En Hopplös Diskrepans
Dietmar Hopps oskyldighet, DFBs vansinniga korståg mot ultras och klubbarnas invärtes diskrepans
Jag förstår att det är helt fel att använda sig av ord såsom ”Hurensohn” när man syftar på en familjeman som av ren slump och hårt jäkla arbete har blivit miljardär. Det är fullt rimligt att han blir irriterad och besviken, även förbannad, när tusentals människor kallar denna människa för ”hurensohn”. Det är även ett vidrigt uttryck då det inte bara förolämpar Hopp, utan även hans fagra mor som inte har gjort ett enda fel eller felsteg gentemot den tyska traditionalistmaffian.
Jag förstår även att hela situationen är tämligen absurd och inte träffar en enda etisk piltavla ens i ytterkanten. Det finns felaktigheter hos båda sidor som måste iakttas och som måste beses och besjungas för exakt vad de är- reaktionism och whataboutism. Ingen av sidorna har en moralisk grund att stå på, ingen har en rimlig säng att ligga i eftersom båda har bäddat sina respektive bäddar med slipat grus och arga ormvråkar.
Vidare förstår jag även att fotbollen är en plats där fotboll ska spelas, gärna utan trubbel. Men jag, liksom de flesta av er andra, förstår även vikten av supportrarna i vilken situation som helst. Inte minst i Tyskland där landets ultras har varit i framkant för en avskaffning av diverse fascistiska, sexistiska och andra vidriga teman från läktarna och från den tyska fotbollen. Ingen kan förneka, med rimliga argument, att supportrarna i Tyskland har förbättrat fotbollskulturen, atmosfären på arenorna och, ja, även hela landet. Där politiker alltför ofta står för en konservatism och en blatant skev idé av vad massorna tror på har supportrarna stått för en välbehövlig populism. Fotbollen har i många fall hjälpt Tyskland ur trångmål och har givit landets befolkning en rimlig plattform att stå på efter årtionden av besvär.
Emellertid är det en brutalt skev situation. Och det är just det av en obehaglig drös underliga anledningar. Låt oss så börja vår odyssé. Håll i er nu.
Leroy Kwadwo i Würzburger Kickers får under en bortamatch mot Preussen Münster utstå apljud från läktarna. Kwadwo får prata med domaren som frågar honom om han vill att hon ska bryta matchen. Han säger att han mår bra och kan fortsätta, men endast efter att förbrytaren kastats ut från arenan och ett uttalande gjorts genom högtalarsystemet om människovärde och hur fel och vidriga rasistiska påhopp är. Så kan man göra. Så bör man göra. Det är det enda rimligt rätta. Men detta var en engångsföreteelse. Det händer inte ofta i den tyska toppfotbollen att spelare får utstå rasistiska påhopp, men det börjar dessvärre bli mer och mer vanligt även där. Under kort tid har vi sett Kwadwos situation och även Jordan Torunarighas mot Schalke 04 i cupen, en händelse som, med Hopps situation som jämförelse, blir totalt och orimligt absurd.
Ni har nog hört eller sett om det. Torunarigha hör spridda apljud från läktarna och blir förbannad. Han blir därför utvisad av en idiot till domare. Inget genom högtalarsystemet, inga hot om en avbruten match- ingenting. Bara ren och skär ilska från Hertha och ren och skär ignorans från DFB och Schalke 04
Så, Torunarigha får utstå rasistiska påhopp från läktare. Ingenting från DFB, förutom ett pressmeddelande. Dietmar Hopp, en miljardär som pumpat in pengar i förbundet, får utstå samlade protester efter att ha brutit mot den tyska fotbollens mest heliga regel och han skyddas av hot om att matcher ska avslutas och folk får gå hem. Det är en total diskrepans i reaktioner, en fruktansvärd skev idé om vad som är rätt och fel, samt vad som blir rätt och fel efter pengarnas inflytande gjort sig påmint, samt ett extremt bevis på DFBs djupa och tragiska korruption.
Vi kan gå ännu längre. Förrförra sommaren skrev jag om Mesut Özil och den djupt institutionaliserade rasismen inom den tyska fotbollen. Här är fler exempel på DFBs galenskap. Men det är även oroväckande exempel på en tydlig diskrepans mellan klubbar och deras ultras. Var god bese det tragiska mirakel som fotbollens bossar uträttat.
Vi kan börja hos de blodspengaröda Bayern München. Och framförallt i hur illa den klubben mår. Under lördagen avbröts matchen mot Hoffenheim (0-6) efter att Bayerns Ultras, med Schickeria München i spetsen, halat fram en banderoll som förklarar för allmänheten att Dietmar Hopps mor minsann tog en bestämd summa D-mark för sexuellt intima tjänster. Jag förstår ilskan från Dietmar Hopp. Självklart- vem gör inte det? Men jag förstår inte varför Kalle Rummenigge och Brazzo måste traska av och an som Guds bästa barn och slicka Hopps välsignade rumpestump, bara för att stå upp för mänskligheten. När de själva både stöttar VM i Qatar och denna regim, Kalle samtidigt uttalat sig tämligen fel om Mesut Özil sommaren 2018 och därtill i vissa fall uttryckt sig synnerligen galet angående ultras och supportrar, däribland sina egna. Var var denna medmänsklighet när Tien, slavarbetare från Laos, dog som sjunde den dagen vid bygget av en Executive Lounge på någon galen arena i blodig ökensand? Då står man istället och stoltserar med landets statliga flygbolag på sina blodspengaröda tröjor.
När man även i och med denna aktion och med sina uttalanden under och efter andra halvlek mot Hoffenheim inte bara distansierar sig (det gjorde man redan 2010-ish) från sina egna fans, utan till och med förklarar dem fiender mot sin egen slarvigt ihopbyggda pseudostat. Många är som tur är visa nog att inse att fansen inte står för detta. Men i så fall, var är revolten? Storma Säbener Strasse för fan. Gör någonting. Rädda er klubb innan allt går käpprätt åt helvete för att Rummenigge och Hainer vill smörja sina torra läppar med lite mer rysk kaviar.
Jag skulle i all min tveksamma prakt vilja utropa detta denna helg som en vändpunkt inom den tyska fotbollen. Helgen allt började rämna. För detta är helgen då pengarna betydde mer än fansen, yen och euro har högre värde än människor och helgen då hela den tyska supporterkulturen börjar ge fan i det som faktiskt spelar roll. Helgen den tyska fotbollen började dö. Det är Hopplöst.
Schalke 04 lägger ut ett pressmeddelande på Twitter att man inte kommer gå efter reglementet (som säger att fansen får tre chanser på sig att sluta innan matchen avbryts) och att man, ifall rop mot Hopp hörs, kommer avbryta matchen direkt. Det jag gärna skulle vilja fråga Schalkes presschef och diverse andra i deras ledning är:
När Clement Tönnies sade: Dann würden die Afrikaner aufhören, Bäume zu fällen, und sie hören auf, wenn’s dunkel ist, Kinder zu produzieren. Var var ni då? Vad sa ni då? Varför blev det inte till en stor grej? Varför fick inte han galet höga böter och kastades ur föreningen? Kan det vara så att en del av er inte ser det som ett problem? Inte då. Men sen när Jordan Torunarigha står där och får apljud mot sig på er arena och ni ännu inte säger ett dyft, mer än ett ynket pressmeddelande om att klubben står bakom honom, vad ska man då tro? Hur fungerar er medmänsklighet när ni fritt plockar saker ni håller med om, eftersom pengar egentligen är vad som intresserar?
Och så Union Berlin. Under söndagen spelade de hemma mot VfL Wolfsburg i en match som också skulle komma att avbrytas. Fansen med dumma ord mot Dietmar Hopp, visserligen, men klubben som i samtliga fall, när det bara är ord och ingenting mer, stått för den traditionella fotbollen och för 50+1. Nu när det handlar om en verklig händelse och inte en teoretisk, nu när det kommit till den berömda kritan- var var ni då? Ja, ni gömmer er bakom en skärm av Gudvetvad som säger ingenting, hävdar ingenting, håller helt enkelt käften när den fankultur ni så erkänt älskar är under angrepp av etablissemanget. Hypoteser och teorier är fina, uttalandet och någon slags egenkärlek är också okej. Men att strunta i sina egna fans den sekund de är under angrepp av etablissemanget är en orimlig gest som jag hoppas fansen inte kommer glömma i första taget. Hyckleri och dumheter fördunklar vår syn återigen.
Jag är genuint glad att Eintracht inte spelar denna helg. Jag är rädd för vad min klubbs ledning hade gjort när Ultras Frankfurt 97 och Droogs drar fram tio banderoller som förklarar situationens allvar och vansinne. Förhoppningsvis hade man stått bredvid som ett sista fyrtorn i stormen. Men inte ens det hade varit säkert. Inte ens Peter Fischers integritet är säker när det handlar om DFB-sanktioner och påtryck från etablissemang.
?
Jag vet inte. Ingen av oss vet riktigt vad som kommer hända. När man väljer att blåsa av matcher, eller ens hota om att göra det, för att fansen hyser en osmaklig banderoll bedövar man deras rätt till att få sin sak sagd. Vad kommer hända nästa gång när de säger det på ett lite bättre sätt? Well, det har vi redan sett. SV Meppens supportrar drog under toppmatchen i 3. Liga mot MSV Duisburg upp ett halvdussin banderoller som förde ett mer sakligt argument än deras sydliga kollegor från Schickeria München gjorde.
”Hat der Dietmar genug Kohle, Wird zu seinem Schutz und Wohle, Von Leuten deren Wort nichts wert, Mal wieder jemend ausgesperrt!”
Auch in Meppen gibt es vom SVM und Duisburg Spruchbänder gegen Hopp und eine damit verbundene Spielunterbrechung #SVMMSV pic.twitter.com/l0pD7lzOrB
— Hendrik Niebuhr (@hen1912) March 1, 2020
Inga ord om att Hopps mor säljer sig. Inga osmakliga ord alls, sakligt nedskrivna argument för supportrars yttrandefrihet. Resultatet? Matchen avbruten direkt. Ingen förstår varför. Eller jo, det gör man ju ändå. Nu har man en anledning att ta i med hårdhandskarna mot fangrupper som DFB öppet anser vara problematiska. Som man har letat efter detta. En anledning att straffa hårt arbetande människors passion för sporten. Man har suktat och nu är den äntligen här. Det blir säkerligen lite rörigt i pantalonerna hos diverse bossar hos DFB nu. Efter protester mot måndagsmatcher, pyroteknik och hat mot kollektivstraff och kapitalism har man nu en anledning att slå tillbaka mot den skara människor som har kostat dem så mycket pengar. Kanske kan man nu utrota hela idén om ultras och deras engagemang. Det finns ingen respekt mot någon i detta fall, inga idéer om gemensam förståelse från DFB- bara ilska och pengapilskhet. Man ser ultras som ett hot mot inkomster eftersom de vill bevara den tyska fotbollen som den är. Därför använder man detta Hopplösa fall som ett prejudikat för vidare utrotning av den tyska fotbollsatmosfären.
Hyckleri och girighet. DFB är fulla med primitiva Joakim von Ankas i topphatt som sitter i ring och utför pengavoodoo. Vi börjar se en bild av vart detta börjar lida. Klubbarna säger nej till sina egna atmosfärer. För DFB tvingar dem till det. Det kommer braka loss snart, det är jag övertygad om.
