Historisk tillbakablick: VM 1982 : Västtyskland - Frankrike
...Battiston
...swooosch...
...Schumacher...
..swisch...
...Trésor, Fischer, Stielike, Platini....
Matchen den 8 Juli 1982 i Sevilla. Jag minns den som igår. En av VM-historiens bästa matcher. Semifinalen i VM. På ena sidan Jupp Derwalls västtyska örnar; på andra sidan Michel Hidalgos franska tuppar. Det var t¨vå lag som kanske inte Cruisat sig fram till semifinalen och där det tyska laget dragit på sig hela världens onda öga efter "Nicht-Angriffs-Pakt" i Elche med Österrike, som såg Algeriet lämna VM. Fransmännen var illa ute i gruppspelet mot Tjeckoslovakien, men redde ut situationen och gled sedan igenom nästa gruppspelsfas ganska enkelt.
Det var en semifinal med mycket historisk karaktär. 1900-talet har varit fullt av diverse orättvisor mellan länderna och även fast EU och Kol&Stål unionen löste upp en hel del av knutarna så har alltid händelserna i Versailles, invasionen av killen med mustasch under 40-talet och de gamla gränskrigen krig Alsace-Lorraine varit en nagel i ögat i relationen. Fotbollsmässigt har Frankrike aldrig varit någon stor nation utan har lugt sett på hur Tyskland blivit en stormakt med guld 1954 och 1974 samt EM-Guld 1972 och 1980. Men Frankrike under Hidalgo hade något stort på gång och pådrivna av mästermittfältaren Michel Platini, så hade man fått fram ett härligt rörligt spelande lag med dundrande löpningar, målskytte och bra försvarsspel.
Det var således bäddat för en rejäl kraftmätning. Klassisk urtypisk tysk maskinell fotboll, som gick ut på enormt stort bollinnehav, löpvilliga mittfältare och en taktiskt perfektionism med markeringsspel och mycket bra utbildning. Att ens försöka ta sig in i straffområdet med Stielike som libero, med två av världshistoriens elakaste bröder - efter Kain&Abel och bröderna Dalton - i bröderna Förster och sesdan en vansinnig Schumacher i mål. Det var förenat med livsfara. Alla visste om det. Mittfältets motorer Magath, Briegel och Breitner var inte kända för att lägga fingrarna emellan och samtidigt var detta inte grabbarna som var gjorda för den klassiska "10"-rollen; nej detta var nötare. Breitner var återkallad av Derwall för att leda laget på mittfältet och hade kvar en hel del av sina majestätiska kunskaper. Hans djupledslöpningar ställde till problem för alla lag. Mot detta Frankrike med fart, teknik och som var föregångsland när det gällde att ha massor av folk i anfall. När laget anföll så gick hela mittfältet med och fyllde på med ytterbackarna och skapade ett rejält tryck mot målet. Mittfältet var på väg att växa fram till ett av världens bästa och även fast inte den fjärde länken Fernandez var med ännu, så var Giresse-Platini-Tigana och Genghini mycket slagkraftigt.
Själv satt jag på golvet i ett vardagsrum med heltäckningsmatta i Weymouth. Jag var på språkresa under sommaren. Jag minns väl hur Brasilien åkte ut mot Italien, eftersom jag var i London och åkte buss då och helt plötsligt såg en massa Italienare springa runt och skrika. Inför denna matchen höll alla på fransmännen och efter Schumachers överfall på Battiston så skulle det inte bli mindre.
Matchen var intensiv i ett kvällsvarmt Sevilla. Redan efter en kvart så började svetten porla, strumporna var halvvägs nere och man såg hur spelarna led i kampen. Tempot var ändå inte överdjävligt, men lagen var taktiskt väl positinerade. Littbarski skavade in 1-0 efter en kvart ungefär, efter att Breitner hittat Fischer i straffområdet och Ettori styrt bollen till "Litti" och några minuter senare kvitterade Platini på straff efter att Förster brottat ned Rochteatu efter en frispark. Sedan var det ställningskrig under matchen. Fransmännen försökte gång-på-gång att slå om spelet och sticka i mitten, men bröderna Förster var överallt och lämnade inte Six och den långhårige Rocheteau mycket ytor.
Stielike stod som en kejsare längst bak och pekade ut riktningen för sina legioner. Vilken härförare tyskarna hade i denne supertaktiske Stielike. Så underskattad i fotbollshistorien, men en av de bästa liberos Tyskland haft. Men franska försvaret stod också bra. Marius Trésor, i mina ögon en av Frankrikes bästa försvarare genom tiderna - var en jätte centralt. Han och Janvion släppte inte Fischer ur siktet. "Litti" kom inte heller någonstans. Derwall hade en skadad Kalle Rummenigge på bänken och valde att lämna Horst Hrubesch där också. Något spännande då Hrubesch var en av dem som möjligtvis skulle kunna avgöra matchen. Det man noterar var att det var stenhårt i matcherna. Platini undslapp en kraftig tackling från Schumacher. Amoros kapade Littbarski och Försterbröderna drog i allt de såg.
Om första halvleken var fylld av tempo, men utan egentliga chanser, så drog fransmännen upp tempot i andra och Rocheteau, Platini och Tigana rörde sig mycket bra och skapade ett par rejäla skott mot Schumacher. Förster fick gult kort för ett överfall på Rochteau innan händelsen som inte direkt bättrade på tysk fotbolls popularitet kommer. Patrick Battiston har kommit in istället för Genghini och får en boll i djupet av Platini. Battiston går djupt in i straffområdet, har blicken på bollen och möter en utrusande Schumacher, som inte gör en enda blick på bollen utan gör en brutal tackling på Battiston. Den sistnämnde rasar till backen. Fullständigt utslagen. Bärs ut på bår-medvetslös. Det blev inte ens gult kort. I dagens fotboll hade tyske "Toni" burats in. Förskräckligt.
Efter att fransmännen sett sin landsman bäras av på bår och Schumacher inte ens fått gult kort, så gled en stor stark ilska genom laget. Man gick hårdare in i tacklingar, kämpade ytterligare lite i denna varma kväll, men fick sota för det sista 20 av matchen, då tyskarna kom tillbaka. Hrubesch byttes in; Briegel började löpa ännu mer. Gammal tysk elit-fridirottare i tiokamp. Nu hade det fransmännen jobbigt och Trésor,Janvion och andra fick jobba med Kaltz bollar in i centrala försvaret. Bara för att inse att matchen svänger igen och fransmännen återigen får igång spelet. Bossis och Amoros på ytterbackarna får igång benen igen och under de sista tio minutrarna så är det en fantastisk match. Ett par rejäla skott, bra chanser från Six och Bossis och full tid avslutas med att Amoros drar på ett våldskott från 30 meter, som passerar "Toni" och träffar ribban och ut.
1-1 vid full tid.
Förlängning tar vid. Nu börjar matchen på riktigt. Fransmännen trötta. Strumporna nedkavlade så långt det går. Bossis, Platini, Tigana, Giresse. Trötta. Oroliga för Battiston, men ändå med siktet inställt på att krossa tyskarna. På andra sidan marscherar Breitner och Steilike runt och trycker in kamp i kroppen på sina spelare. Holländske Corver blåser igång det igen och en magisk förlängning tilltar.
Frankrike tog ledningen nästan omedelbart. Giresse tog en frispark till höger och då fransmännen rörde om ordentligt i "grytan", så blev Trésor helt fri och han dundrade in 2-1 på volley. Ka-dunk.
Derwall bytte nu in Rummenigge för att skapa tryck i anfallet. men han kunde bara se på hur Frankrike gjorde ett av sina mest fantastiska mål. Rocheteau till Platini och ut till Six. Platini drog isär försvaret med en löpning till höger, öppnade upp för Giresse, som möter bollen med sträckt vrist och in med bollen förbi Schumacher. 3-1.
Nu var väl matchen ändå fransk? ¨Men icke så. Efter att Platini tappat bollen centralt, så kontrade tyskarna och strax före första delen av förlängningen, så stod det 3-2, då Rummenigge, hårt trängd av Janvion, gjort 3-2. Nu var det match igen.
In i andra delen av förlängningen, så hade matchen svängt igen. Littbarski hittade Hrubesch centralt och dennes nick letade sig fram till Klaus Fischer, som med sin patenterade bicycleta slog in bollen bakom Ettori. 3-3. Matchen kokade, arena jäste och hela världen exploderade.
Efter förlängningen stod det 3-3 och straffar skulle lösa upp knuten. Första straffläggningen i VM-historien väl?
Det var fem straffskyttar uttagna. Vi inleder med fem mål. Giresse, Kaltz, Amoros, Breitner, Rocheteau. Sedan kom Stielike. Supernervös. Hans straff räddas av Ettori och en fullständigt söndergråten Stielike leds av kollegorna till mittcirkeln och medan han tröstas, så konstaterar man att Six drar sin straff
på Schumacher. Återigen lika.
Avgörandets tid var dock inne. Var sina straffar till i mål innan Maxime Bossis drar sin straff på Schumacher och Horst "das Kopfball-Ungehauer" Hrubesch slår in det avgörande målet.
Västtyskland till semifinal.
***
En episk semifinal. En av de bästa VM-matcherna som någonsin spelats. Jag har sett de flesta matcherna från 1974 och framåt. Säkert 75% av dessa på ett eller annat sätt. Denna match rankas högt upp. Helt klart topp fem. Den hjälpte till att sätta Frankrike på kartan ordentligt. Två år senare vann man EM på hemmaplan och 1986 slog man ju ut Brasilien ur VM i VM-historiens bästa match. Tyskarna var som maskiner under åttiotalet. EM-Guld 80, VM Silver 82 och 86; bara för att ackompanjeras av ett miserabelt EM 1984, en halvskral hemmaturnering 1988, då Holland slog ut dem i semi..men för att krönas med ett VM-Guld 1990.
Semifinalen 1982 finns dock på näthinnan. Inför kvällens match.
