Dortmundprofil: Derbyrivalens olycksnummer 13 Alexander Frei
Det första som Dortmundfansen nämnde av den forna Dortmund och Schweiziske nationalspelaren var hans telefonnummer, jag hade kanske hellre gått på spåren av hemmaderbyn 2006/2007 och 2008/2009.
Under någon vecka innan jag började undersöka mannen som gjorde det första BVB- och Bundelsigamålet jag någonsin såg figurerade inte han, men hans gamla mobilnummer i dagspressen i Tyskland. En stackars tjej hade fått hans gamla nummer och hade omedelbar blivit överröst av personer som försökte få kontakt med Alex. Så stort är den före detta Dortmundanfallerens inflytande att detta ansågs vara nyheter nog att skriva. Om ens gamla telefonnummer kan bli en säljande rubrik, då måste man nog ha gjort mer än bara ringt runt till sina polare under sin tid i Tyskland.
Utan tvekan var Alex Frei en omtyckt spelare i Dortmund. Den här gången kom alla ihåg spelaren jag hade vänd min blick på, även de som i vanliga fall inte ens har varit födda när våra tidigare Dortmundprofiler har varit aktiva i klubben. Och inte finns det en enda själ, känns det som, som inte kommer ihåg derbyt mot Schalke på säsongen 2008/2009 då Frei blev den räddande makten när laget låg under 3-0 på hemmaplan. ”Det var ett offsidemål, men det var det ingen som såg”, minnesbilderna bland supportrarna på den Gula Väggen är mycket tydliga. I denna match, som man inte kan se om för många gången satte Frei igång återhämtningen genom frisparken som Neven Subotic nickade bakom Fährmanns rygg, 2-3 kvitteringen satte han in efter en offside situation bara för att avsluta det hela med att rädda hem poängen genom en straff. Jag kan inte se sammanfattningen av matchen utan rysa.
Trots att detta är matchen vi förknippar Frei allra starkast med var detta faktiskt slutet av sagan BVB+Frei=sant. Även i matchen mot Schalke byttes Frei in efter första halvleken, han hade varit skadat sedan första matchen i Europa Mästerskap i juni och hade enbart spelat med Dortmund II som på den tiden spelade i fjärde divisionen till skillnad mot dagens tredje. Alla minns honom som målfarlig anfallare som kunde sätta dit bollar som såg helt omöjliga ut. Men han var också en så kallad klassisk italiensk anfallare i sin spelarstil. Han stod framför straffområdet och väntade på att bli matad på bollar. En spelstil som fungerade i Dortmund ända till Jürgen Klopp tog över på sommaren 2008. Publikfavoriten Frei såldes vidare på sommaren 2009, ett år innan hans kontrakt löpte ut, för att ersättas av lagkamraten Mladen Petrik som han inte riktigt kom överens med, men som passade bättre in i Klopps system.
De allra flesta mindes Alex som en mycket sympatisk person, förutom en som hade dåliga minnen från en BVB-julfest där spelarna stod som bartenders åt supportrarna. Frei hade stått i baren när han skulle beställa och tydligen hade spelaren inte alls gett den uppmärksamhet som min pratkamrat hade önskat sig. Enligt honom var Frei mycket arrogant, historien avslöjade dock inte hur förfriskad av den dåvarande ölsponsor Warsteiners produkter den besvikna supportern var vid tillfället. Jag väljer att gå i majoritetens anda och påstår att en del av Freis status i Dortmund baseras på hans uppskattade trevliga personlighet. Man kan också undra hur arrogant man kan vara som en anfallare i ett lag som år efter år kämpar i tredje halvan av tabellen.
Men kanske mindes denna person Frei från DFB-pokal spel, där han lyckades plocka på sig hela 5 gula kort i de 7 pokalmatcher som han spelade i under sin tid i Dortmund. Att en anfallare lyckas med detta är nästan en bedrift. Men det kanske berättar en del vilka spel som BVB satsade på när framgång i ligan var ett avlägset minne. Under tiden Alex spelade slutade laget nionde, trettonde och sjätte i ligan, trots det lyckades laget ta sig till Cupfinalen 2008. På en dag när jag för första gången fick dela u-bahn med en sjungande svartgulmassa som jag tyvärr inte delade resemålet med. Tre olika tränare hann ha kommandot över laget, nuvarande HSV tränaren Bert van Marwijk, Thomas Doll och till slut Jürgen Klopp som lade stopp på åren av ständiga tränarbyten. Under dessa år var målfarligheten aldrig BVBs problem istället blödde man bakåt ungefär i samma proposition som laget skapade framåt.
En av ljusglimtarna under åren med Frei var bortamatchen mot tabelledaren Werder Bremen 2006/2007. Trots att Dortmund hade börjat säsongen något skakigt påminde laget fansen vad de egentligen stod för, höglassigt fotboll erbjöds för förlusttyngda fans och en välsmakande 3-1 seger där Frei svarade för BVBs öppningsmål. Tyvärr skulle en fem månader lång segertorka på bortaplan följa denna otippade seger.
Att Frei, spelandes i ett lag som inte vann borta i hela 5 månader under säsongen 2006/2007, var involverad i minst hela 21 mål var av 5 assist visar hur betydelsefull anfallaren var i den svartgulatröjan när laget kämpade att ta sig utanför relegeringssträcket. Numera är vi vana vid underhållande presskonferenser och uppmuntrande offentliga kommentarer, däremot fick laget under Freis år höra något annorlunda återkoppling när t.ex. Michael Zorc anklagade laget för att ha ”skit mentalitet”offentligt i tyska medier.
Vi kanske minns bäst Freis mål mot Schalke 2008, men det är en helt annan match som egentligen ligger bakom av supportersången som hävisar til Frei. Han är nämligen inte bara frälsaren av Westfalenstadion, han är Schalkes Bundesligatiteldrömkrossare. 2007 spelades revierderbyt på nästsista matchdagen, ligaledaren Herne-West (som BVB supporter föredrar att kalla sin ärkerival för att slippa uttala deras namn. För den intresserade kan tilläggas att BVB kallas för Lüdenscheid –Nord eller Die verbotene Stadt av supportarna av de ”kungligblåa” av samma anledning.)kom på besök till der Tempel och lämnade på andra plats i tabellen efter en 2-0 förlust där öppningsmålet signerades, ännu en gång, av Alexander Frei.
Frei har inpirerat till minst en supportersång som grävs fram när derbyt närmar sig och till en annan som Schwedische Borussen planerar att införa inom kort så varför kallar vi inte killen för Schalkedödaren?
