Summering av Herthas försäsong
Slagsmål på krogen, stöttepelare skänks till Union, talang lämnar för en spottstyver och medarbetare sparkas. Föreningen överlevde genom ett kryphål. Välkommen till en försäsong med Hertha BSC.
I vanlig ordning så är det sällan lugn och ro i den blåvita delen av den tyska huvudstaden. Det sker så mycket att jag ibland inte orkar engagera mig i allt eller försöka anstränga mig för att förstå eller sätta mig in i det, men någon slags summering av försäsongen ska jag försöka mig på. Vi tar det från början.
I den näst sista omgången stod det klart att degraderingen var ett faktum efter ett baklängesmål i den fjärde övertidsminuten hemma mot Bochum och den stunden på Olympiastadion var den värsta jag någonsin varit med om i idrottssammanhang. Luften gick ur mig helt och på bara en millisekund blev det helt tyst på arenan. De följande timmarna var jag helt tom och hade inte lust att socialisera mig med någon utan hade bara velat stänga in mig i ett mörkt rum och låta besvikelsen gå över av sig själv om möjligheten funnits. Att det skulle bli nedflyttning var alla förberedda på, men stunden när det blev realitet var tuff.
Zweite väntar och en snabb återkomst är viktigt så att vi inte blir som HSV som ska göra sin sjätte raka säsong efter sin degradering från Bundesliga. Pál Dárdai skrev på ett nytt kontrakt och stannar därmed som huvudtränare efter att ha klivit in som interimtränare i slutet av säsongen. Det har mötts med entusiasm bland supportrarna då han är en Herthalegend som helt prestigelöst återvänt när BSC kallat. När tränarfrågan var ur världen tänkte vi alla att det skulle vara lite lugn och ro. Icke sa Nicke. Då började det sippra ut rykten att licensen var i fara, inte på det sättet att vi hade lite ekonomiska problem och att det här löser vi på någon vecka utan det beskrevs som något av det värsta den ekonomiska nämnden hade sett. På bara någon månad skulle mellan 30-40M€ betalas in och detta var pengar som Hertha inte skulle vara i närheten av att kunna betala. Genom ett kryphål i någon regel som Hertha hittade så lyckades de skjuta upp betalningen i två år, med högre ränta i och för sig, men då gav licensnämnden grönt ljus och det blev ingen tvångsnedflyttning till Regionalliga.
Beskedet möttes med lättnad hos både klubb och supportrar, men det stod klart att en hel del spelare måste lämna för att få in pengar samt att få ned lönekostnaderna. Att få ned lönekostnader hos tjänstemännen löstes genom att runt ett tiotal anställda har sparkats som anställdes av Bobic. Vad de haft för roll i klubben har i efterhand framstått som oklart, men det verkar som att han anställt några av sina kompisar i ett väldigt oklart syfte. Den nuvarande ledningen har börjat en utrensning för att på något sätt få skutan på rätt kurs, men det var exakt detta som Bobic sa att han gjorde så hur allt detta kommer sluta få framtiden utvisa.
De spelare som anslutit den här säsongen är målvakten Marius Gersbeck som i grunden är en Herthakille, men som varit utlånad i ett par omgångar innan han landade i vår vänklubb KSC och han värvades tillbaka för 300 000€ och var tänkt som förstemålvakt då Christensen väntas lämna. Gersbeck är den ende vi betalat pengar för då alla andra anslutit på fri transfer. De som kontrakterats är backarna Toni Leistner (St Truiden), Jeremy Dudziak (Fürth), yttrarna Fabian Reese (Holstein Kiel), Gustav Christensen (Midtjylland) samt den bosniske centerforwarden Prevjlak (KAS Eupen). Alla utom Christensen har varit i den tyska fotbollen tidigare så de känner till både språket och ligan vilket borde bidra till att acklimatiseringen går smidigt.
Hertha var i Österrike på träningsläger för att få ihop gruppen, men då Hertha är Hertha så blir det alltid något strul. Återvändande Gersbeck lämnade utan tillåtelse spelarhotellet en kväll för att gå på krogen och där hamnade han i slagsmål. Vad det är som föranlett det hela är under utredning av den österrikiska polisen just nu, men de kunde dagen efter inte höra den andra mannen som var inblandad då han inte var i skick att tala då han fortfarande befann sig på sjukhuset. Gersbeck skickades efter förhören omedelbart hem till Berlin och är avstängd av föreningen på obestämd tid. Det första jag kände när jag läste om detta var att jag inte orkar. Hur kan det alltid vara något som går åt helvete i den här föreningen? Det är helt otroligt hur det aldrig kan få vara lite lugn och ro. Förra säsongen påbörjades en rättstvist med målvakten Jarstein som ännu inte är avslutad och så som jag förstått det har Hertha agerat felaktigt när de stängde av honom och allt ska behandlas i rätten. Dessutom var det soppan med Windhorst och Sunjic som spottade mot Dárdai under en träning. När licensen äntligen var godkänd så kunde man andas ut, men då kommer dråpslaget med Gersbeck.
Spelarna vars kontrakt gått ut och som inte förlängs och därmed lämnat BSC är Jovetic, Boëtius, Plattenhardt. Kevin-Prince Boateng avslutade sin karriär samt att Ejuke och Sunjic som var hos oss på lån förra säsongen inte kommer köpas loss. Piatek som värvades för 24M€ i januari 2020 gav vi bort gratis till Istanbul Basaksehir för att bli av med hans lönepost på 4m€/säsong. De spelarna som genererat direkt inkomster vid försäljning är Alderete, Ascacibar, Cigerci, Mittelstädt, Ngankam och Tousart. Alderete har varit utlånad de två senaste säsongerna och att vi lyckades få 4M€ för honom är riktigt bra. Ascacibar längtade hem till Argentina och lånades ut till Estudaintes med bindande köpoption på 2,5M€. Cigerci anslöt i januari och gjorde det bra, men efter degraderingen var han inte intresserad av att vara kvar utan återvände till Turkiet. I januari signerade Mittelstädt en kontraktsförlängning, men i det kontraktet jobbade han in en klausul som gjorde att han har rätt att lämna för 500k€ vid en degradering och den var inte VfB Stuttgart sena med att aktivera. Ett sanslöst dåligt kontrakt som skrev av Bobic kan vi lätt konstatera i efterhand.
Ngankam som är vår kille, någon som skulle symbolisera ”Berliner-Weg” som föreningen lanserade med pompa och ståt tidigare under sommaren såldes för endast 4M€+vidareförsäljningsklausul till Eintracht Frankfurt. En i min mening alldeles för låg summa och jag är rädd för att han inte kommer hitta rätt nere i Hessen och därmed kommer det hela blir pannkaka ekonomiskt för Herthas del.
Sist men inte minst måste Toursartaffären avhandlas. En affär som är så genomusel på så många plan att jag knappt vet var jag ska börja. I januari 2020 hade Hertha på sig spenderarbyxorna av modell större då vi lyckades locka till oss Lucas Tousart från Olympique Lyonnais för 25M€, den dyraste spelare vi någonsin köpt. Förra säsongen var Tousart enligt min mening riktigt bra och var ett nav på vårt mittfält, han visade både kämpar- och ledaregenskaper på planen, men att han skulle lämna när det blev spel i Zweite var självklart då vi inte vill betala hans lön. Marknadsvärdet ligger på 9M€ enligt Transfermarkt och det var länge tal om att han skulle till Napoli och att Diego Demme skulle gå i motsatt riktigt samt att vi skulle få pengar emellan. Det hade varit en rimlig affär sett till vår position i hierarkin, men av någon anledning så blev inte affären av. I tisdags kom det en bomb av sällan skådad slag då tyska medier skrev att Tousart är på väg till Union Berlin, våra stadsrivaler.
Detta blev officiellt under onsdagseftermiddagen och att Hertha släpper honom dit för endast 3M€ + eventuellt 3M€ i bonusar är som att de pissar på oss fans. Det är ett jäkla hån mot samtliga Herthasupportrar att han säljs till laget i skogen och att det är så långt ifrån hans marknadsvärde. I höst kommer Tousart att springa ut på Olympiastadion i den röda dräkten för att spela Champions League, istället för att springa ut i den blåvita för att spela i Zweite. Det har gått ett par dagar nu och jag har medvetet valt att inte skriva något förrän nu då jag knappast hade kunnat formulera mig på ett anständigt sätt. Herthas ansvariga på sociala medier borde även de avgå då de lade ut hyllningsvideor och önskade honom lycka till i Köpenick. Detta är så satans intelligensbefriat mot oss fans och det hela har bemötts med stor frustation samt med känslan av att vi återigen blir hånade av föreningen. Nu vet jag inte vilket handlingsutrymmet sportchef Weber har, men att genomföra den här affären får mig att bli personligt förolämpad. Jag hade hellre sett en lösning att han fick lämna gratis, men inte till någon annan klubb i Tyskland än att sälja honom för unkna 3M€ till Union. Hur föreningen kan sjunka så lågt att genomföra den här affären är så långt ifrån all rimlighet att jag stundtals blir helt paff och svårt att kunna uttrycka allt jag tänker och känner. Det är som att de tar en rostig kniv och hugger mig i hjärtat och låter mig förblöda långsamt för att jag ska plågas så mycket det bara går.
Efter den här sommaren ska vi som kungen sade vända blad och gå vidare. Om exakt en vecka är det seriepremiär borta mot Düsseldorf och jag kommer förstås befinna mig på bortasektionen för att vara med på återtåget.
