Leverkusen 2.0
Trots huvudvärken som följer efter varje match är de 90 minuterna matchen pågår de bästa som finns i mitt liv, även när laget ligger sist och spelar med 6 backar på planet.
Förra gången jag besökte Leverkusen hade jag mina något bestämda åsikter om stadion, atmosfären och staden. Då lovade jag hederligt att aldrig skulle återvända till Bay Arena utan mitt älskade BVB.
I helgen sattes detta beslut på prov. Vad tycker jag då om arenan i Leverkusen i svart- och gul tappning?
För det första vill jag avråda alla människor som någonsin får för sig att besöka stadion i Leverkusen, för att se BVB eller något annat lag, från att välja åka bil till matchen.
Att åka bil med en chaufför som till och med av snålhet har valt bort en navigator på sin hyrbil och som saknar sinne för riktningar är det sämsta alternativ för färdmetod även när Deutsche Bahn är på strejk.
Matchen inleddes med en tyst minut för fotbollsspelaren Junior Malanda och politikern Richard von Weizsäcker
De 15 minuter som det tar att åka från Düsseldorf till Leverkusen och den mysiga 20 minuters promenad längs en flod till stadion är den snabbaste vägen även om tågen skulle gå enbart enstaka gånger om dagen. Att hamna i söder om Leverkusen i Kölns rusningstrafik när man försöker åka norrut mot Düsseldorf leder även till färre åtnjutna öl efter matchen.
Så när man väl har klarat av den korta tågresan (för ärligt talat ingen vill någonsin övernatta i Leverkusen) och promenerat hela vägen till stadion kan man efter den obligatoriska ”kolla jag var här”-bilden fortsätta till andra sidan vägen från stadion till en biergarten för att gå igenom de sista taktiska detaljerna inför matchen.
Blev photobombad utanför stadion
T.ex. kan man fundera på hur man ska placera alla fyra mittbackarna på planen (som Klopp lyckades med på andra halvleken), eller hur man kan försäkra den defensiva stabiliteten med sammanlagt 5 renodlade backar och en Grosskreutz som används både i backlinjen och mittfältet beroende på behov.
Medan man gör detta kallas man inte för ”Dortmunder Schweine”, de 10 000 vänner man denna gång har med sig, eller en tredje del av publiken, får även de mest högljudda Leverkusen besökarna att lugna ner sig. Istället skrattar man hövligt till varandras prediktioner om slutresultatet.
När man äntligen hittar till sin plats i Dortmundblocken förstår man inte vart man egentligen har hamnat. Att kunna svara rätt varje gång någon undrar vem det var som räddade målet, sparkade på bollen eller gjorde misstaget får en att förstå varför vissa trots allt väljer att besöka läktaren av Bay Arena varannan vecka. Man kan inte bara titta på fotboll. Man kan också se det!
Däremot imponeras man inte av karaoke versionen av laghymnen, att inte få sina fördomar bekräftade när man besöker denna företagslag är svårt.
Kolla vad nära planet är på denna stadion!
På den 69 minuten konstarerade jag att det inte fanns någon hopp att vi skulle se ett enda mål under dessa 90 minuterna. Det visade sig mitt sällskap hade kommit till samma slutsats 10 minuter tidigare.
Men tror er inte att vi åkte till Leverkusen att bevittna en målfest. Vi kom dit för att se till att andra halvan av säsongen skulle inledas bättre en den första. 10 sekunder efter kick off hade vi försäkrat detta när hemmalaget knappt hade rört bollen.
Hittills har jag inte sett ett enda mål på Bay Arena och denna gång jublade jag det faktumet. Fotbollen är i gång igen, vi ligger sist och varje minut jag får iaktta mitt lag på plats är ren lycka. Oavsett vad än händer på planet.
Följderna av de minuterna hanteras först efteråt, numera ofta följt av en bultande huvudvärk.
