Höstens Lista
Ett nytt år ringer snart in. Ett år som förhoppningsvis blir ett år fullt av skratt och glädje. Men innan dess så tänkte jag summerar hösten sett ur Herthaögon. Detta är mina personliga åsikter så om du tycker annorlunda så tar vi diskussionen på forumet.
Höstens Spelare
Peter Niemeyer förstås. På hemsidan så vann lånet från Bremen omröstningen vem som var höstens spelare ganska klart. Där ca 6 000 personer avlade sin röst. I Peter har vi en spelare som alltid levererar. Han vinner bollar på mittfältet, han driver på laget. En hänförare. Dessutom är han ofta med och oroar vid motståndarmålet. Möjligen kan man tycka att han är lite opolerad.
Höstens Publikmatch
48 000 i premiären mot Oberhausen. Tätt följd av 46 000 mot Erzgebirge Aue. Trots att Hertha spelar i Zweite så har vi publiksiffror som skulle väcka avund hos många andra klubbar. Vi ligger fortfarande på topp 30 i Europa och då skall man veta att vi har derbyn mot Union och Cottbus kvar.
Höstens Comeback
När Marco Sejna ritade på i somras så var tanken att hans roll var bänknötarens. Han var uttalad tredje målvakt. Vid 38 års ålder fick den egna produkten chansen att åter spela för klubben i sitt hjärta. Efter att ha kuskat Tyskland runt i över ett decenium då han inte lyckades etablera sig som förstekeeper i Hertha så kallade faderhuset igen. Sju matcher har det blivit samt en match i cupen och jag tycker att Marco i det stora hela har skött sig bra. Minns framförallt hemmamatchen mot Bochum där han stod för flera fina ingripanden. Härligt att se.
Höstens snabbaste
16 sekunder och sedan var Karlsruhe ett slaget lag. Så lite tid behövde Adrian Ramos för att näta på våra vänner
från Baden-Wurtenberg.
Snabb är också Nikita Rukavytsya. En spelare som var lite avig till en början men som alltmer visar vilken tillgång han kan bli. När den gode Nikita sätter fart så är det få försvare som hinner med. Ett ständigt hot med sina utmaningar.
Höstens glädjeyttring
När Pierre-Michel Lasogga nickade in 1-0 på Bochum blev han så glad att ville ta hela Olympiastadion i sin famn. Härligt att se.
Höstens Coola Katt
Självfallet är det Bibiana Steinhaus. En domare på uppgång som hanterade situationen med Peter Niemeyer`s ofrivilliga handpåläggning ytterst väl. För det var ett misstag och det förstod hon. Hennes leende räddade ansiktet på henne själv, Peter Niemeyer och förbundet. Bibiana Steinhaus kommer få flera uppdrag framöver. Hon är här för att stanna. Dessutom har hon banat vägen för flera kvinnliga domare.
Höstens flopp
Måste nog dessvärre bli Rob Friend. Förvärvet från Gladbach startade lovande med fyra mål på de inledande sex matcherna. Men sedan dess har stagnationen tagit fart. Inte ett mål sedan dess. Rob känns inte farlig. Han rör sig för dåligt är de flestas åsikt.
Höstens flopp 2
Daniel Beichler. Vad som i somras kändes som en klockren värvning har istället blivit ett frågetecken. Skadad till en början. Började sedan spela med B laget och har blivit kvar där. Gick veckorna innan jul och grät ut i en blaska. "Markus Babbel pratar inte ens med mig Bu Hu."
Michael preetz menar att Daniel måste visa mera först innan han blir uttagen till spel med de stora grabbarna. "Först måste man leverera och sedan får man förtroende och så måste det vara om man är proffs" säger Michael Preetz.
Höstens glädjeämnen
I mina ögon är det alla unga spelare som har tagit chansen när de fått förtroende. Lasogga har redan nämnts. Flera andra har också visat framfötterna. Sebastian Neuman har vickat bra i mittförsvaretnär Mijatovic varit skadad. Även Nico Schulz och Fenol Perdedaj har visat härliga takter på planen. Hertha har flera lovande spelare på gång och det känns naturligtvis oerhört roligt.
Höstens Sorg
För några veckor sedan kom beskedet att vår förre president Wolfgang Holst lämnat oss efter 50 år i klubbens tjänst. Naturligtvis oerhört sorgligt. På begravningen häromdagen var kyrkan fylld av prominenta Herthaner som tog ett sista farväl.
Höstens skadeglädje
Arne Friedrich lämnade Hertha i somras efter många år som vår lagkapten. Inget konstigt i det. Så är det när man åker ur en serie. Däremot kan man ha åsikter om betendet kring övergången. "Skall jag till Wolfsburg? Det har jag ingen aning om. Det förnekar jag bestämt."
Några dagar senare skrev han på för Vargarna i alla fall och mycket av respekten försvann för Arne i samband med det. Skadad blev han tämligen omgående och satt på bänken först i sista matchen utan att få spela. Oerhört skönt att slippa betala Arnes dyra lön. Idag är det inte många som saknar Arne Friedrich.
