Matchrapport: Hannover-Berlin 1-1,Hertha-redaktionen på plats
1-1 på AWD Arena i Hannover. Men Hertha hade de hetaste chanserna. Och läktarmatchen? - den var en enkel match för Herthanerna.
Knappt två timmar på Autobahn så hade man förflyttat sig från Berlin till Hannover. Dags för årets andra bortamatch och min första.
För motståndet stod Hannover 96. Hannover, som gjorde succé i fjolas, och nyligen slog Sevilla i EL-kvalet. Årets hittills tuffaste test för nyuppflyttade Hertha BSC.
Utanför arenan var det fullt av röd-vita Hannover96-fans, och även många Herhtaner.
Solen sken och det var mycket varmt. AWD Arena ligger fint, gömd bakom buskar och trappor. När jag traskat upp alla steg förvånades jag av hur stor arenan var innifrån, för utifrån syntes den knappt. Över 40 000 personer får plats där inne, och uppskattningsvis var det nog ca.40 000 personer där. Alltså inte helt fullsatt... men väldigt mycket folk.
Matchen drar igång. Hannover96 börjar bäst. Herthas försvar går bort sig då och då, och Hannovers anfallare är kvicka. Maik Franz har stundtals väldigt svårt med Hannovers norske anfallare Moa.
En annan som har det svårt är domaren, som fullständigt river ner bu-rop från läktarna. Domare Robert Hartmann hade inte en av sina större stunder, och det återkommer vi snart till.
Hertha har problem med sitt anfallsspel i första halvlek. Det är på tok för lite rörelse. Bollhållaren står ofta ensam och trixar, försöker vägga med en medspelare men så förloras bollen. Det är Hannover som är bäst i första halvlek.
Efter ca. en halvtimmes spel tar också Hannover ledningen. Det är en frispark från 30 meter. Nummer sju i hemmalaget, Pinto, drämmer till bollen. Träffen är bra och bollen går in. Jag stod en bit upp bakom målet. Från min position såg det ut som att bollen gick rätt igenom muren. Det ställde Thomas Kraft i Herthas mål, och målvakten var knappast pilsnabb ner till stolproten där bollen satt.
0-1, och hela denna enorma arena reser sig upp och vrål-jublar... utom Herthanerna så klart. För första gången i matchen så tystnar Herthas klack. Det kändes inte bra, men det var inte orättvist. Hannovers anfallspel fungerade helt okej. Herthas enda chans i första var ett skottförsök av Raffael. Raffaels skott var en felträff, men faktiskt ändå nära att gå in. Men i paus stod det 1-0 till Hannover.
Värt att nämna om första halvlek är även Herthas tifo. Hundratals röd-vita berlinflaggor hölls upp, och man hade ordnat avbilder i papper som föreställde olika viktiga personer. Herthas klack har stämmband i världklass, och det är otroligt att människor kan låta så högt. Några av ramsorna gick såhär: "Skit-Hannover, Skit-Hannover oooh", "Slå han på käften" och "Hertha Kämpa och Vinn - He Ho". ...det lät bättre i verkligheten än det ser ut skrivet.
Hertha, för dagen i blåvit-randigt matchställ, är först ut på gräset inför andra halvlek. Hannovers spelare dröjer lite. När hemmalaget väl entrar scenen jublar arenan högt. Men Hertha har snackat ihop sig i omklädningsrummet, och Hannover skulle få det svårare i andra halvlek.
Berlin har lite fler intentioner i andra. Men det är Hannover som har halvlekens första chans. Kraft räddar dock skottet enkelt.
I minut 60 byts Pierre-Michael Lasogga in för Tunay Torun. Lasogga, född 1991, var som bekant den stora anfallsstjärnan i Hertha under fjolåret. Många har förvånats av att tränare Babbel bänkat den tyske U21-landslagsmannen i början av säsongen. Men nu får Lasogga chansen. Och Lasogga får saker att hända.
Lasogga kommer in och tillför Hertha en extra dimension i anfallsspelet. Plötsligt har man ett ordentligt djupledsalternativ. Ramos och Raffael saknar den styrka som Lasogga har. Redan efter ett par minuter bufflar Lasogga sig fram i straffområdet. Hannovers lilla försvarare hänger inte med, och Lasogga klackar bakåt till Ramos. Ramos skjuter tyvärr utanför ur jätteläge.
Herthas klack fullständigt dånar. Man hör folk skrika "Lasogga kommer fixa det!" och "Skit skit skit" efter Ramos miss. Jag stod visserligen närmast Herthas klack, men från min position hördes knappt den mycket större Hannover-klacken. Det ska Hertha-klacken ha credd för.
Några minuter senare missar Ramos ett nytt läge. Det kommer efter en hörna. Hörnan nickas mot mål av Niemeyer. Alla Herthaner, inklusive mig själv, reser sig upp och jublar. Men Hannovers målvakt räddar mirakulöst. Returen nickar sedan Ramos över ur trängt läge. Men Hertha är verkligen på gång, och det är fortfarande nästan en halvtimme kvar att spela!
Spelet vänder och Hannover får frisparksläge. Dom slår ett pressat inlägg som går förbi alla, och Kraft tvingas till en jätteräddning. Och lite senare är Hannover nära igen. Hela arenan tror att hemmalagets distansskott har gått in, och att Hannover nu leder med 2-0. För mig tar det säkert 10-15 sekunder innan jag begriper att skottet gick i burgaveln. Vilken oerhörd lättnad det var när jag insåg att dom missade!
Hertha har flera bra intentioner nu, speciellt i jämförelse med hur det såg ut i första halvlek. Lasogga gruffar runt som ett vildsvin, och det skapar större ytor till Ramos, Raffael, Ebert och ytterbackarna i Hertha att gå framåt. Ca. 10 minuter från slutet är det just en av ytterbackarna, Christian Lell, som är sanslöst nära att kvittera. En Hertha-hörna studsar ut till Lell, som chippar mot bortre delen av målet.... bollen smeker dock stolpens utsida, och det blir bara inspark. Tiden börjar rinna ut för Hertha.
Men i minut 83 sker det förlösande. Herthas högerback Kobiaschwili har bollen men ser inte att vänsterback Lell är rätt ensam på andra kanten. Crossen kommer inte, utan bollen spelas in till centralt placerade hertha-spelare. Efter kvickt och nätt passningsspel får Hertha ändå över bollen till Lell. Christian är dock fortfarande ganska ensam, bortsett det samlade Hannover-försvaret som slutit upp framför honom. Till undsättning kommer Patrick Ebert rusande. Ebert ser helt slut ut, och springer med en enorm Hannover-spelare hängandes över sig. Lell når Ebert med en passning. Ebert orkar bara slå passen på första touch, mer ser han inte ut att ha ork till. Men hans väggspel blir perfekt, och Lell kommer runt på högerkanten. Bollen spelas in längst med backen. Där vräker sig Lasogga fram och... touchar in bollen med vänstern! Kvitterat! Så ska det se ut!
Lasogga rusar ut mot några Hertha-fans, och det blir stort kramkalas. Hannovers spelare ser mindre nöjda ut. Den senare delen av matchen har hemmalaget backat hem för att försvara sin ledning. Det lyckades dom lyckligtvis inte med.
Hertha vaskar fram två jättelägen till. Det ena är en språngnick av Raffael som målvakten räddar. Ramos hinner upp returen, men lyckas inte spela snett-innåt-bakåt till Raffael. Det andra läget är Ramos, som får Herthas bästa chans i matchen. Nära målområdet har anfallaren ett gyllene läge att smälla in bollen, men istället tar Ramos emot bollen och så strular han till det till att bli ingenting.
1-1 slutar matchen. Hannover hade kanske fler skott. Men Hertha hade de farligaste lägena. Men gladast för poängen måste ändå Hertha vara. Att ta poäng borta mot Hannover är inte dåligt. Vi får slå dom hemma i vår istället.
...Jag skulle ju återkomma till domare Robert Hartmann. Han var inte populär bland endera lagens fans idag. Men värst drabbat blev nog Hannover. I matchens absoluta slutskede lyfte Hannover in en långboll mot Herthas straffområde. Bollen gick förbi alla, inklusive Thomas Kraft, och studsade in i mål. Domar-teamet dömde felaktigt bort målet för offside. Det är såklart inte bra när det görs avgörande beslut på det sättet. Men för mig personligen var det skönt att direkt bli av med "helvetes-jävla-skit"-känslan. Den behövde jag inte under hemfärden.
Ha Ho He
Herthas laguppställning:
Kraft
Kobiaschwili Franz Mijatovic Lell
Ottl Niemeyer
Torun Raffael Ebert
Ramos
inhoppare: Torun mot Lasogga, min 60. Niemeyer mot Rukavytsya, min 75.
Varningar Hertha: Mijatovic, Lell, Franz, Ebert, Torun, Lasogga
