Matchrapport: 1-0 Hertha i slutet fick Olympiastadion att explodera
Raffael gjorde mål i slutet, vilket betydde 1-0 för Hertha mot Stuttgart.
Puh, herregud - Vilken match!
...
Fredagen var årets hittills varmaste dag i Berlin. Över 30 grader, nästan vindstilla och strålande sol. I den hettan tog Hertha BSC emot Vfb Stuttgart i dagens enda match i Bundesliga.
Matchstart kl 20.30 och 33 grader varmt. Babbel gjorde en förändring från matchen i Hannover. Lasogga startade på topp istället för Tunay Torun. Dessutom kunde inte mittback Maik Franz spela p.g.a sin brutna näsa. För Franz spelade istället Roman Hubnik, tillbaka från skada, i mittförsvaret.
Jag antar att de flesta av er såg matchen på Eurosport. Jag hoppas verkligen att TV-bolaget lyckades förmedla Olympiastadion på ett rättvist sätt. Jag var där, och har aldrig varit med om något liknande. Arenan vibrerade av känslor.
Påhejade av över 52 000 åskådare inledde Hertha matchen ganska trevande. Vi är redan i omgång fyra, men som supporter slås man ändå av att temot är mycket högre i Bundesliga än i andraligan. Stuttgart inledde bättre än Hertha, och fick sin första chans efter ca. 10 minuter. Inget mål dock.
Hertha hade i inledningen samma problem som man hade i Hannover: Det var för lite rörelse offensivt. Hertha kom knappt till några attacker i första halvlek. Mittförsvaret (Mijatovic, Hubnik) och det defensiva innermittfältet (Ottl, Niemeyer) hade väldigt sällan några offensiva passningsalternativ, och ofta fick man spela hem bollen till målvakt Thomas Kraft.
Publiken var inte helt nöjd över Herthas spel, men bjöd på ett bra stöd. Även Stuttgarts fans stöttade sitt lag bra. Ibland hördes deras klack mer än Herthas.
Stuttgart hade ett lite bättre fungerande offensivt spel. Efter en halvtimmes spel fick dom ett jätteläge, efter att bollen spelats in i Herthas straffområde. Roman Hubnik fick bollen vid målområdseslinjen, men verkade alldeles för enfotad för att våga rensa med vänstern. Stuttgarts anfallare rusade mot Hubnik, och Thomas Kraft fick tå-pajja bort bollen i sista stund. Efter lite efterföljande kalabalik kunde Hertha också rensa bort bollen. Men den kom snart tillbaka.
Mindre än en minut efter Stuttgarts jätteläge slogs ett inlägg mot Herthas straffomtåde. Bollen touchades, seglade över Kraft och tog i ribban. Kraft såg dock ut att ha räddat ifall bollen gått under ribban.
Hertha, som sagt, inte riktigt bra offensivt. De gånger man kom fram så var det antingen genom Adrian Ramos induviduella skicklighet, eller genom Lells och Eberts sammarbete på högerkanten. Lells och Eberts sammarbete var intressant, för även om Lell var back och Ebert yttermittfältare, så verkade dom byta position flera gånger. Lell kom flera gånger upp offensivt efter att ha överlappat med Ebert, och Ebert fick vid flera tillfällen agera högerback. Intressant taktisk detalj av Babbel!
Det var också genom Lells och Eberts sammarbete Herthas bästa möjlighet i första halvlek uppkom. Ebert fick skottläge inne i straffområdet, något till höger. Skottet tog tyvärr i burgaveln. Förutom det, och ett slarvigt ivägtofflat skott från Lasogga, så hade Hertha inte mycket att komma med i första halvlek.
0-0 i paus och Stuttgarts chanser hade varit fler.
...
Andra halvlek är ett enda inferno, iallafall för oss på plats. Klockan är över nio, men det är fortfarande tryckande varmt. Och båda lagen vaskar fram jättelägen.
Stuttgart inleder även andra bättre än Hertha. Men Hertha trixar sig fram med fint passningsspel, och är nära att komma fram till skottläge flera gånger. Stuttgart å andra sidan, har under halvleken säkert 5-6 skott som går decimetern utanför stolpen, samt 1-2 nickar som också går precis utanför.
Andra halvlek upplevde jag som oerhört intensiv, och jobbig att hänga med i. Den var en jobbig upplevelse. Vi visste ju hur mycket den här matchen skulle kunna betyda: vid förslust skulle Hertha ha två poäng på fyra matcher, och stämplas som krislag som inte vunnit på hemmaplan i Bundesliga sedan 2009. Det skulle verkligen innebära att säsongen skulle fortsättas i motvind. Men vid vinst ikväll, då skulle man fortfarande kunna få med sig det där flytet som lag ofta skaffar sig eller slarvar bort i säsongsinledningar. För Stuttgart var situationen ungefär likvärdig, och jag kan bara tänka mig hur illa deras fans mådde efter alla deras "å-så-nära"-skott. Alla på Olympiastadion satt på helspänn.
Kobiashvili kastar sig fram och bryter ett friläge för Stuttgart. Bortafansen ropar på straff, men domaren som står bra placerad friar. Hertha-fansen känner det som att vi kom undan med blotta turen, för det såg sannerligen ut som straffspark (iallfall från min position). Stuttgarts fans blir vansinniga när domaren friar, och sjunger att Hertha ska åka tillbaka till Zweite Bundesliga.
Plötsligt får Hertha ett jätteläge. Det är matchens bästa chans. Inlägg från Ebert styrs rakt ut i straffområdet av Stuttgarts målvakt. Raffael får öppet mål, men en försvarare räddar på mållinjen. Aarrgg, vad nära!
Hertha får fler chanser efter det. Stuttgarts försvar slarvar en del, och Ramos, Lasogga och Raffael snor bollen några gånger. Det blir till farliga kontringar, men mer eller mindre samtliga slarvas bort av att Raffael inte släpper bollen. Lasogga är helt fri två gånger, och Ramos en gång, men Raffael passar inte. Publiken klagar högljutt på Raffael.
Efter 60 minuter byter Babbel ut Lasogga och sätter in Torun.
Stuttgart har några långskott som går tätt över, och Niemeyer testar från långt håll för Hertha utan att lyckas. I sista fjärdedelen av matchen avtar Stuttgarts offensiv lite, medan Hertha fortfarande inte riktigt kommer till i sin offensiv. Det är som att Hertha saktar ner när man ska över mittlinjen, och istället för att gå framåt vänder man hemåt. Thomas Kraft fick väldigt många hemåtpassningar under kvällen. Trots det hade båda lagen många möjligheter att göra mål.
Stuttgart byter in en lång anfallare som inte hinner vara inne mer än fem minuter innan han börjar tjaffsa med domaren. Det är en lång anfallare, och han blir genast hat-objekt för Hertha-klacken. Spelaren är några minuter efter sitt inhopp nära att frälsa Stuttgart. Från nära håll nickar han stenhårt mot Herthas mål, och bollen studsar i marken på väg mot mål. Det ser ut som att bollen är på väg in, när Thomas Kraft blixtsnabbt sticker ut en näve och räddar. Det är en fullständigt makalös räddning som såg helt overklig ut. Det var ren och skär världsklass. Tack Thomas!
Några minuter senare är samme anfallare nära igen, och då är Thomas inte nära att ta nicken. Men som tur är seglade den ner utanför stolpen.
Babbel dröjer med bytena, och verkar uppenbarligen inte lita på sin bänk. Friend finns till hands, men får inte komma in. Kritiserade Ronny är inte med på bänken. Samtidigt går det trögt i anfallet, speciellt för Raffael. Raffael tappar väldigt mycket boll, och gör många felbeslut. Publiken blir mer och mer otålig.
Herthas anfall är trögt de sista 10 minuterna. Det är väldigt lite rörelse. Några spelare försöker dock gaska up laget. Patrick Ebert, Levan Kobiashvili och Christian Lell visar mest framåtanda. I slutet är det främst deras slit som gör att Ramos får ett jätteläge utanför straffområdet. Oattackerad tar Ramos sats och skjuter, men målvakten räddar. Ebert hinner inte fram för att skjuta på returen, utan tvingas ta emot bollen i straffområdets utkant. Ebert tittar upp, och ser Raffael som omarkerad står vid bortre stoplen och viftar febrilt med armarna. Inlägg. Lille Raffel upp, nick... och bollen landar i mål.
Raffael springer ut mot löparbanorna till Olympiastadions enorma vrål. Det är nästan för bra för att vara sant. Stuttgarts klack deppar. Stuttgarts spelare ligger på marken och ser slagna ut.
Målet kommer i minut 87. Det blir två minuters tilläggstid, och dom går sanslöst långsamt. Stuttgart kör fram allt dom har, och dom får ett läge. Det är ett pressat långskott, ock Kraft tvingas sträcka ut ordentligt. Men målvakten limmar bollen. Olympiastadion jublar.
Domaren blåser av matchen. Jublet når nya höjder, upp mot den nu kolsvarta Berlin-himlen. Stuttgarts spelare ligger på planen.
Herthas spelare går ärevarv och tackar publiken. Publiken applåderar, och vuxna män gråter. Den här säsongen har inte börjat så illa, när allt kommer omkring. Hoppas det här ger laget rätt skuts, och att man får en positiv känsla i truppen. Den här matchen bäddar för det.
Stadion töms, och folket går hem. Alla är glada, och kanske förvånade. Stuttgart hade fler chanser, så segern var kanske inte rättvis. Men å andra sidan hade Hertha också väldigt bra lägen under matchen, som man missade. Och det gäller i slutändan att sätta sina lägen.
Raffael satte sitt. Olympiastadion vibrerade.
Herthas laguppställning:
Thomas Kraft
Christian Lell
Roman Hubnik
Andre Mijatovic
Levan Kobiashvili
Andreas Ottl
Peter Niemeyer
Patrick Ebert (Christoph Janker, 90)
Raffael (Fabian Lustenberger, 90)
Adrian Ramos
Pierre-Michael Lasogga (Tunay Torun, 60)
