Larssons hörna: På plats i Dortmund
Borussia Dortmund bara fortsätter att vinna. Ett underläge hemma mot Mönchengladbach kunde inte stoppa Jürgen Klopps vältrimmade lagbygge som vände och vann till publikens stora glädje. Och just det, den gångna helgen var mitt första besök i Dortmund.
Tidigare i höstas bestämde jag mig, nu skulle det äntligen bli av, jag ska ner till Dortmund. Efter att ha följt Borussia Dortmund under flera år från Sverige och sett så många matcher på tv och internet att jag för längesedan tappat räkningen skulle jag så äntligen få se laget spela live, på plats. Innan jag hann förstå det själv så hade jag och mina reskamrater ordnat med både biljett till matchen och till flyget, med andra ord var det dags att börja räkna ner dagarna till avresan.
Så i fredags var det dags. Tidigt på fredagen träffades vi på Gothenburg City Airport på det vackra Hisingslandet för att påbörja vår resa. Några timmar senare landade planet på tysk mark, den gamla amerikanska flygbasen i Frankfurt-Hahn närmare bestämt. Efter en klassisk wienerschnitzel med ”pommes und mayo” kunde vi påbörja resan upp till Ruhrpott och Dortmund. Först med buss till Koblenz och från Koblenz vidare med tåget mot Dortmund. På eftermiddagen nådde vi så vårt slutmål och det var med viss andakt som jag tog mina första steg på Dortmund Hauptbahnhof.
Fredagen gick snabbt mot sitt slut, efter en pizza med tillhörande lokalt öl på Schwedische Borussens favoritpizzeria, där pizzabagaren direkt efterlyste en svensk som saknades i sällskapet, och ett besök i klubbens fanshop på Alter Markt. På fredagskvällen tog serietvåan Mainz emot Nürnberg hemma på Stadion am Bruchweg, en match som vi såg på Wenkers där ett annat av de lokala ölen avsmakades. Mainz vann en sömnig tillställning med klara 3-0 och knaprade på så sätt in på Borussia Dortmund. Uppgiften mot Gladbach var med andra ord klar, det var bara tre poäng som gällde, samtidigt som jag hoppades att laget inte hade åkt på en baksmälla efter vändningen borta mot SC Freiburg förra helgen.
Lördagens timmar tycktes i en mening vara oändliga fram till avspark. Trots det hann vi med både ett och annat, bland annat en god frukost med nybakat bröd, currywurst (med ”pommes und majo” till, vad annars?) ett till besök i Fanshopen där årets jultröja inhandlades och en kopp Glühwein på stadens julmarknad - som tydligen är en utav de största i Tyskland. Och ju närmare vi kom matchstart, desto fler gulklädda människor fanns på de nästintill överfyllda torgen. Det var som alla, gammal som ung, kvinna som man, hade tagit på sig ett gult plagg på en given signal. Så småningom var det så dags att ta sig ut till arenan i de södra utkanterna av staden. Valet av färdmedel var enkelt, ingen tunnelbana här inte, till fots var det som gällde. Ju närmare arenan vi kom desto fler gulsvarta supportrar på gatorna och en och annan bortasupporter.
Efter en lagom lång och uppfriskande promenad - det var inte alls lika kallt nere i Dortmund som här i Sverige och framför allt ingen snö - så var vi så framme vid resans mål, Westfalenstadion. Den väldiga arenan drog till sig min blick och även om jag har sett massor av bilder på arenan var den så mycket större än vad jag hade kunnat föreställa mig. En gångbro ledde oss över B1 (motorvägen till Bochum som skiljer arenan från staden) fram till insläppet. Trots mycket folk så var det en förvånansvärt smidig procedur att ta komma in på arenaområdet. Så fort jag fick möjlighet tittade jag in på själva läktarna och återigen så var det mycket större än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det kan jag säga utan att överdriva, det var verkligen enormt.
Några trappor senare var vi uppe vid vår sektion och menade mina kamrater försvann bakom min rygg - mitt enda fokus var att hitta min plats så fort som möjligt för att kunna njuta fullt ut - så letade jag rätt på min stol. Åtminstone trodde jag att så fallet, men ungefär tio minuter inför avspark visade det sig att vi satt på fel rad. Med det lilla missödet ur vägen så var det nu bara minuter kvar till avspark. Arenan hade fyllts på, om än inte till sista stol så nära därtill, och att se Südtribüne från bara några minuters håll fick mig att nästan hellre iaktta den stora gula väggen än att se själva matchen. Stadionsprecher (alltså mannen som pratar i högtalarsystemet för att informera om startelvor, byten, målskyttar osv) Nobby Dickel fick mig dock på bättre tankar när han presenterade kvällens gulsvarta startelva (Dickel fyllde för övrigt 49 år och hela Westfalenstadion ställde sig upp och sjung för den gamle cuphjälten från 1989). Redan på uppvärmningen hade jag noterat att Kuba skulle spela från start, men inte för Mario Götze som jag först trodde utan Kevin Großkreutz. Tidigare på lördagen hade jag noterat att både Lukasz Piszczek och Lucas Barrios - den sistnämnde pryder nu ryggen på min nyinköpta tröja - kunde spela. Det var för övrigt ”Konfetti-Tag” på Westfalenstadion vilket betyder att den som ville kunde kasta ”Pilskragen” och toarullar som gav en mäktig effekt inför och under matchen.
Så var det då dags för spelarnas entré, först till ”Thunderstruck” med AC/DC och sen klassiska ”Heja BVB” då mer eller mindre varenda kotte sjöng med för full hals. Matchen kunde börja och det tog inte lång tid för hemmaspelarna att ta kommandot i matchen. Jag ska dock inte uppehålla mig allt för länge vid själva matchen - mer om den kan du läsa i Kaj Robertssons eminenta matchrapport från gårdagen - utan röra mig runtomkring. Neven Subotics kvittering i slutet av först halvlek var inte bara psykologiskt viktig för laget, den lugnade även mina nerver. När Marco Reus gjorde 1-0 för Gladbach så kändes det som att en förlust var nära till hands och en förlust - när allt annat nästan uteslutande har handlat om tre poäng den här hösten - i min första match live hade väl bara varit typiskt...
Under halvtidsvilan passade jag på att besöka toaletten, ett komplicerat företag skulle det visa sig - men när 79 200 åskådare ska dela på ett visst antal toaletter kan ni förstå att det blir trångt och långa köer - som innebar att jag missade den första halvminuten av andra halvlek. Tillbaka på min plats kunde jag dock fortsätta insupa atmosfären på läktarna och njuta av hur laget spelade ut i den andra halvleken, även om det dröjde lite väl länge innan matchen avgjordes. Och precis som killen på fanshopen sa tidigare under lördagen när jag köpte min tröja med Barrios på ryggen, så gjorde Barrios det avgörande 4-1-målet. Här kan tilläggas att Barrios inte är min favorit i laget, jag har i själva verket svårt att välja en spelare, men det kändes rätt och det visade det sig vara.
Till vår stora glädje vann alltså Borussia Dortmund matchen och har i och med segern nu samlat ihop 37 av 42 möjliga poäng. Ett minst sagt godkänt facit. Vidare tappade Bayer Leverkusen två poäng efter ett kryss borta mot Hoffenheim och till allas stora glädje rapporterades att lokalrivalen från Gelsenkirchen föll borta mot Kaiserslautern med 5-0 (varvid Nobby Dickel suckade ironiskt i sin mikrofon). På väg hem från arenan visste vi att ytterligare en tidig morgon väntade oss för resan hem, tillbaka till vardagen. Även om jag kanske hade förväntat mig att trycket från publiken skulle vara intensivare, ljudvolymen ännu högre, så överträffade den här resan alla mina förväntningar.
Väl hemma så har nedräkningen till nästa resa påbörjats.
"Unser ganzes Leben - unser ganzer Stolz"
Fotnot: Långt ifrån alla intryck har fått plats i den här artikeln. Jag hade säkert kunnat skriva om den flera gånger om, men syftet var att förmedla några känslor från min resa.
