Reserapport: Leverkusen borta
En betraktelse kring min tyska fotbollsfrälsning.
Tyska ligan har känts som en välbehövlig oas bort ifrån den inplastade moderna fotbollen. Jag har fram tills nu dock inte hittat ”mitt lag”. Bearbetningen började visserligen framför TV:n hemma hos Adam under säsongen i Zweite men på en bortasektion på BayArena faller slutligen allt på plats.
Det börjar en tidig fredagsmorgon med bussen ut till Arlanda. Adam har stått för en gedigen planering och nu är vi äntligen på väg. Tre herrar i 30-årsåldern (en fjärde ansluter på plats från Berlin) lämnar jobb och sömnlösa nätter med alldeles för pigga småbarn för att dricka god öl och titta på lite bundesligafotboll i Nordrhein-området. Gott så. Men resan har ytterligare ett syfte. Adam har följt Fortuna Düsseldorf sedan ett besök i staden 2009 och vi beger oss nu ner för att se ett bortaderby mot Leverkusen. Jag misstänker att Adam även har en baktanke med resan – att vi andra ska sålla oss till en liten men växande skara svenska fortunaanhängare. Det kommer att fungera.
Jag har aktivt följt klubbfotboll både på hemmaplan och i italienska Serie A sedan tonåren men min relation till tysk fotboll har varit begränsad. Runt 2009 började jag dock titta på fler matcher och precis som många andra så har jag varit extremt imponerad av både publiken och spelet.
Düsseldorf by day and night
Men låt oss börja med staden Düsseldorf. Även om den inte kan klassas som vare sig Europas eller ens Tysklands charmigaste stad rent utseendemässigt så är den klart värd ett besök. Staden är en av de större orterna i regionen och stort antal företag har sina huvudkontor här. Överlag så har Düsseldorf ett rykte om att vara en snobbig och borgerlig stad i skarp kontrast till de många gamla fabriksorterna och industristäderna som ligger i närheten. Det finns säker ett korn av sanning i den uppfattningen, något som de många exklusiva klädbutikerna i stadskärnan vittnar om, även om området runt tågstationen knappast kan beskrivas som förnämt.
Här finns också ett enormt utbud av restauranger som erbjuder klassisk västtysk mat men också Europas kanske bästa japanska matställen (tack vare en påtaglig japansk koloni). Till exempel så börjar vi vårt helgbesök med att äta fantastiska ramennudlar i de japanska kvarteren och efter en kort detour till Köln för att inta några kölsch (vi ber innerligt om ursäkt för det lilla snedsteget) så besöker vi Altstadt för att dricka världens bästa öl – Altbier. Fredagskvällen tillbringas på Zum Schlüssel med mycket god mat och dryck. Medan resten av helgen består av ett pendlande mellan de olika bryggeripubarna inklusive en fantastisk middag på zum Schiffchen där självaste Napoleon en gång suttit för att stilla sitt sug efter Altbier och drömma om det framtida Fortuna (får vi förmoda).
Matchen
Lätt bakfulla beger vi oss till tågstationen runt 12 på söndagen. Vi börjar med att ladda upp med en Alt på stationspuben på Hauptbahnhof i Düsseldorf som vi efter flera påminnelser får serverad av en ytterst disträ servitris. Tåget till Leverkusen tar en kvart och är packat med Fortunasupportrar. När vi väl kommer fram möts vi av ett enormt polispådrag som bevakar vägen från stationen till BayArena. Det här något som förvånar mig. Även om det är ett derby så är mitt intryck att det överlag är relativt ovanligt med sammanstötningar mellan supportergrupper när Bayer Leverkusen är ett av lagen. Nåväl, vi ser ingen tillstymmelse till våld vare sig på eller i anslutning till arenan. De enda olagligheterna som går att notera består av svartförsäljning av Diebels Alt till törstiga Fortunafans på vägen till och från arenan (det bör påpekas att i Leverkusen serveras kölsch).
Väl inne på arenan kan vi notera att det är en stor skara bortasupportrar som gjort den korta resan till Leverkusen och många av åskådarna inne på arenan har Fortunasympatier. Vi sitter på en sittplats sektion med uteslutande bortfans snett över klacken som drar ingång sångerna långt innan matchstart. Det märks att lagets supportrar har törstat efter den här typen av matcher efter alla år i lägre divisioner, borta från den tyska fotbollens finrum.
När matchen väl drar igång så är det är tydligt att Norbert Meier vill att laget ska spela på kontringar med en hög press. Den höga pressen straffar sig ganska kort efter matchstart när Stefan Kiessling bryter igenom och passar fram Sam som gör 1-0 för Leverkusen. Fortuna kvitterar genom Nando Rafael på hörna men kort därefter hinner hemmalaget få in ett snabbt ledningsmål innan halvlekens slut. Spelet under den första halvleken lämnar en del att önska men Fortunaklacken lyckas skapa ett massivt tryck genom hela första halvlek.
Under andra halvlek lyckas Fortuna få till ett bättre spel och hotar motståndarförsvaret med en rad snabba kontringar som dock inte resulterar i några mål. Istället får Leverkusen Simon Rolfe utvisad efter en klumpig tackling på Adam Bodzek. Det är dock Leverkusen som gör nästa mål efter ett klumpigt bolltapp på mittplan. 3-1 och ridå. Det hjälper inte att Bodzek får till en kalasträff i matchens slutskede som leder till 3-2. Fortuna lyckas inte få in ett kvitteringsmål och förlorar derbyt. Förlusten är ett resultat av slarv och individuella misstag men det ska givetvis påpekas att Bayer Leverkusen är ett mycket bra lag vilket också är uppenbart under hela matchen.
Trots förlusten så känner jag mig uppfylld av upplevelsen och sångerna från Düsseldorfklacken fortsätter att eka i huvudet på vägen till station. Vi åker tillbaka i ett fullpackat tåg och avslutar med en middag på en japansk grillrestaurang och efter det några Alt i Altstadt. Jag kommer på mig själv med att känna ett enormt sug efter att snart få se laget igen, både hemma på Rheinstadion (Esprit Arena) och på bortaplan. Morgonen efter så vaknar jag med känslan av att vara en nybliven konvertit och vet att jag snart kommer tillbaka. 95 olé!
Ps. Vi gjorde även ett besök hos ett grönsvart lag som spelar på en åker utanför en förstad till Düsseldorf men reserapporter från den arenan får en annan redaktion stå för. Ds.
