Min perfekta säsong med Hertha BSC - del 4
Säsongen 2023/24 följde jag Hertha BSC med både själ och hjärta då jag höjde mitt supporterskap ett snäpp genom att flytta ner till Berlin och utöver det även såg samtliga ligamatcher på plats, med andra ord genomförde jag en perfekt säsong. I detta inlägg avhandlas bortaresorna under våren och hur jag reste till och från matcherna samt vad som hände under dessa resor.
Omgång 19 Wehen Wiesbaden
Redan i december mailade Hertha ut ett erbjudande, i ett samarbete med DB så hade de fixat ett begränsat antal tågplatser för 60€ per person tur och retur Berlin – Wiesbaden vilket jag och Jimmy inte var sena med att anmäla oss till. Avresa lite efter fem på morgonen och hem direkt efter matchen, det skulle som vanligt bli en lång dag, men vid det här laget var vi vana vid det. Som ni minns var det lokförarstrejk vid senaste bortamatchen mot Kaiserslautern och givetvis inträffade nästa strejk exakt den här helgen. Ett par dagar innan match annonserades den och Hertha löste detta genom att anordna bussresa istället för samma pris. Samling 3:30 på Berlins ZOB (busstation för fjärrtrafik) vilket innebar uppstigning 02:00 för min del. Som vanligt sov jag uselt inför bortamatcherna eftersom det finns en anspänning och exaltering inombords, en förväntan över att detta kommer att bli kul. Det var bra drag i bussen redan när vi lämnade lite innan 04:00 och sakta men säkert dog samtalen och jag rättade till kroppen, blundade och var redo att sova ett par timmar. 04:52 började partyt med Boney M. – Daddy Cool på högsta volym ur skräniga högtalare. Musiken byttes sakta ut till tysk 80-tals schlager och den musiken passade ypperligt när vi sakta såg solen gå upp medan vi befann oss på Autobahn i Thüringen. Resan flöt på smärtfritt och rökstoppen var oväntat få för att vara Tyskland.
Matchen förlorades och vi begav oss direkt till bussen och intog våra platser. Bussen avgick åtta minuter före utsatt tid eftersom alla verkade vara där då ingen svarade när chauffören frågade om någon saknades. Jag och Jimmy konstaterade att detta var som att åka tåg, det sägs en tid, men sedan gäller den inte. Sju timmar bussresa hem efter att återigen ha förlorat mot nykomlingen Wehen Wiesbaden, det var ju inte käckt. Musiken dånade och det var allsång för att hålla stämningen uppe. Min första resa med buss till en bortamatch i Tyskland och det var en upplevelse i sig. Till stor del för att tyskar är ett underligt folk. När vi närmade oss Berlin en timme tidigare än vad som var sagt så tackade chauffören oss och meddelade att detta aldrig hade hänt om vi åka med Deutsche Bahn och glada skratt hördes i bussen. Bussresan var inte lika dryg och jobbig som jag befarat utan det gick rätt smidigt och vi hade tur som inte hamnade i en stökig buss utan det var mer äldre människor. Som ni alla vet är en dålig bortamatchdag alltid bättre än en bra arbetsdag.
Omgång 21 Greuther Fürth
En söndag i februari for vi söderut till Bayern som är mer konservativt än Berlin. Även här är affärerna förstås stängda och vi möttes av hällregn. Vi skulle ta oss till parkeringen invid IKEA för att möta upp två vänner som kört från Österrike. Att gå upp dit från Fürths version av tågstation var uteslutet sett till vädret. Att ta sig dit med kollektivtrafik mötte motstånd så alternativet var taxi. Vi försökte boka en Uber, men det fanns inte i något som kan sägas vara en förstad till Nürnberg vilket innebar att vi helt enkelt fick stå och vänta in en taxi. Det tog cirka tjugo minuter innan någon kom och till slut var vi framme vid träffpunkten där vår specialitet Parkplatzwhiskey (PPW) inmundigandes. Efter vår sammanstrålning så promenerade vi den korta biten till Sportpark Ronhof. Insläppet gick smidigt och matcher gick väldigt bra då första segern för 2024 togs. Deutsche Bahn i tid både tur och retur (mein Gott). Allt frid och fröjd och visst händer det att vi är med om superba dagar.
Omgång 23 Eintracht Braunschweig
En kort bortaresa och det var en lördag – kan det bli bättre? Ett tidigt direkttåg på morgonen med ankomst lite efter 9 på morgonen där vi mötte upp vår brittiske vän och hoppade direkt på skyttelbussen till bortasektionen. Vid en stor väg och på en grusparkering stod vi och mådde gott. Lite kyligt i luften, var ju trots allt februari, men solen sken och vi trivdes. Det var lugnt och skönt och ingen som helst stress. Fram kommer det en vän till en vän och ska säga hej, en person som vi stöter på de flesta matcher. Han frågade hur vi reser idag och vi svarade tåg samt att vårt tåg går hem 18.30 från Hannover. Efter matcherna bokar vi aldrig det första tåget då vi aldrig vet vad som händer och för att slippa stressen. Han meddelade att han körde bil då tåget var för dyrt denna lördag. Han var ensam i bilen till Braunschweig, men det var han inte hem. En jäkla fullträff för oss som trängde i oss i en liten lila Opel. Det blev stökigt på läktaren i slutet av matchen, det var Herthaner som hade köpt plåtar till ordinarie sittplats då vår sektion som vanligt tog slut ett par minuter efter släpp. Av någon anledning så blev det gurgel och lite tjafsigt vilket fick publikvärdarna att göra skäl för sin lön. Efter matchen så stormade ultras från Braunschweig över hela arenan över till sektionen bredvid oss, men de och våra grabbar drabbade aldrig samman då de inte lyckades bryta barriärerna och sedan var polisen snabbt på plats och då sprang de hållen de kom ifrån. Hemresan var utomordentligt skön, min första bilresa och vi var hemma lite innan vårt tåg skulle avgå från Hannover. Det firades med en kväll på Scandibar.
Omgång 25 St. Pauli
Årets första resa med FlixTrain väntade, billigt och bra (nåja). Det som är bra med Hamburg är att vi kan åka över dagen. Denna resa bjöd inte på något speciellt, vi vandrade upp till arenan vilket bara tar en knapp halvtimme från Hamburgs centralstation. Matchen gick som väntat åt helvete då St. Pauli var alldeles var för bra för oss. Promenad tillbaka till centralstationen efter matchen, middag på vägen och sedan hem mot Berlin. Den här bortaresan var i det hela händelselös och alla dagar har inte historier som är värda att berätta.
Omgång 28 SC Paderborn
Vårens enda bortamatch på en fredag vilket jag tackar för och som likt många andra matcher denna säsong var detta mitt första besök i både stad och på arena. Tågresan gick vid Bielefeld innan ankomst till denna sömndruckna stad där det inte händer särskilt mycket. Var otroligt lugnt vid stationen i Paderborn och vi tog plats på bussen som skulle ta oss till arenan. Busschauffören meddelade att vi åker inom tio minuter, men sedan skulle vi invänta ett försenat tåg med Herthaner så det tog över en halvtimme innan vi kom iväg. I rusningstrafik och köer på väg till arenan ankom vi till slut 45 minuter innan match och det var bara att knö sig in innan köerna skulle bli för långa. En, sett till matchbilden, otroligt orättvis seger för oss och att detta sker på bortaplan är alldeles ljuvligt. Det var med lätta steg jag vandrade ut från arenan och in på bussen som skulle ta oss in till stan. Snabbt in på regionaltåget mot Bielefeld för att få in sittplats innan horden av Herthaner skulle komma. Vi kostade på oss en natt i Bielefeld denna kväll eftersom nästa tåg hem skulle gå 01:30 på natten och det var inte aktuellt utan vi valde istället att ta morgontåget hem till Berlin.
Omgång 30 Karlsruher SC
Vad som helst, men ingen söndag tack. Det var det vi tyst bad om inför fastställandet av speldagarna. DFL schemalade förstås matchen på en söndag. Endast ett direkttåg efter matchen mellan Karlsruhe - Berlin som sedan ställdes in av oklar anledning. Fina Deutsche Bahn. Vi börjar från Berlin. Hittade ett direkttåg på lördag eftermiddag som åkte via Frankfurt am Main. Det tråkiga är att det under våren och en tid framöver så är det ombyggnation av järnvägsspåret mellan Hanau och Frankfurt. En resa som i vanliga fall tog 30 minuter, tar nu 110 minuter på grund av omvägen tågen måste köra. Jippi. Frånsett detta var färden lugn och stilla och vi ankom till Karlsruhe runt 22-tiden på lördagskvällen. Incheckning på hotellet och sedan snabbt i säng för tidig uppstigning och gemensam marsch till arenan. På Marktplatz möttes vi alla upp, Herthaner och Karlsruher. Förenade i färgerna, förenade mot alla. Det var dans, det var sång och fantastisk stämning. Tillsammans under de blåvita färgerna spatserade vi upp mot arenan och det var en dag färgad av glädje och kamratskap. Otrolig stämning inne på arenan och matchen vann Karlsruher SC med 3-2. Efteråt fanns det gott om tid för att vandra ner till tågstationen då vi på grund av det inställda direkttåget tvingades till byte i Erfurt och stå där i 45 minuter. Enligt ordinarie tidtabell (direkttåg) skulle vi ha nått Berlin innan midnatt, men nu ankom vi efter 01:30 till huvudstaden. Det hade varit lite stökigt i en vagn på tåget mellan Berlin och Erfurt, av anledning jag inte känner till eller vilka som var inblandade, men lokföraren meddelade dirket i Erfurt att om det är någon som missköter sig så kommer han att stanna tåget, tillkalla polisen och kasta ut samtliga fotbollssupportrar. Jag har aldrig varit med om att det här har skett, men känner personer som har blivit utkastade, inte för att de har gjort något, men som har supportat samma lag som de stökiga människorna. Detta är också en anledning till att vi reser neutralt klädda samt att vi sköter oss och ställer inte till med något. Vi åker för att stötta Hertha, inget annat. Sedan kan vi alltid spela svenskkortet och inte förstå någon tyska om en sådan situation skulle uppstå.
Omgång 32 SV Elversberg
Andra bortamatchen i följd som var lång och som schemalades en söndag. Att nå Elversberg är inte lätt kan meddelas. Av arbetsmässiga skäl var jag tvungen att komma hem samma kväll och det fick bara lösas, kosta vad det kosta ville. Tåg på lördagen och hotell till söndagen var uteslutet eftersom det hade blivit dyrare än vad vi betalade för flygbiljetten på söndag morgon. Flyg till Frankfurt och sedan regionaltåg i drygt två och en halv timme och då var vi inte ens framme i Elversberg utan det skulle även åkas buss. Så ödsligt ligger det nere i Saarland. Arenan de spelar på tar knappa 10 000 åskådare och den är så att säga inte ämnad för spel i Zweite, men det var en rolig upplevelse att vara på plats och jag tror inte att det är så värst många svenskar som har varit där. Jag har inte någon ambition att återbesöka Ursapharm-Arena an der Kaiserlinde då jag känner mig ganska klar med både byn och allt som har med Elversberg att göra. Efter matchen var vi i lite stressat läge för att ta oss till Neunkirchen och tåg mot Frankfurt. Vi hoppade på en av skyttelbussarna som stod där och det visade sig vara ett felbeslut. Den vi tog gick inte till Neunkirchen, till vår stora förvåning. Den gick till en parkeringsplats utanför Lidl i Sinnersthal. Tjugo minuter till vårt tåg går och vi befann oss ca fem kilomter från tågstationen och vi hade varit tvungna att gå vid en riksväg. Avstånd och tid gjorde det hela omöjligt.
Vi stod vi ett trafikljus som blev rött, det var allt eller inget som gällde. Knackade på rutan, förklarade snabbt vår situation och frågade herren om han kan skjutsa oss till tågstationen för vi har lite brådis. Det kunde han. Dagens stora hjälte och samhällsmedborgare som räddade två människor i nöd. Törstiga som attan skulle vi köpa något ur maskinen på stationen, men det var ur funktion och det fanns ingen öppen butik. Skam den som ger sig. Vi satt på ett varmt tåg och försökte oss på att beställa via Lieferando som skulle komma med vår dryck, och ja, den var alkoholhaltig, till Bad Kreuznach, men de hann inte i tid. Det var värt ett försök i alla fall och vi hoppade så småningom av i Mainz eftersom vi hade lite tid över och Jimmy var benägen att visa staden han håller kär. Det var ju inget hippt ställe kan jag tycka och tyvärr knude vi inte heller åka Gutenberg Express eftersom den hade slutat trafikera för dagen. Johannes Gutenberg, boktryckeriets fader är född i staden och han står staty i staden och det är därför deras stadstur med tåg heter som den gör. Jag begav mig så småningom till flygplatsen medan Jimmy skulle ta tåget som avgick mitt i natten. Mitt flyg blev förstås försenat och det var en otroligt sliten Joakim som lade sig i sängen för ett par timmars sömn innan alarmet ringde och arbetsdagen skulle börja.
Omgång 34 VfL Osnabrück
Säsongens sista resa. Den var efterlängtad då jag var rejält sliten och hade en önskan om att säsongen bara skulle ta slut. Redan i mellandagarna bokade vi resan då vi visste speldagen och för att vi skulle komma undan billigare. Jag upptäckte att Preußen Münster hade hemmamatch i sista omgången av 3. Liga och de skulle spela på lördagen. Därför åkte vi redan på lördag morgon och planen var att se Preußen Münster då och bara slänga av väskorna på hotellet. Min plan som hade varit så bra från början blev inte lika bra när det väl kom till kritan eftersom de gjorde en hel otrolig andra halva. Efter halva serien låg de på tolfte plats och när säsongen summerades slutade de tvåa. Biljetter var omöjligt att få tag på och vi hade ingen lust att jaga några heller utanför arenan. Vi valde därför en heldag i Osnabrück och det är ingen stad som manar till återbesök. Staden var ganska tråkig och själva centrum var inte mycket att hänga i granen. Det var dock skönt att vakna upp på morgonen utvilad och inte behöva resa samma dag som matchen. Många bortasupportrar var på plats tidigt i Osnabrück där vi som vanligt mötte upp våra kompisar. De ville se staden innan matchen och det var bara att haka på och slutligen vandrade vi upp till Stadion an der Bremerbrücke och det var dags för mig att fullborda min perfekta säsong. Vi gick in rätt tidigt och det var tur det eftersom en grupp människor försökte storma insläppet bara tio minuter efter att vi gått in. Det var inte lika trångt som det brukar vara på bortasektionen eftersom våra ultras bojkottade matchen då inte alla kom in. Dock så tror jag knappast att alla som ville komma in hade biljett och det jag skulle inte bli förvånad om det fanns några som inte heller få gå på matcher. En sista match, en rätt avslagen sådan och jag kände bara lättnad. Själva matchen i sig var ointressant och det viktiga för mig var att vara på plats, inne på arenan. Tåget hem var förstås överfullt och det var en del sång i vagnen eftersom det skulle tas farväl av säsongen.
Detta var allt och nu är min säsongssummering slut. Om bara två och en halv vecka sparkar säsongen 24/25 igång och vi inleder mot Paderborn hemma lördagen den tredje augusti klockan 13:00. Då jag vänt hemåt till Sverige så kommer jag inte att genomföra en perfekt säsong för andra säsongen i rad, rättare sagt kommer jag aldrig att göra det igen. Besöken kommer bli färre än tidigare säsongen, men mitt mål är att se tio matcher på plats under säsongen som kommer. Förhoppningsvis passar mitt arbetsschema schemaläggningen av matchdagarna så att det går att få ihop tio matcher samt att livet i övrigt även skall tillåta det. Jag kommer framför allt att åka till Berlin under säsongen då det av förklarliga skäl är logistiskt smidigast, men ett par bortamatcher skall jag få ihop där Ulm är den viktigaste.
Hoppas att ni har uppskattat skildringarna från supporterlivet i Tyskland och att de har inspirerat er att åka ner till världens bästa fotbollsland.
