Matchrapport: Hertha BSC - Gladbach 1-2
Borussia Mönchengladbach hade mer engagemang och självförtroende, men hur hade matchen slutat med en opartisk domare?
Första hemmamatchen efter omställningen till vintertid och det var kyligt i Berlin. Hertha BSC, som vann borta mot Wolfsburg i förra omgången, hade chansen att hänga på toppen av Bundesliga. För motståndet stod Borussia Mönchengladbach som inlett serien mycket, mycket bra. Det var väldigt mycket folk på Olympiastadion. Mönchengladbach har ett av seriens bästa stöd och bortasektionen var välfylld. Herthas klack är nog Tysklands mest röststarka och detta kom att skapa en match med högt publiktryck. Sammanlagt var det 60 556 personer på plats.
Herthas laguppställning:
Thomas Kraft
Christian Lell
Maik Franz
Andre Mijatovic
Levan Kobiashvili
Andreas Ottl
Peter Niemeyer
Nikita Rukavytsya
Raffael
Adrian Ramos
Pierre-Micheal Lasogga
Första halvlek
Matchen inleddes med högt tempo och Hertha tog initiativet. Gladbach fick visserligen matchens första läge efter att Maik Franz slöat men sen fick Hertha tre bra chanser innan 10 minuter var spelade. Tyvärr blev det inga mål då, men det skulle inte dröja länge. I 17:e minuten gjorde Hertha 1-0. Peter Niemeyer stångade åt sig bollen och Raffael spelade mycket elegant en diagonal passning in i straffområdet. Hemmalagets stora stjärna Adrian Ramos tog avslutet från snäv vinkel inne i straffområdet, mellan benen på målvakten och in i bortre burgaveln. Arenan vrålade glatt.
Efter målet tog Gladbach över initiativet. Bortalaget verkade mer säkra på sig själva, medan en sån som Herthas Maik Franz gång på gång såg förvirrad ut. Och efter ca.30 minuter skulle den utvecklingen straffa sig, då Gladbach kom i ett anfall centralt något till vänster. Maik Franz släppte sin markering och Gladbach kvitterade. Ett uppseendeväckande högt jubel kom från den stora bortaklacken och det kändes mycket illa. Det kändes även onödigt, eftersom att målet enkelt kunnat förhindras om försvaret bara varit lite koncentrerat.
Resterande del av halvleken spelades av utan större målchanser.
Andra halvlek
Inga byten gjordes i paus. Tyvärr tog Mönchengladbach över spelet mer och mer. Direkt i inledningen av andra halvlek var man nära att ta ledningen genom ett långskott. Thomas Kraft i Herthamålet var felplacerad, och frågan är som han hade kunnat ta skottet om det hade gått på mål.
Gladbachs spelövertag grundade sig i Herthas svaga spel. Hemmalaget misslyckades med sin offsidefälla flera gånger. Backlinjen verkade ur fas och speciellt på Kobiashvilis kant kunde Gladbach ta sig fram till fina lägen. Vid ett av dessa Gladbach-lägen kom ett inspel med efterföljande skott mot öppet mål. Undertecknad var övertygad om att fel lag skulle ta ledningen, men turligt nog for bollen precis utanför stolpen. Mittbacken, och tillika lagkaptenen, Andre Mijatovic var rosenrasande på bl.a. Maik Franz.
Det stundtals vimsiga försvaret underlättades inte av att anfallsspelarna inte heller hittade varandra. Pierre-Michael Lasogga slog väldigt många felpassningar innan Babbel bytte ut honom, och även Adrian Ramos slarvade. Inom tid ledde matchutvecklingen till Gladbachs ledningsmål. Från vänsterkanten kom dom rusande i ett friläge. Thomas Kraft räddade, men returen gick rakt ut till en annan bortaspelare som dundrade upp bollen i mål.
Hertha-fansen var mycket, mycket missnöjda med spelet (Det enda minnesvärda i offensiven var ett avslut från Raffael - som tog klockrent i kryssribban!). Och om möjligt var man ännu mer missnöjd med domaren som gång på gång stod för obegripliga bedömningar. Sällan har ena laget förfördelats så hårt som Gladbach förfördelades ikväll. Bortalaget fick många frisparkar man inte skulle haft och ofta fick man t.o.m. frispark när Hertha borde fått det. Nu skedde det aldrig, men om domaren plötsligt hade börjat döma rätt, så hade publiken med all sannolikhet ironiskt applåderat. Hertharedaktionens skickar en hälsning med riktning domaren: Bryt ihop och kom igen.
Berlins spel blev däremot bättre i slutet av matchen. Babbel bytte in Ben-Hatira, Ebert och Torun för att jaga kvittering. Dessutom skickade man upp Franz som anfallare i slutet och hade Mijatovic i en enmannabacklinje under de sista minuterna. Men de flesta försöken slutade i Gladbachmålvaktens handskar. Bortalagets målvakt ägde sitt straffområde på ett strålande sätt, och jag tror att han plockade ner samtliga Herthainlägg som var på väg att landa i Gladbachs straffområdet. Men han hade absolut ingen sportmannaanda. Vid ett tillfälle i slutet såg han ut att dö efter att ha nuddat Adrian Ramos. Syftet var så klart att maska tid. Självfallet var det inget fel på målvakten, men domaren gick såklart på det, vilket ledde till ett rasande Ostkurve som fullständigt spydde ur sig avsky. Ölmuggarna regnade ner från läktarna och bortalagets målvakt blev Berlins största hatobjekt sedan Walter Ulbricht (kanske). Och tiden rann ur för Hertha.
Den sista chansen gick till Adrian Ramos som bröt in i straffområdet. Men målvaktshelvetet räddade. Och domaren blåste av.
...
Hertha hade chansen att haka på i kampen om europaplatserna. Tåget har såklart inte gått, men nu är man en bit efter i tabellen. Vi var för slarviga helt enkelt. Borussia Mönchengladbach är ett lag som Hertha kan slå. Tyvärr så är dom i väldigt god form och i matchen såg dom mer självsäkra och engagerade ut än Hertha. Inget av lagen förtjänade egentligen varken att vinna eller förlora - och såna matcher är det ju bra att vinna om man vill uppåt i serien. Grattis Gladbach, era filmande vinnare.
Extra credd till Hertha-fansen som själva drog igång inmarchlåten http://www.youtube.com/watch?v=9oJ7gzWQ8Rc när arrangören verkade glömma den. Folket vill sjunga och musiken saknades. Det uppstod nåt sorts vakuum när man inte fick sjunga innan... Kanske var det därför arenan tog i så högt under den gamla låten http://www.youtube.com/watch?v=EMCuDHm5jlA som numera bara spelas under halvtidspausen?
