Larssons hörna: Klopps taktiska triumf
Gårdagens seriefinal var inget annat än en taktiskt triumf signerad Jürgen Klopp. Åtminstone delvis är det ett bestående intryck från matchen på Stadion am Bruchweg.
Att skriva om en klubb från Bundesliga på SvenskaFans.com är ganska ofta ett arbete synonymt med att lyfta fram en liga som i den svenska mediebevakningen glöms bort. Efter gårdagens seriefinal mellan 1. FSV Mainz och Borussia Dortmund på Stadion am Bruchweg dök en kort TT-Notis upp på Fotbollskanalen. Hos Aftonbladet dök samma korta notis upp, om än med en bild på lättade spelare efter slutsignalen. I sammanhanget är Eurosport en parantes, kanalen som också sänder Bundesliga har spottat upp sig rejält med något längre nyheter från vad som händer i det som av en och annan expert, trots allt, kallas Europas hetaste liga.
Under himlen är det dock inget nytt fenomen som fotbollssupportrar ”tvingas” att leva med. Den som följer engelska Premier League tycker att svensk press fokuserar för mycket på Zlatan, oavsett om han spelar i Serie A eller La Liga. Den andre som följer den italienska fotbollen, men kanske inte Zlatan i huvudsak, tycker att det fokuseras för mycket på Premier League, å det andra med det tredje. I Göteborg, där jag bor, tycker den förste att det skrivs för mycket om hockey när det borde skrivas mer om fotboll i lokalpressen. Den andre har en helt annan uppfattning. Och för att knyta ihop säcken så skrivs det allt som oftast om Bayern München när det skrivs om tysk fotboll här i Sverige, för det är ju klart att det gör.
Ovanstående resonemang är trots allt inte någon som helst slutsats i den här krönikan, men väl ett fenomen som säkert de flesta som vill följa sin klubb känner igen sig i. Jag vill dock återvända till gårdagens seriefinal mellan de två stora överraskningarna i höstens Bundesliga, Mainz och Dortmund. Ofta kan en seriefinal bli en ganska avslagen historia, inte för att det är två oftast jämbördiga lag som möts, utan för att det liksom hör till. Det brukar heta att lagen känner varandra så väl, vilket i sin tur leder till tajta matcher där inget lag vill förlora och där frisparkarna och varningarna duggar tätt. Matchen mellan Mainz och Dortmund hade väldigt lite av den varan och kanske beror det på att det var två oväntade topplag som möttes.
Lite ironiskt kan det föreslås att varken Mainz eller Dortmund behärskar särskilt många typer av matchbilder, det ska helst vara full fart framåt för att lyckas eller inte alls. Det kan säkert ligga någonting i det, men med ett par gulsvarta ögon så tror jag inte att så är fallet. Åtminstone inte vad det gäller Borussia Dortmund. Eurosports expertkommentator Richard Norling var inne och nosade på en förklaring till att matchen utvecklades till vad den blev och hade Ola Andersson fått sitta och rita i halvtidsvilan, som av någon anledning blivit så fruktansvärt populärt på sistone, hade säkert samma iakttagelse kommit igen även där. Nu kommer den här i stället.
För efter tre lite sämre matcher, åtminstone resultatmässigt, från Borussia Dortmunds sida valde Jürgen Klopp att tänka om lite. Resultat av denna experimentering från Klopps sida föll mycket väl ut, åtminstone i den första halvleken. Mainz började, i vanlig ordning, anfalla frenetiskt och först efter de tio inledande minuterna kom Dortmund in i matchen på allvar. Framför allt i presspelet hittade mittfältet rätt, där det krymptes ytor centralt och pressen flyttades över plan. Kort sagt kan sägas att Klopp hade läst på sin läxa, utan att för den skull hunnit träna mer än en gång på det ”nya” försvarssystemet. Mainz är ett lag som allt som oftast spelar med en central diamant på mittfältet, där bredden oftast sätts i andra eller tredje hand. Klopps tre offensiva mittfältare, Kevin Großkreutz, Mario Götze och Shinji Kagawa kröp ihop i försvarsspelet, för att sedan dra i sär igen när bollen var erövrad. En taktisk triumf från Klopps sida, som i tysk press efter matchen kallats för en julgransformation - som för att göra bilden mer rättvisa följde vindens (eller rättare sagt bollens) riktning med sin spets.
En och annan tidning kallade resultat för klasskillnad och på ett sätt var det klasskillnad. En klasskillnad som tog sig i uttryck av en tränare som lyckades förmedla taktiken till spelarna ute på plan. Inte blev det sämre av att Mario Götze skojade friskt med Mainzförsvaret, som i sin tur så riktigt svajigt ut. Eugen Polanskis straffmiss ska inte glömmas bort i sammanhanget. Mål där och det hade av naturliga skäl blivit en helt annan match, men sett över 90 minuter var Klopps taktiska triumf nyckel till segern. Återigen med de där gulsvarta glasögonen, visade Dortmund att laget klarar av att genomföra en match på ett annat sätt än det vi vant oss vid den här säsongen. Med ödmjukheten i behåll så ska det bli mycket intressant hur laget klarar av att spela med pressen på sig. Då tänker jag först och främst på den viktiga bortamatchen i Europa League nu på torsdag.
Även i Bundesliga kommer pressen att öka på Borussia Dortmund. Det finns en hunger efter en ny framgångssaga, i klubben och inte minst bland supportrarna. Jürgen Klopp fortsätter att hävda, den här gången i en kommentar till Kicker, att han inte tänker på ligatiteln överhuvudtaget. Det är möjligtvis en sanning med modifikation, men också ett klokt sätt att ändå försöka tona ner förväntningarna på laget. Med tanke på den unga stommen i laget (gårdagens startelva, med en snittålder på 23,1 år, är den näst yngsta i Bundesligas historia) lär det svikta i ligaspelet för eller senare. Men det finns en vinnarkultur i klubben som kan visa sig vara mycket viktig framöver, en sådan finns exempelvis inte hos Mainz. Jag vill inte i det andetaget påstå att Mainz spelade bort sina chanser att vinna Bundesliga igår. 24 omgångar återstår alltjämt och där bakom har ett och annat lag börjat få upp ångan.För en klubb som har ambitioner att vinna ligan är det dock viktigt att kunna kontrollera flera olika typer av matchbilder, även om den ambitionen inte är uttalad, som hos Jürgen Klopp. Dortmund visade det igår och än så länge ser det dock oförskämt bra ut för BVB.
Diskutera gärna vad du tycker och tänker om krönikan nedan i kommentarfältet. Kom ihåg att hålla god ton och försök att hålla dig till innehållet i krönikan.
