Andreas Lambertz – kapten, trotjänare, ledstjärna
Den ende spelare som representerat samma förening i de fyra högsta divisionerna i Tyskland.
28-årige Andreas Lambertz är lagkapten i Fortuna och har tillbringat tio säsonger i föreningen. Han har gjort 265 matcher för klubben vilket placerar honom på tionde plats i Fortunas maratontabell. En riktig trotjänare alltså, men det finns fler anledningar till att ”Lumpi” etablerat sig som Fortunafansens favorit. Och kan verkligen en spelare som debuterade i klubben när denna hörde hemma i fjärdedivisionen leda ett lag med ambitionen att hålla sig kvar i Bundesliga?
Som 18-åring plockades Lambertz från lokala klubben VfR Neuss och fick samma år göra A-lagsdebut i fjärdedivisionen Oberliga Nordrhein. Redan året efter, då i tredjedivisionen, var ”Lumpi” startspelare. Där har han förblivit ända till idag, då ju Fortuna som bekant spelar i Bundesliga. Kapten Lambertz är den ende spelaren som är kvar i klubben sen åren i fjärdeligan och innehar därför ett unikt rekord i tysk fotboll: han är den ende spelaren som representerat samma förening i de fyra högsta divisionerna.
Som spelare är Lambertz den naturliga ledaren på Fortunas mittfält. Han är ingen stor tekniker och en ganska medelmåttig passningsspelare, men för varje ny utmaning Fortuna har ställts inför har han höjt sitt spel en nivå och han kompenserar för många av sina brister med en enorm kampvilja, löpvilja och spelförståelse. En begränsad fotbollsspelare som nu alltså är kapten för ett Bundesligalag. Många kritiker och även supportrar misstänkte att uppflyttningen till Bundesliga nu slutligen måste innebära att Lambertz spelar på en nivå som hans fotbollskunnande inte mäktar med. Men hittills har han klarat utmaningen bra. Man skulle kunna säga att Lambertz är en sorts blandning av Teddy Lucic och Mattias Jonson: en spelare som gör habila insatser oavsett vilken nivå han spelar på, och en spelare vars enorma vilja gör honom till en naturlig ledare och påverkar medspelarna att ge 100 %.
Lambertz är helt enkelt en ikon i klubben, trots att han bara är 28 år, och hans karriär är så intimt förknippad med föreningen att det inte längre går att skilja dem åt. Dessutom är Lambertz ojämförlig favorit bland fansen och hans ledaregenskaper och kompromisslösa attityd går verkligen hem i Düsseldorf. Redan 2007 röstades han fram till ”årets düsseldorfare” i Rheinische Posts onlineupplaga. 2009 tog han en plats på mittfältet när Fortunas supportrar röstade fram Fortunas bästa elva någonsin. Noterbart är att Fortuna vid båda dessa tillfällen spelade i tredjedivisionen.
Ett klassiskt Lambertz-ögonblick hittar vi i den mycket uppmärksammade cupmatchen mot Hamburg i augusti 2009 (länk). Fortuna var då nykomlingar i Zweite medan Hamburg nyss slutat fyra i Bundesliga. Men Fortuna spelade den tempostarka fotboll som blivit deras signum och tog så när hem segern efter en rejäl holmgång. Matchen gick till förlängning där Hamburg tog ledningen, men precis när domaren skulle blåsa av matchen forcerar Lambertz in ett viljemål helt på egen hand. Hamburg vann sedan straffläggningen, men Fortunas insats blev mycket uppmärksammad.
Efter den kaotiska kvalreturen mot Hertha Berlin i våras, då Düsseldorf kvalificerade sig till Bundesliga efter femton år, fotograferades Lambertz när han firade med fansen med en bengal i handen. För det stängde tyska fotbollförbundet av honom i de två första matcherna den här säsongen. Lambertz protesterade inte mot avstängningen, trots att den innebar att han inte fick göra Bundesligadebut med laget.
Lambertz verkar vara en trevlig prick vid intervjuer, men när frågor kommer angående hans framtid eller roll i klubben får vi inte de undflyende svar som vi är vana att höra från dagens luttrade handelsvaror till proffs. Han lämnar inga tvivel om var hans lojalitet finns. När han i en intervju fick frågan om han kan tänka sig att spela i ett annat lag än Fortuna svarade han utan att tveka:
”Jag förstår inte varför jag ens behöver föreställa mig ett svar på den frågan. Alla mina framgångar har jag uppnått med Fortuna och jag älskar staden och fansen. Jag vet inte vad som händer i framtiden, men den frågan kan vi lämna därhän.”
Inför en träningsmatch mellan Fortuna och ett lokalt amatörlag intervjuades Lambertz av en lokaltidning, som vidarebefordrade en hälsning från en spelare i motståndarlaget som varit skolkamrat med Lambertz. Spelaren hälsade med en fråga om han kunde få ”Lumpis” tröja och kaptensbindel efter matchen. Lambertz svarade med all önskvärd tydlighet nej till den andra förfrågan:
”Tröjan är inga problem, men inte kaptensbindeln. Jag har två, en med klubbemblemet och en med Düsseldorfs stadsvapen, och de lämnar jag inte ifrån mig.”
Sanningen är kanske att Lambertz knappast skulle platsa i något annat Bundesligalag. Men betydelsen av att ha en sådan kulturbärare i föreningen kan inte underskattas och jag är övertygad om att hans ledarskap är en viktig ingrediens i det Fortuna som nu kämpar i varje omgång för att hålla sig kvar i Bundesliga. Och klubbkänsla kan inte köpas för pengar. Jag hoppas få se Lambertz i Fortunatröjan tills den dag han lägger ned karriären. Vissa saker är helt enkelt viktigare än bucklor och pokaler.
