Det är dödsryckningar vi ser
Första hemmamatchen på över två år där Hertha kan ta in full publik. Läge att fira detta med en övertygande insats? Det blir precis tvärtom.
Hertha vek ner sig fullständigt inför den egna flocken. Skandal!
Ännu en fullständigt håglös igenomförd match. Samma gamla passiva spel. Union körde över oss fullständigt och vann rättvist. Det var klasskillnad.
Det är med stor sorg som man tvingas bevittna sådan här skit. Man tycker synd om människor som rest långväga och bokat hotell för att kröna sina Berlinvistelse med en sådan undermålig upplevelse. Tänk på allt annat man skulle kunna ha gjort för dom pengarna istället. Hertha sviker och efterlämnar en fadd eftersmak
Undertecknad kan inte låta bli att dra paralleller till ögonblicket när man tvingas inse faktum att det är över. När relationen aldrig kommer bli som den en gång var. Några av har kanske haft en älskad hund eller katt i era liv. Men så kommer ögonblicket då man inser att man måste släppa taget. Min morbror gick bort för två år sedan. Innan han dog så berättade läkarna att dom trodde att han hade högst 10 veckor kvar att leva. Man gör sig beredd mentalt och försöker hantera situationen så gott man kan.
För det är precis så här man upplever Hertha för stunden. Det finns inget spel, ingen idé. Spelare som utstrålar negativitet och dåligt kroppsspråk. Lår oss vara ärliga och säga som det är . Hertha är Bundesligas mest grådaskiga lag. Ett lag som har spelat en tråkig fotboll i flera år. Men nu är det dessutom apatisk och uppgivet..
Hertha´s varumärke skadas något enormt av all negativ publicitet av alla bråk och de usla insatserna.
Det är jobbigt, sorgligt, vemod att behöva konstatera detta. Men vad ska man göra?
