom att ta in Gündogan istället för Bender för att få mer bollkontroll på mittfältet och luft åt resterande delen av laget nu när pressen från Real trappades upp. Spelet började verkligen bölja fram och tillbaka och passningsspelet höll allt lägre nivå hos de båda lagen. Punktmarkeringen på Ronaldo blev allt mer intensiv, så intensiv att Piszczek och Schmelzer allt oftare bytte kant medan Ronaldos rörlighet utökades till större ytor. Åt andra hållet var det orosmolnet Götze som stack upp än en gång och blev fälld av Pepe, något som inte långt senare upprepades på Reus ännu tydligare. Ingen straff dock så man fick sitta med nerverna utanpå huden och med ett rusande hjärta. Skulle det vara möjligt att spöa Real Madrid när mycket har varit så negativt på senare tid?
Madrid försökte och försökte med farliga djupledsbollar och inlägg, men mängder med gånger pallade den under säsongen kritiserade backlinjen med Hummels i fronten att stå emot trycket utan att det brändes till rejält. Massor med luftdueller vanns och gjorde de inte det så var det flera spelare som pressade bollhållande Madrid-spelare. Till och med den enbente och ofta bortsprungne Großkreutz kunde vinna närkamper i slutet och stå för farligheter framåt. I slutminuterna var kampen så intensiv och Reals tryck så hårt att det kändes som att det skulle sluta som i City-matchen med att en snöplig situation skulle leda till ett Madrid-mål. Det gjorde det inte denna gång, den enastående imponerande segern med 2-1 var bärgad och glädjejublet när domare Kassai satte pipan till munnen efter 93.5 minuter visste inga gränser.
Vilken match, vilka lag, vilket hjärta. Jürgen Klopp hade lyckats med lite mer verktyg i laget att skapa ett disciplinerat lag som vägde sina chanser på en guldvåg och gick inte bort sig mer än vid enstaka tillfällen i försvaret. Det är oerhört starkt att slå ett så starkt lag som Real Madrid på det sättet som gjordes och nu får vi hoppas att laget håller sig borta från fler skador i framtiden. Den sjätte november smäller det mellan lagen igen, jag orkar nästan inte vänta på att få se denna tillställning mellan i mitt tycke gruppens två bästa lag, som jag hoppas går vidare. Då kanske min vän och Real Madrid-supporter Daniel får sin revansch, vilket jag kan ta om fotbollen som spelas är så underhållande som denna.
Matchfakta
Borussia Dortmund: Weidenfeller - Piszczek, Subotic, Hummels, Schmelzer – Bender, Kehl - Reus, Götze, Großkreutz - Lewandowski
Real Madrid: Casillas - Sergio Ramos, Varane, Pepe, Essien - Khedira, Xabi Alonso - di Maria, Özil, Cristiano Ronaldo – Benzema
Byten: 67. In Gündogan ut Bender, 87. In Schieber ut Götze, 90.+1 in Perisic ut Reus - 20. In Modric ut Khedira, 73. In Higuain ut Benzema
Varningar: Ramos, Xabi Alonso
Mål: 1:0 Lewandowski (36., Kehl), 1:1 Ronaldo (38., Özil), 2:1 Schmelzer (64., Götze)
Domare: Kassai (Ungern)
Publik: 65 829 (Westfalenstadion)
