Glansdagar i Bundesliga... berättelserna bakom säsongens tröjor
FC Hansa har lyckas bättre än på mycket länge med de nya matchtröjorna. En hemmatröja med mycket energi, klassisk bortatröja och en tredjetröja i rött precis som fansen önskat sig. Men varför har Hansa valt just de här tröjorna? Vi ger oss ut på en nostalgitripp.
HEMMATRÖJAN
Lite förvånande valde Hansa en övervägande vit hemmatröja.
De blå ränderna framtill är en blinkning till Hansas fantastiska Bundesligasäsong 1995/96. Den säsongen var Hansa tillbaka i högsta ligan efter några år i 2. Bundesliga.
Matcher i den vitblårandiga tröjan vi gärna minns är segern hemma på Ostseestadion mot regerande mästarna Borussia Dortmund i augusti när Hansa vänder 0-2 till seger 3-2.
Eller bortamatchen mot FC Bayern i slutet på april… Hansa vinner med 1 – 0 efter att vintervärvningen Jonathan Akpoborie gjort matchens enda mål.
Efter matchen fick Bayerns tränare Otto Rehhagel sparken.
Säsongen 1995/96 innehöll också ett av historiens snällaste DFB-straff. Efter bråk på hemmamatchen mot St. Pauli dömdes Hansa att spela en hemmamatch utanför Rostock.
”Okej då” sade Hansa och förlade matchen mot Eintracht Frankfurt till Berlins Olympiastadion dit över 58.000 utsvultna tog sig. Berlin hade på den tiden inget lag i Bundesliga.
BORTATRÖJAN
Enkel, klassisk, blå med vit krage och vitt längst ner på ärmarna. Inspirationen till den blå bortatröjan hämtar vi från säsongerna 2000/01 och 2001/02. Det är enda gången i modern tid som Hansa haft samma tröja två säsonger i rad.
Den blå tröjan är också synonym med Hansas tid som svenskkoloni. Säsongen 2000/01 spelade en fyrklöver svenska för Hansa: Andres Jakobsson, Peter Wibrån. Marcus Lantz och Magnus Arvidsson.
Jag minns att jag våren 2001 var i Hamburg och såg Hansa möta HSV på ett näst intill utsålt Volksparkstadion. Hansa spelade i den vackra blå tröjan med vita byxor och vita strumpor till. Jag satt högt upp och därifrån såg Hansa nästan ut som en klassisk version av Italien, säg 1982 eller 1986. Hansa förlorade visserligen men mitt första besök på Volksparkstadion gjorde ett djupt intryck på mig. Det är fortfarande min favoritarena.
TREDJETRÖJAN
Röd och marinblå. Väldigt lik tredjetröjan från säsongen 1998/99. Den tröjan är starkt förknippad mot en enda match – bortamatchen mot VfL Bochum i den sista omgången, lördagen den 29 maj 1999.
En handfull lag riskerade att åka. Hansa skulle klara sig kvar vid seger mot Bochum. Oavsett vad som hände på andra arenor. Och Bochum var redan nedflyttade och hade således ingenting att spela för. Denna varma lördagseftermiddag på Ruhrstadion hade atmosfär som på en hemmammatch. Över 10.000 Hansafans hade tagit sig till Bochum.
Men vad händer?! Efter att Hansa tagit ledningen i 1:a halvlek kvitterar Bochum efter 70 minuter genom Stefan Kuntz.
Und – es kommt noch schlimmer – Peter Peschel ger Bochum ledningen tre minuter senare.
Hansa är i det ögonblicket ur Bundesliga.
Vår anfallare Victor Agali lyckas kvittera till 2 – 2. Hoppet tänds men vi är fortfarande på nedflyttningsplats.
Polacken Slavomir Majak är förbannad på tränare Andreas Zachhuber för att han alltid får sitta på bänken.
Men idag spelar Majak från start - och blir hjälte.I 83:e minuten trycker Majak in 2 – 3 och Hansa räddar sig kvar i Bundesliga.
Säg ”Bochum neunundneunzig” till vilken Hansafan som helst och jag garanterar att det inte finns någon enda som inte kommer ihåg hur man upplevde den där matchen.
Det här var ju på den tiden man inte kunde kolla resultat i sin mobil eller på sin padda. Själv befann jag mig på en buss på väg till Spanien. Jag minns att jag ringde tidningen Kickers resultatservice från en telefonkiosk någonstans utmed Autorute i Frankrike.
”VfL Bochum Hansa Rostock zwo zu drei” lät det i luren. Lycka.
Bilderna från Ruhrstadion den dagen är legendariska. Oliver Neuville som fått en smäll på huvudet kämpandes som en vansinnig iförd turban (bandage) på huvudet. Slavomir Majak efter målet där han sparkar omkull en kon och vrålar något på polska ut mot Andreas Zachhuber, sliter av sig tröjan och till sist springer upp och kramas med fansen bakom mål. Tränare Zachhuber som gråter som ett barn efter slutsignalen. Fantastiska bilder och minnen.
