”Wir fahren nach Berlin” skanderade halva Dresden (eller åtminstone 30 000 av dem) och åkte de drygt 20 milen till huvudstaden för att färga åtminstone halva Olympiastadion brandgul, i en supporterinvasion som nog saknar motstycke i DFB-Pokals historia. Väl på plan visade Dynamo, trots sitt prekära tabelläge i Zweite, att Hertha skulle få slita för segern denna minnesvärda afton.

Hemmalaget ställde upp med en namnkunnig och kompetent elva, och inledde piggt. Dynamo visade dock prov på fin kontringskonst när man bestämt rullade upp Hertha-försvaret och något överraskande tog ledningen med tio minuter kvar av första halvlek. Kvällens enda svenska inslag – Alexander Jeremejeff – noterades för en assist.

Andra halvlek tillhörde Hertha. Efter ett snabbt kvitteringsmål av Lukebakio följde en period där hemmalaget spelade ut och tydligt markerade vilket lag som besatt mest kvalité. Det skulle dock sluta oavgjort efter full tid – men enbart efter att vardera lag fått en straff utdömd. Duda och ex-Herthan Ebert var båda säkra från elva meter.

Förlängningen var högdramatisk även den. Dynamo var millimetrar från att skrälla då Stor tryckt in bollen tidigt i den andra förlängningskvarten. Med blott 15 sekunder kvar ordnade inbytte Torunarigha fram ett straffavgörande, där till slut hemmalaget drog det längsta strået mycket tack vare vikarierande målvakt Thomas Kraft. Hertha-veteranen visade att han fortfarande håller måttet, trots bristen på speltid de senaste säsongerna.

Dynamo föll med flaggan i topp men visade åtminstone denna afton upp en moral och glöd som bör kunna hålla dem kvar i den tyska andraligan. Hertha kom undan med blotta förskräckelsen, men den årliga drömmen om en cupfinal hemma på Oly lever åtminstone fram till nästa omgång som spelas i början av februari.

Målskyttar:
0-1 Kone (36’)
1-1 Lukebakio (48’)
2-1 Duda (85’)
2-2 Ebert (90’)
2-3 Stor (107’)
3-3 Torunarigha (122’)

8-7 efter straffsparkar.