Blogg: En gruvkoncern och jeansjackor
Det finns städer där arbetslösheten är högre. Det finns städer som är mer nergångna och där rådhuset är betydligt pampigare än i Dortmund. Men det finns få städer där fotbollen, och en ligatitel, betyder så mycket som den gör i Dortmund.
Det var en speciell känsla att vara på plats i Dortmund i samband med den avslutande ligamatchen mot Eintracht Frankfurt förra säsongen. Att komma som svensk för att fira en ligatitel där klubben i fråga bara några år tidigare var ett möte i en nedlagd flygterminal bort från att sluta existera. Att fira en ligatitel med en hel stad, där farmor och barnbarn går till arenan sida vid sida med medelålders män, vars jeansjackor och tygmärken hängt med sedan 1970-talet, och 16-åriga Ultras som snart ska skrika sig hesa för klubben i deras hjärtan, är en märklig upplevelse. Och samtidigt en helt fantastisk upplevelse.
När tanken slog mig att skriva den här artikeln så visste jag nog inte riktigt vad resultatet skulle bli. Ganska snart slog det mig, produkten kommer inte vara i närheten av den ursprungliga tanken. Jag är rädd att det här blir ett inlägg fullt av gamla floskler blandat med ett allmänt romantiserande som bara intresserar de närmast sörjande. Om ens dem. Men det är ett sätt att skriva av sig efter just den här klubbens andra raka ligatitel. Det är ett sätt att försöka skriva en artikel som måste skrivas.
Dortmund är ingen stad som turister besöker för dess fantastiska byggnader, storartade monument eller välrenommerade museer. Utan stadens fotbollsklubb hade jag säkerligen aldrig hört talas om den största staden i det industritäta Ruhrområdet, än mindre besökt den. Stora delar av staden föll under andra världskriget offer för de allierades bomboffensiv och där ett par historiska byggnader och några kyrkor har byggts upp på nytt. När sedan gruvindustrin gick nedåt, den stora stål- och gruvkoncernen Hoesch hade vid mitten av 1960-talet en femtedel av staden befolkning anställd - drabbades staden och regionen av nästa bakslag. Hoesch ägde för övrigt Weiße Wiese där Borussia Dortmund spelade sina första hemmaplaner.
Medan stadens politiker söker med ljus och lykta efter nya sätt att profilera sig gentemot någorlunda intresserade företag att etablera sig i staden, problemet är bara att försäkrings- och it-företag sällan kan erbjuda jobb som passar för slitna industriarbetare, har allt fler identifierat sig allt starkare med Borussia Dortmund. Är du i Dortmund märker du det, oavsett vilken stadsdel du befinner dig i. När titeln firades förra säsongen var hela staden prytt i klubbens färger, allt från flaggor i fönstrena till lyckönskningar från klubbens sponsorer. När tiderna har blivit tuffare, arbetslösheten högre och de många lokala ölbryggerierna allt färre har Borussia Dortmund blivit allt viktigare.
Därför betyder klubbens senaste ligatitlar också så mycket. Därför är Westfalenstadion utsålt vecka in och vecka ut. Därför söker flera hundra tusen biljetter till de riktigt stora matcherna. Traditionen att gå på fotboll finns kvar i Ruhrområdet där fotbollen en gång i tiden blev en verklig publiksport i Tyskland när gruvarbetare hade en eftermiddag ledig. Fotbollen betyder så mycket mer än vad den här artikeln kan göra det rättvisa. Jag vill inte romantisera och säga allt vad bättre förr. I Dortmund har klubbens utveckling gått hand i hand med stadens. På gott och ont.
Det kommer alltid finnas städer där arbetslösheten är högre. Det kommer alltid finnas städer som är mer nergångna eller där rådhuset i de centrala stadsdelarna är betydligt pampigare. Men det finns få städer där fotbollen betyder så mycket som den gör i Dortmund. Om drygt en vecka åker jag ner till Dortmund igen för att fira en ligatitel. Förutom att njuta av maten på fantastiska Mi Piace, det finns nog ingen restaurang som är så prisvärd och där bemötandet är så trevligt som den, och fotbollen på Westfalenstadion, så kommer jag glädjas av alla från Dortmund som delar med sig av det här.
