Abhaken, Aufstehen, Aufholjäger
Det fanns en tid då man trodde att Hertha´s öde denna säsong var beseglat. Laget spelade en bedrövlig fotboll. Anfallsspelet var obefintligt och försvaret läckte som värsta såll. Spelarna saknade fullständigt självförtroende. Publiken var i uppror och i det närmaste hånade Herthaspelarna. När vi gick där i regnet på väg ifrån Oly och hörde Frankfurt utöka sin ledning så började delar av publiken skratta.
När undertecknad såg Hertha spela mot Frankfurt på Oly i November så buade publiken ut hemmalaget. Det hade jag aldrig upplevt förut på en Herthamatch. Sammanlagt fick Hertha ihop ynka sex poäng under hinrunde. All time low för Bundesliga. Hertha befann sig i källaren och nyckeln var mer eller mindre borttappad. Inte ett annat lag var i sikte. Friedhelm Funkel var kraftigt ifrågasatt.
Sedan kom transferperioden. Ganska tidigt lyckades Hertha knyta till sig spelare med rutin och erfarenhet. Gekas, Kobiashvili, och Hubnik hette de nya spelarna. Samtidigt fick en del spelare lämna Hertha. Spelare som inte kunde konkurrera om en plats i startelvan ansågs som överflödiga och fick lämna Hertha.
Samtidigt kom det det rapporter om att skadade Herthaspelare var på bättringsvägen. Den rutinerade duon Florian Kringe och Pal Dardai har tillåtits läka sina skador ifred. Dessa spelare betyder mycket med sin rutin och sina ledaregenskaper. De ökar konkurransen vilket får de andra att skärpa till sig.
Hertha valde att åka till Mallorca på vinterlovet. I media fick klubben mycket kritik för att man var sista lag ut att börja träna inför Ruckrunde. Offatbart var den allmäna åsikten om Hertha´s upplägg. På Mallorca var anläggningarna av högsta kvalité. Här tränade Hertha flera pass om dagen. De nya spelarna integrerades i gruppen. En laganda skapades. Uppställningen började ta form.
Ruckrunde inleddes för Hertha´s del med bortamatch mot Hannover. 3-0 blev det och säsongens bästa match hittills. Ett resultat som ingav vissa förhoppningar. Hannover var ett av de lag som gick tungt och som kunde bli en räddningsplanka. Matchen kunde därför liknas av något av en sexpoängsmatch.
De följande matcherna mot Mönchengladbach och Bochum slutade båda 0-0, vilket fick vissa Herthaner att misströsta. Det var en seger för lite. Stora delar av dessa matcher så lyckades bortalagen inte skapa egentligen någonting. I matchen mot Bremen blev det förlust. Inget att säga om då hemmalaget var bättre. Drobny´s storspel förhindrade en större förlust.
Mot Mainz hamnade Hertha i underläge efter ett drömmål. Ramos kvitterade tidigt in på andra och Hertha hade sedan ett antal goda möjligheter att sätta segermålet men det blev inte så. Nytt deppläge. Trion Freiburg, Hannover, Nurnberg gick dock ännu sämre och Hertha´s oavgjorda resultat innebar att försprånget på dessa lag trots allt förminskades.
Freiburg borta och ny sexpoängsmatch. Denna match fick inte förloras. Hertha rullade ut Freiburg och visade under matchens gång att man har ett större spel i sig. Cicero gjorde två snygga mål och sin bästa insats för säsongen. 3-0 återigen och för första gången på evigheter så har Hertha lyckats få kontakt med lagen kring nedflyttningsstrecket. Detta ger förhoppningar men man ska komma ihåg att ännu återstår mycket hårt arbete för att säkra nytt kontrakt.
Hertha har nu blivit Aufholjäger på riktigt och har nu bara ligan att fokusera på. Laget spelar med mer eller mindre samma lag vecka ut och vecka in vilket är positivt. Trenden är positiv. Försvaret har blivit klasser bättre och nu väntar vi på att anfallet skall börja leverera. Då kan detta drama sluta lyckligt.
