Hertha BSC - Werder Bremen1 - 4
Vad fan var det där, Hertha?
Dags att vinka adjö till tränare Labbadia efter 1-4 hemma i måstematchen mot Bremen?
Det kunde alltså bli ännu värre. Det smått pinsamma resultatet mot bottenkollegan Werder Bremen speglade måhända inte matchen helt rättvist. Likväl står det nu fullständigt klart att Hertha BSC är mitt uppe i en brinnande kris.
Hertha kom tidigt i underläge då ingen mindre än förre Hertha-anfallaren Davie Selke nätade från straffpunkten, efter att Mittelstädt fullständigt onödigt kapat Schmidt innanför straffområdet. Selke höll inte direkt igen på firandet samtidigt som målet innebar en rejäl mental uppförsbacke för ett redan skört och bräckligt hemmalag.
Hertha fick dock ett utmärkt läge att hitta in i matchen igen, då Cunha hakades upp i Bremens straffområde efter 20 minuter. Cunha tog själv hand om straffen, som Pavlenka givetvis kunde rädda. Hertha missar alltså straff för andra matchen i rad, vilket givetvis inte är tillräckligt bra med tanke på det prekära tabelläget.
Hemmalaget var ändå det bättre laget i första halvlek - det kan vara på sin plats att nämna detta. Men trots att det unga Bremen fick spela en hel del försvarsspel var de ändå att räkna med framåt. 0-2 var ett skolboksexempel på hur en hörna ska förvaltas, då Topraks nick var otagbar för Schwolow. Cordoba kunde dock skänka hårt prövade Herthaner lite hopp då han reducerade kort före pausvilan.
Men hopp skola som bekant släckas. 1-3 kom efter att ynglingen Netz upphävt offside med cirka fem meter och då var det en smal sak för Bittencourt att placera in bollen. Målet kom att inleda en småvild fas, där båda lagen bytte chanser med varandra. Hertha kom dock aldrig närmre. Istället släckte Sargent allt blåvitt hopp när han från distans smällde dit 1-4. Skottet var hårt och välplacerat, men samtidigt är känslan att Schwolow knappast varit den uppgradering av målvaktsposten som många förväntade sig.
1-4 mot Bremen går som sagt inte att snacka bort. Bruno Labbadia lär därmed inte leda laget mot Frankfurt nästa helg. Samtidigt ökar pressen ytterligare på en redan superpressad Preetz, som såg ut att ha åldrats sisådär 15 år efter slutsignalen. Sportchefen lär nu snabbt behöva skaka fram en respektingivande ersättare till Labbadia, för att rädda sitt eget skinn såväl som den klubb han är satt att tjäna.
