Läget i Leverkusen
Leverkusen har mycket potential kvar.

Läget i Leverkusen

Tankar och fakta kring säsongsstarten.

Bundesliga
(Leverkusens siffror först oavsett hemma eller bortaplan)
 
Omg. 1: Vs Freiburg, 3-1
Omg. 2: @ Stuttgart, 1-0
Omg. 3: Vs Gladbach, 4-2
Omg. 4: @ Schalke, 0-1
Omg. 5: Vs Wolfsburg, 3-1
Omg. 6: @ Mainz, 4-1
Omg. 7: Vs Hannover, 2-0
Omg. 8: Vs München, 1-1
 
Bayer 04 har gjort sin starkaste ligastart någonsin och ligger efter åtta omgångar på en tredjeplats bakom München och Dortmund. Man har samma antal poäng som Dortmund; 19 och bara en mindre än München som står på 20. Ner till fjärdeplatsen och Mönchengladbach är det sex poäng.
 
Den första matchen efter landslagsuppehållet är borta i Hoffenheim fredagen den 18 oktober. Sedan Hoffenheim gick upp i Bundesliga har det spelats 10 matcher mellan lagen, nio av dessa matcher har slutat med seger för Leverkusen och en match har slutat oavgjort. En gång i föreningens historia har man förlorat mot Hoffenheim det var 2003 då man förlorade mot dom i DFB-Pokal, på den tiden var Hoffenheim fortfarande ett lag i Regionalliga.
 
DFB-Pokal
 
Runda. 1: @ SV Lippstadt (Regionalliga), 6-1
Runda. 2: @ Bielefeld (2. Bundesliga), 2-0
 
Nästa match spelas den fjärde december mot Freiburg på bortaplan det är åttondelsfinalen.
 
Champions League
 
Omg. 1: @ Manchester United, 2-4
Omg. 2: Vs Real Sociedad, 2-1
 
United och Shakhtar Donetsk har båda tagit fyra poäng var. United leder gruppen tack vare ett bortamål mot just Shakhtar från deras 1-1 match i den andra omgången. Leverkusen ligger trea i gruppen med tre poäng
 
Kommentarer
 
Det har gått som smort hittills för Sami Hyypiäs mannar. Den hemmastyrka som varit tydlig redan tidigare under dennes period som teamchef (hans officiella titel) har lagt grunden för den goda poängskörden under början av Bundesligasäsongen. Mot Stuttgart var man visserligen det något bättre laget men hade en rejäl gnutta tur när man fick med sig tre poäng. I derbyt mot Schalke förlorade man i en jämn match och mot Mainz vann man visserligen övertygande men mot ett lag som med största sannolikhet kommer att hamna på den nedre halvan av tabellen. Nej den starkaste bortamatchen har inte varit i ligan utan i DFB-Pokal mot Bielefeld som man slog i andra rundan för andra året i rad.
 
På hemmaplan har man nu under Hyypiäs ledning raden 18-5-2. Under förra säsongen plockade man 39 poäng på hemmaplan vilket gav ett poängsnitt på 2,29, i år har man snittet 2,60 på fem spelade hemmamatcher vilket skulle ge 44 poäng (avrundat från 44,2).
 
Jag har svårt att se att spelet skulle bli så mycket sämre att man hamnar nere på förra årets poängsnitt igen. Även om vi skall vara försiktiga och till och med räkna med att man i slutet av säsongen har ett något sämre poängsnitt än nu så har jag svårt och se att man inte tar åtminstone ett par poäng fler än förra året (då man tog 65), att nå upp till 70 poäng är inte omöjligt kanske kan man till och med slå föreningsrekordet på 73.
 
Jag trodde visserligen inte att det skulle gå riktigt så illa som vissa experter gjorde men att det skulle bli svårare än förra säsongen var jag säker på. Succémannen Daniel Carvajal och landslagsmannen Andre Schürrle var bland dom som försvann. Den förstnämnde skulle ersättas antingen av en Italiensk U-21 landslagsman som spelat dom senaste två säsongerna i Serie B; Giulio Donati eller av en hemvändande tysk som varit ordinarie i Besiktas; Roberto Hilbert. Att man fick tag på Heung-Min Son för att ersätta Schürrle kändes dock som en lyckträff.
 
Bernd Leno har fortsatt att visa att han är med och slåss om en plats i den tyska VM-truppen. Lenos säsong blir nästan mer imponerande när man faktiskt inser att backlinjen inte har varit superb. Sebastian Boenisch har tagit vänsterbacksplatsen och varit stabil men inte mer dessutom saknar han stabil back-up då renodlade vänsterbacken Kostas Stafylidis inte fått plats i truppen det har resulterat i att Emre Can har fått göra ett par darriga perioder där. Can har inte lyckats hittills men han har använts i otacksamma lägen, t.ex. borde han aldrig fått starta mot Manchester United och München då man som bollkär mittfältare har ytterst lite att jobba med i såna matcher. I mitten har det varit stabilt om än samma tröghet som vi är vana att se allt som oftast har dock samarbetet mellan Ömer Toprak och Emir Spahic (eller Philip Wollscheid) fungerat godkänt. Det verkar fortfarande lite osäkert om vi kommer få någon som gör högerbacksplatsen till sin det står dock (som väntat) klart att varken Donati eller Hilbert är på samma nivå som Carvajal.
 
Mittfältet är fortsatt stabilt med trion Simon Rolfes - Stefan Reinartz - Lars Bender som visar vägen med styrka och bestämdhet centralt i banan. Gonzalo Castro började bra men gick ju sedan och skadade sig, nu är han dock tillbaka i träning och han satt på bänken i matchen mot München. Frågan är vad som händer med Castro när han är helt frisk. Kommer han att kunna peta någon i den tidigare nämnda trion? Nja. Kanske vore det läge att sätta ner honom på sin gamla högerbacksposition igen. Jens Hegeler har också varit plågad av skador men kom ju in i Champions League matchen mot Real Sociedad och avgjorde med ett riktigt snyggt frisparksmål på tilläggstid både han och den tidigare nämnde Can har dock till skillnad från "trion" ofta fått hoppa in längre fram i banan.
 
Stefan Kießling och Sidney Sam har båda presterat på landslagsnivå hittills. Elva mål och sju assists har dom jobbat ihop tillsammans. Kießling är dock fortsatt nobbad av "Jogi" Löw som nu åtminstone pratat med anfallaren något som enligt Kießling i inte hänt på mycket länge. Sam däremot kan bli en joker i VM nästa år om han kan fortsätta prestera på sin nuvarande nivå. En som tyvärr inte motsvarat dom förväntningar vi hade på honom innan säsongen är Heung-Min Son, han har hittills inte sett ut att kunna upprepa sin målskörd från förra säsongen på 12 baljor. Faktum är att Robbie Kruse på 119 minuter i årets Bundesliga (bara en gång från start) har gjort två mål och en assist, Son har bara gjort ett mål och en assist på 502 minuter (sex gånger i startelvan).
 
Min första reaktion när jag såg att Can skulle få starta mot München var ungefär "Vad skall Kruse behöva göra för att få en startplats?" Nu är det inte jag utan Hyypiä som är teamchef men jag har svårt att förstå bl.a. den uttagningen. Borde inte Kruse passat bättre i denna match än Can. Leverkusen hade 22 % av bollinnehavet (alltså nästan fördel 3,5-1 för München) Can hade 24 bollkontakter på hela matchen, minst av Münchens startspelare hade Thomas Müller med sina 44, Arjen Robben hade på 20 minuter samma antal bollkontakter som Can. Can är ingen dålig spelare men han har i dagsläget inte fått komma in i situationer där man låtit honom utnyttja sina styrkor d.v.s. bollsäkerheten och blicken. Kruse eller för den delen Son hade med sina betydligt mer "rörliga" spelstilar passat bättre i en match där det var väntat att och även blev otroligt mycket försvarsspel och snabba kontringar var dom enda anfallen man fick.

Jag inte riktigt helt såld på Hyypiäs tränaregenskaper trots att starten varit superb. Matchcoachning känns visserligen som något som nu är föråldrat när man lägger mer och mer tid på taktisk skolning och träning på mindre moment men jag skulle exempelvis vilja se lite tidigare byten på en spelare som Kießling (utbytt med mer än 10 minuter kvar en enda gång i Bundesliga så här långt) och lite mer känsla för vad olika spelare kan bidra med på samma position dynamon Simon Rolfes och playmakern Gonzalo Castro på centrala mittfältet är ett exempel på denna avvägning. Det ser bra ut i Bundesliga och med en hemmamatch mot Donetsk på tur i Champions League är det inte ömöjligt att läget ser bra ut halvvägs in i gruppspelet. Ligan är det viktiga men framgångar i europaspelet och i DFB-Pokal skall inte underskattas speciellt då laget fortfarande är i en tidig fas av uppbyggnad.

Tor 2013-10-09 00:43:55
Author

Fler artiklar om Bayer Leverkusen