Hannover 96 - Hamburger SV3 - 3
HSV kollapsade i andra halvlek
Hamburg hade ledningen med 0–3 borta mot Hannover och var på väg mot en promenadseger - då tappade laget allt. 0–3 blev 3–3 och tre poäng blev endast en.
Trots att både Simon Terodde och Jeremy Dudziak var tillgängliga till söndagens match valde Daniel Thioune att starta med samma lag som besegrade Heidenheim innan landslagsuppehållet. Detta innebar att Leibold återigen fick förtroendet i en mer offensiv roll tillsammans med Wintzheimer och Kittel. Den stora knallen var naturligtvis att Bobby Wood fick en ny chans på topp. Det var nog många med mig som efter den senaste matchen hade hoppats på att aldrig mer behöva se Wood i en Hamburg-tröja igen. Men så blev alltså inte fallet.
För när Florian Badstübner blåste igång matchen stod han där mot alla odds, lagets nummer 11, redo att göra ett avtryck. Det var dock (inte helt oväntat) en annan Hamburgspelare som utmärkte sig i första halvlek. Efter en trevande inledning var det HSV som tog ledningen genom Aaron Hunt. Wintzhiemer stod för framspelningen och kanske skulle Esser i Hannovermålet avvärjat Hunts avslut. Målvaktstavla eller inte, HSV fick en drömstart i derbyt. Efter 34 minuter var det dags igen, Wintzhiemer hittade på nytt fram till Hunt som vackert placerade in 0–2. HSV såg solida ut och det var inte mycket som talade för Hannover när 45 minuter var spelade.
Om det var motvind för hemmalaget i första halvlek skulle det blåsa upp till storm i början på andra. Det tog nämligen bara fem minuter innan HSV skulle göra 0–3. Wintzheimer satt för tredje gången upp Hunt som elegant kunde fullborda sitt hattrick. Spiken i kistan och tack för visat intresse tänker ni? Nej, inte direkt. Vinden skulle som så många gånger förr komma att vända. 0–3 blev 1–3, 1–3 blev 2–3 och föga oväntat så blev också 2–3, 3–3. Comebacken var fullbordad och kollapsen var ett faktum. Det som inte fick hända - hände - tre poäng blev ett.
Jag önskar att jag var perplex, chockad och mållös efter dagens match. Men det är jag verkligen inte. Det är det här Hamburg som vi har lärt känna. HSV är helt unika i sitt slag, det kan inte finnas någon annan klubb i Europa som har tappat så många två- och tremålsledningar som HSV de senaste åren. Det har blivit Hamburgs egen konst. När säsongen väl ska summeras kommer det finnas så många prestationer att peka på, det här var bara en i mängden.
Det som trots allt svider mest just nu är det faktum att Bobby Wood missade öppet mål från fem meter vid ställningen 1–3. Givetvis är det inte enbart Woods fel att Hannover kom ikapp men hade HSV gjort 1–4 hade matchen varit död. Thioune får därför bära en stor del av ansvaret för dagens ras. Han hade kunnat starta med vem som helst före Wood, vem som helst. Och vem som helst hade gjort minst ett mål i hans ställe och HSV hade vunnit. Om vi ska hitta någon positiv aspekt från dagens batalj är det att Wood med största sannolikhet aldrig mer kommer att representera HSV. Enough is enough.
Toppstriden är stekhet och kommande matcher är viktigare än någonsin, trots detta är det svårt att blicka framåt med optimism och upprymdhet. Den 9:e april väntar Darmstadt på hemmaplan, undra vad vi bjuds på då.
