Stars und Legenden: Gert ”Charly” Dörfel
Gert ”Charly” Dörfel var en genial vänsterytter och hans inlägg resulterade i många mål av Uwe Seeler, vilket fick fansen att sjunga: ”Charly gibt die Flanke, Uwe köpft ihn rein”.
Gert ”Charly” Dörfel föddes den 18:e september 1933 i Hamburg och liksom Uwe Seeler kom Charly Dörfel från en HSV-familj. Hans far Friedo Dörfel spelade som ytter i HSV 1933 - 1948, hans bror Bernd Dörfel spelade 1963 -1970 som högerytter och hans farbror Richard Dörfel spelade i HSV 1931-1948.
Gert ”Charly” Dörfel spelade tidigare för Polizei SV Hamburg och i en match mot HSV gjorde han ett mål och var helt enkelt svår att kontrollera för HSV försvaret. På läktaren satt Günther Mahlmann tillsammans med Charlys far och de pratade om Charly. Senare sa hans far till Charly: ”Du Hexe, HSV vill ha dig, de behöver en västerytter”. HSV fick betala 3000 mark för Charly Dörfel när han kom till klubben 1958, detta var på tiden före Bundesliga och HSV spelade i Oberliga Nord, en av de fem högsta klasserna i tysk fotboll. Första säsongen spelade han i amatörlaget och trots att han missade sju matcher på grund av skada så blev han skyttekung.
Sammanlagt spelade Charly 423 ligamatcher för HSV (224 i Bundesliga) och gjorde 144 mål. 1963 när Bundesligan bildades var Dörfel den första målskytten för HSV i Bundesliga när han i den 86:e minuten gjorde 1-1 målet borta mot Preußen Münster. En vecka senare var han den första Bundesligaspelaren som gjorde hattrick, då HSV vann över 1.FC Saarbrücken med 4-2. Enligt Charly själv var hans absolut bästa tid i HSV när Bundesligan startade, då gjorde han sju mål på de fem första matcherna trots att han spelade som vänsterytter och inte som anfallare.
Förutom att vara en genialisk vänsterytter var Charly Dörfel också en spelare som höll upp stämningen på fotbollsplan. Bland HSV fans hade han kultstatus antagligen eftersom han var helt oberäknelig både på plan som utanför, en riktig levnadskonstnär som gillade att underhålla. Han sjöng för sina förvånade medspelare och ännu mer förvånade motståndare bara för att sekunder därefter briljera med dubbelpass. Han delade ut godis till sina medspelare liksom till sina motståndare och till HSV fansen och allt detta mitt under en match. Eftersom han inte gillade hettan en solig dag så gick helt enkelt och ställde sig på den delen av fotbollsplan som hade skugga och stod där och svalkade sig, mitt under match, och trots detta eller kanske på grund av detta så älskade fansen sin ”Charly”. Charly var också den första fotbollspelare att spela in en singel,(Das kann ich dir nicht verzeih’n / Erst ein Kuß)med Polydor som var en av dåtidens största musikproducenter.
Att han ibland spände bågen hårdare än många tolererade bevisar att han en gång blev utvisad efter att han sagt fel namn till domaren, (Meier) efter en varning. Trots sina många mer eller mindre galna spex var han en utomordentlig fotbollsspelare och den franska fotbollstidningen L’Équipe utnämnde honom 1965 till årets bästa vänsterytter i Europa.
Charly var en riktig lustigkurre men han hade alltid respekt för tränaren, om man inte räknar med hans sista tränare i HSV, Klaus Ochs. Ochs var enligt Charly en billiglösning som HSV tränare och en tränare som helt enkelt inte höll måttet. Ochs gillade inte heller Charly och valde därför att värva från Zürich Georg Volkert för att ersätta honom. Charly svar till Ochs: ”Jag har redan överlevt sju tränare” och det var något som Ochs inte tolererade. Egentligen hade Charly inte velat spela någon annanstans än i HSV och hade han hållit sin käft hade han antagligen fått fortsätta som joker i några år till. Nu blev det inte så, efter hans ”Jag har överlevt sju tränare” var hans dagar i HSV lätt räknade.
28:e augusti 1971 spelade Dörfel sin sista Bundesligamatch och efter sin karriär i HSV spelade han en kort period i Johannesburg, Sydafrika och i Kanada. 1973/74 spelade han åter en säsong i Hamburg för HSV Barmbek-Uhlenhorst i Regionalliga Nord.
Att Gert ”Charly” Dörfel endast gjorde elva matcher, sju mål, för det tyska landslaget berodde delvis på att Dörfel var för obekväm enligt tränare Helmut Schön. Han var helt enkelt en för skojfrisk person för att falla Schön i smaken. Den andra orsaken var att Dörfel före Helmut Schöns tid som förbundskapten ibland tackade nej till landslaget och istället valde att arbeta. Dörfel själv anser att han behövde sin galghumor för att överleva. Hade han inte blivit fotbollspelare hade han kunnat tänka sig ett arbete på cirkus som clown.
Medan dagens fotbollspelare kan koncentrera sig på sitt arbete som just fotbollspelare tvingades Dörfel, Seeler och de andra spelarna att arbeta vid sidan av fotbollen. Eller rättare sagt spela fotboll vid sidan av det vanliga jobbet. Charly arbetade först för Holsten som bokhållare och han tvingades ta ledigt från jobbet för att kunna träna, spela matcher i ligan och speciellt för att följa med HSV och spela matcher i Europa. Periodvis var det mycket svårt att få detta pussel att gå ihop. Hans chef på Holsten ogillade fotboll vilket inte underlättade för Charly att få ledigt och när HSV spelade mot Barcelona tvingades de två HSV spelarna som arbetade för Holsten, Mahlmann och Dörfel, nästan tigga för att få ledigt från Holsten och få spela match i Barcelona. När Dörfel senare arbetade för NDR blev det betydligt lättare att kombinera fotboll och arbete.
När ni besöker Volksparkstadion kan ni beundra ”Charly” Dörfels fotavtryck på ”Walk of Fame”, bland de andra HSV legenderna framför arenan.
http://www.youtube.com/watch?v=ZLr84BMfLcg
Die Raute im Herzen
