Karlsruher SC - Hertha BSC3 - 2
De defensiva misstagen kostade tre poäng
Insatsen var säsongstypisk och visade tydligt varför vi har elva poäng upp till kvalplatsen med tolv poäng kvar att spela om. Det offensiva spelet är tidvis bländande medan det defensiva är som ett ankare gjutet i betong som håller fast den blåvita båten vilket hindrar framfart och framgång.
Festen började redan tidigt på lördagen då många Herthaner ankom till Karslruhe och det var organiserad stadiontur på Wildparkstadion (fuck sponsornamn) som återinvigdes sommaren 2023 efter att ha fått ett rejält ansiktslyft från hur den såg ut tidigare. Dock så finns det enligt mig en del frågetecken kring hur den byggts då det finns en temporär storbildskärm på ena kortsidan så att de har varit tvungna att ta bort massa sittplatser samt att vid en sittplatssektion i ena hörnet så ser man inte planen då det är en stor betongvägg i skarven mellan långsidan där VIP-sektionen är och där kortsidan tar vid. En något underlig arena, men den kändes mindre än vad den är då den sväljer drygt 34 000 platser. Något som även förvånade mig var hur stor ståplatssektion de hade för hemmafansen, men det är kul att bli positivt överraskad. Då KSC och BSC är vänklubbar och banden mellan fansen är starka var det stor samling på Marktplatz för gemensam marsch upp till arenan. Det var lite ovanligt att gå på en match med så här mycket folk utan den sedvanliga fientliga stämningen mellan fansen. Det var gemensamt tifo över hela arenan och ett enda stort blåvitt hav över alla sektioner.
Pál mönstrade samma elva som mot Hansa Rostock matchen innan och Barkok hann tillfriskna, men han används som sexa och där är han inte lysande. Barkok hade dock en jättechans att tystna tvivlarna redan efter fem minuter när han fick fri lejd och ska bara rulla in ledningsmålet, men avslutade mitt på Drewes som vaktade hemmaburen. Spelet satte sig inte riktigt för något av laget och det var hemmafansen som fick jubla först efter att Thiede placerat in ledningsmålet efter att vi inte fick bort en hörna. Vi hade fem spelare som var närmre Thiede än vad han hade en lagkamrat och att han fick avsluta utan rejäl press från någon av de för dagen rödklädda berlinarna. Spelet fördes efter detta helt av oss och vårt kvitteringsmål kom på det sedvanliga viset och har du läst mina texter under säsongen så kan du lista ut vem som gjorde mål och vem som gjorde assisten. Reese fick bollen på kanten och hittade in till ligans bästa målskytt Tabakovic och störtade fram och tryckte dit den. Vi fortsatte att föra spelet och var tydligt det bättre laget, men lyckades inte skapa de farligaste chanserna. Det som brukar sänka oss är vårt försvar och efter en passning som med precision skar genom vårt centrala mittfält samt mellan Kempf och Kenny så kom ledningsmålet precis innan paus. Trots att vi vid Matanovic nick hade hela nio spelare i vårt eget straffområde så kunde han ohotat göra sitt trettonde mål för säsongen. Márton Dárdai halkade och Karbownik hann inte inse att han var gravt felplacerad och kunde därmed inte hota i luftduellen. Detta har jag varit inne på tidigare, men vårt försvarsspel är så erbarmligt dåligt och det spelar ingen roll vilka som spelar då det är en hönsgård så fort vi befinner oss i den första tredjedelen.
Jag tyckte mig tydligt se från läktarplats att den vänliga stämningen på läktaren smittade av sig på spelarna på plan då det inte var några tjuvsmällar eller tuffa satsningar utan föll någon till marken så hjälptes de upp och det klappades på ryggen med uppmuntrande ord. Hertha kom ut i andra halvlek och visade att de inte åkte ner för att kamma noll. Intensiteten och kombinationerna i anfallsspelet ökades, men där bollen inte hittade hela vägen in i mål. Spelarna låg verkligen på för ett kvitteringsmål, men då kom förstås baklängesmålet. Scherhant brukar ha attitydsproblem på planen och är i mitt tycke en egen produkt som borde försvinna i sommar, men det återkommer jag till senare under veckan. Han blev alldeles för slapp i försvarsspelet då han positionerade sig fel och sedan inte gjorde världens största ansträngning för att stoppa Nebel från att hitta Wantizek som med ett tillslag dödade matchen med sitt 3-1 mål med kvarten kvar. I slutet tilldelades vi en VAR-straff som Tabakovic slog in.
Vårt anfallsspel och framför allt duon Reese och Tabakovic är toppklass i ligan då vi gjort flest mål av alla, 62 mål på 30 matcher. Det kan sägas vara som en soluppgång en dag när man vet att vädret kommer bli bra och man snart sitter i sin blåvita båt och sakta tar sig fram på en lugn sjö samtidigt som livet ler mot en. Försvaret däremot är ungefär lika bra som en snöstorm i november när allt det jävliga är framför en i livet och man ser inget ljus i tillvaron. Det är bara elände, hopplöshet och allmänt haveri. Hade vi ett medelmåttigt försvarsspel i Zweite så hade vi varit topp tre, men eftersom den defensiva strukturen så tydligt lyser med sin frånvaro är det varken oväntat eller förvånande att vi har elva poäng upp samt tretton poäng ner till respektive kvalplats.
Fyra matcher återstår av säsongen och nu är det på pränt att vi inte har något att spela för och på sätt och vis är det bra för hjärtfrekvensen då det varit påfrestande bottenstrid de tre senaste säsongerna.
