Braunschweig - Hertha BSC
10 - 9

Hertha fortsätter vara Hertha även 2022/23

Hertha inledde säsongen 22/23 med att agera precis som det Hertha jag och många andra supportrar känner igen från de senaste säsongerna. Ledning och bra spel, hoppet tändes att något bra kan vara på gång, men i slutändan blev det förlust mot andradivisionslaget Eintracht Braunschweig och ett uttåg ur DFB-Pokal redan i första omgången.

I måndags för exakt en vecka sedan, den 25 juli fyllde Hertha BSC 130 år. Detta firades med en fansens dag under lördagen där även tredjetröjan för säsongen presenterades. Den anspelar sig på tröjan från 97 då Hertha tog klivet upp i Bundesliga.
Under sommaren har även nya kaptener utsetts där Marvin Plattenhardt är ny kapten och Kevin-Prince Boateng är vice.

För tredje gången på fem säsonger åkte Hertha de dryga tjugo milen västerut för att möta Eintracht Braunschweig i första omgången av DFB-Pokal. Det har under sommaren varit en del rykten och vilka spelare som ska ansluta och vilka som ska lämna och jag upplever det fortfarande bara fem dagar innan premiären mot Union att det fortfarande är väldigt oklart vilka som kommer bära den blåvitrandiga tröjan när transferfönstret stängt.

Hertha började matchen bra och borde tagit ledningen redan i den trejde minuten då Maolida hade ett jätteläge, men han fick en snedträff och bollen gick en bra bit utanför mål. Ett par minuter senare slog den nyblivna kaptenen Plattenhardt ett inlägg mot Selke som vann nickduellen och stångade in ledningsmålet. Hertha fortsatte att spela bra fotboll genom hela första halvlek och Maolida utökade ledningen till 2-0 precis innan halvtidsvilan. Försvaret var stabilt, mittfältet levererade säkra bollar ut till de pigga kantspelarna Lukebakio och Maolida, men avsluten var på tok för tama och med mer skärpa i avsluten så hade det stått 4-0 på resultattavlan. Det såg nästan lite för bra ut under första halvlek då till och med Lukebakio, som historiskt uppvisat en taskig attityd jagade hemåt och vann tillbaka bollen. Jag satt hemma i soffan och undrade vad tjyven det är som händer, för den här viljan har inte funnits där tidigare. Som Herthaner har man dock lärt sig att aldrig vara helt säker på att det kommer gå helt smärtfritt under 90 minuter.

Andra halvlek var lite trevande fem-tio minuter innan Braunschweig började kliva högre upp i banan och utmana Hertha i duellspelet samtidigt som Hertha-spelarna började se alltmer bekväma ut. Boyata som under första halvlek var riktigt stark i duellspelet agerade tyvärr som en junior i det egna straffområdet efter timmen spelad och sträckte helt onödigt ut benet varpå Braunschweigspelare föll. Christensen som väntas vara förstavalet den säsongen efter de fina insatserna mot HSV i kvalet gick åt rätt håll och fick fingertopparna på bollen, men det var inte tillräckligt för att stoppa den från att hitta nätmaskorna. Bara tre minuter efter reduceringsmålet så kom även kvitteringen. Den kollektiva kollapsen som Hertha gjort sig kända för de senaste säsongerna uppstod återigen och att matchen gick till förlängning kändes lite som en vinst efter 90 minuters spel.

I den första förlängningskvarten tog det bara 46 sekunder innan Braunschweig gjorde mål. 3-2 till hemmalaget och då gick luften ur mig. Ny säsong, samma visa. Tousart drog iväg ett långskott strax innan första förläningskvarten var slut, bollen touchade en försvarare och bollen fick lite extra fart och båge vilket gjorde det otagbart för Fejzic i hemmaburen och nu var det kvitterat. Andra förläningskvarten hade Hertha avspark, gick full fart framåt direkt och Lukebakio såg till att Hertha återigen tog ledningen redan efter 26 sekunder. Nu stod det 4-3, men det slutade inte där. Eintracht kvitterade till 4-4 och straffsparksläggning skulle avgöra om Hertha pallade för tryckte eller om nykomlingarna i Zweite skulle stå för en skräll.

Lagen följdes åt och efter vardera sex straffar var det fortfarande oavgjort när Marc-Oliver Kempf, januariförvärvet från VfB Stuttgart klev fram och skickade bollen långt åt fanders. Bryan Henning som har ett förflutet i Hertha, han som kvitterade till 4-4 i förlängningen gjorde tyvärr inget misstag utan sköt resolut Eintracht Braunschweig vidare i cupen och därmed tog Herthas deltagande snöpligt slut redan i första omgången.

Ibland kan det vara svårt att finna ord till att beskriva ens känslor och tankar för oftast när det kommer till att supporta Hertha så är det förtvivlan, vemod och melankoli. Även om det stundtals ser bra ut under vissa matcher så vet man att det inte är läge att slappna av och räkna hem segern då den kollektiva kollapsen alltid är närvarande. Det är ständigt aktuellt att bli besviken på lagets prestationer, men ändå har det på något otroligt vis slutat med säkrat kontrakt de senaste säsongerna och frågan jag ställer mig är; när blir det nedflyttning? Anledningen till att den frågan dykt upp i mitt huvud flertalet gånger de senaste åren är att vi spelmässigt varit bedrövliga och avgrunden kommer närmre och närmre för varje säsong som spelas, men så länge det spelas Bundesligafotboll på Olympiastadion kanske man inte ska klaga alltför mycket?

På lördag 15:30 är det seriepremiär och derby mot Union Berlin, jag gruvar mig redan.