Hertha BSC - SV Elversberg1 - 4
Klassisk svag insats av Hertha BSC
En insats vi har sett förut från Herthas sida, en otroligt svag sådan. Det var inte mycket som stämde när lilla Elversberg besökte Olympiastadion och åkte hem med tre poäng i bagaget. Det enda positiva var att 16-årige Lum gjorde debut i den blåvita tröjan.
Med vind i seglen efter förra veckans seger mot Nürnberg på bortaplan kom lilla Elversberg från Saarland på besök på Olympiastadion, ett möte som slutade 5-1 till Hertha förra säsongen. Förväntningarna var inte att det skulle bli lika stora siffror denna gång, men tre poäng var en rimlig förväntan.
Jón Dagur Thorsteinsson gjorde sin debut i startelvan efter att ha anslutit från belgiska OH Leuven i slutet av övergångsfönstret. Tre inhopp har det blivit tidigare för islänningen och de har varit lovande, man har kunnat skönja att det finns en klassisk isländsk arbetsvilja hos honom så en startplats var därmed välförtjänt.
Matcher hann knappt starta då domaren efter redan 1 minut och 53 sekunder blåste straff för gästerna efter att deras anfallare sprang in framför Scherhant i Herthas straffområde och den sistnämndes knä touchade väldigt lätt Elversbergsspelarens fot och visslan ljöd. Tjark Ernst gick åt rätt håll och var på bollen, men den letade sig in via stolpen. Mardrömsstart för oss och det skulle visa sig att detta bara var början.
Hertha var otroligt usla, de hade mycket boll, men saknade rytm i spelet och kom ingenvart. Det var för få löpningar och en väntan på att någon annan i laget skulle ta tag i det, men det hände aldrig. Elversberg slarvade i sina kontringar med sista passningen vilket var den huvudsakliga orsaken att deras andra mål dröjde, men det kom efter en halvtimmes spel.
Márton Dárdai försökte med en karatespark bryta en passning och det lyckades han med, men den blev en perfekt passning över Leistner till en framrusande Schnellbacher i Elversberg som kom fri med Ernst och retligt enkelt lobbade in 2-0 målet. Hertha gjorde inte mycket rätt denna halvlek och slog knappt en passning rätt samtidigt som de bjöd på för mycket.
Det närmsta mål Hertha kom var när Zeefuik slog in ett lågt inlägg som en för mig okänd back i Elversberg styrde mot eget mål och som målvakten reflexräddade med foten.
Andra halvlek var inte mer än sju minuter gamma när Hertha återigen slog en felpass och Damar kom fri med Ernst som tyvärr för vår del inte gjorde något misstag och därmed var 0-3 ett faktum. Helt otroligt vad usla vi hade varit fram tills nu. Fransosen Cuisance gav Hertha en liten strimma av hopp 1-3 i 60:e, men det hoppet dog direkt. På en hörna så hoppas Schuler upp i en duell men bollen touchar hans arm och Elversberg fick därmed sin andra straff och gjorde sitt fjärde för eftermiddagen. Två så kallade ”soft penalties” fick vi emot oss idag och jag ser det som att varken Schuler eller Scherhant som orsakad straffarna kan göra något annorlunda, det var bara otur och marginalerna var inte på vår sida.
Hur många gånger har jag bevittnat en svag och intetsägande insats från Herthas sida likt denna? Fingrar och tår räcker inte till på långa vägar. Uppgivenheten är totalt, men samtidigt var det en klassiska Herthainsats. So fort vi supportrar får upp hoppet så dör det omedelbart och efter ett steg framåt blir det automatiskt två steg bakåt. Det är så här det är att hålla den gamla damen kär. En liten strimma hopp, några ljusglimtar här och där, men allt som oftast är det besvikelse och drömmar som krossas.
Det positiva var att 43 123 hade letat sig till Olympiastaidon och att 16-årige Boris Mamuzah Lum gjorde debut för Hertha på mittfältet. Han hann dra på sig en varning innan slutsignalen ljöd, men jag tillåter mig drömma om att Lum är vår nya frälsare. Han som tillsammans med Maza kommer utgöra vårt mittfält i framtiden och ta oss tillbaka till Bundesliga samt kanske en ligatitel, i värsta fall bara en cuptitel. Denna dröm lär aldrig besannas, men ibland måste man få ljuga för sig själv och tro på att framtiden är ljus även fast jag innerst inne vet att om fem eller tio år så kommer jag skriva samma typ av text till er, mina, Joakims läsare här på SvenskaFans. Efter en bra och stabil insats när tron har återvänt kommer laget stå för en horribelt svag insats mot ett mycket mindre namnkunnigt lag. Historien tenderar att upprepa sig som en trasig skiva, men däremellan kan man passa på att både drömma och njuta av framtiden och samtiden.
