17 x Westfalenstadion: Ni beställde, jag levererade – recept på tre poäng
Efter den senaste hemmamatchen mot Ausburg fick jag en uppmaning att göra någonting åt situationen i Dortmund. Jag hade inte lyckats plocka med mig 3 poäng sedan Stuttgartmatchen i november. Det var hög tid att lyssna på uppmaningen och göra mitt bästa för att försäkra en lyckad match hemma på Westfalenstadion.
Jag började förberedelserna med att se till att jag skulle stå i den Gula väggen som i den senaste segermatchen hemma. Jag tog också med mig samma sällskap som stod bredvid mig i den senaste segerrika hemmamatchen.
När jag väl hade försäkrat att dessa yttre omständigheter förfylldes var det dags att kartlägga vilka andra faktorer hade bidragit från min sida till de lyckade matcher samt de mindre lyckosamma.
Tröjan som jag efter Stuttgartmatchen utnämnde till en ”lyckotröja” hade uppenbarligen enbart 6 segermål i sig. Den fick ryka, istället tog jag fram tröjan som min vän hade burit i samma match trots att jag visste att Iron-Manni inte skulle finnas i startelvan denna soliga dag.
Tröjan hade inte använts efter dagen när jag förvandlades från en fotbollsåskådare till en festnisse på läktaren och led av enorm träningsvärk dagen efter. Den hade således inte varit delaktig i den nedåtpekande kurvan.
Efter att jag inte lyckades återskapa den nästan paralyserande huvudvärken, som tvingade mig till att besöka sjukvården på stadion i november, genom att ramla på huvudet i träningen dagen innan matchen bedömde jag att den inte hade varit en bidragande orsak till segern. I tanke på att huvudvärken verkligen hade dragit ner matchupplevelsen i november avstod jag från ytterligare försök att få till en sådan.
Intag av förfriskningar hade legat konstant i de 6 raka segrarna på Westfalenstadion. Därför såg jag till att återgå till ratio ett glas per halvlek igen. Under de senaste matcherna har jag inte uppfyllit denna kvot av varierande anledningar, uppenbart är att laget påverkas av min vätskebrist.
När alla dessa åtgärder hade satts på plats vågade jag inta den Gula väggen som denna dag verkade tro antingen på mina förändrade förberedelser eller lagets uppåt pekande form. Stämningen var lättsam och trots att jag blev något sen att komma in på ståläktaren tyckets ingen ha invändningar mot detta. När det även sågs med goda ögon att jag hoppade på en av den övre ståläktarens fällbara stolar för att kunna se planen var jag säker på att inget kunde gå fel en dag som denna.
Efter att jag hade utnyttjat mina nyfunna tyskakunskaper och frågat personen framför mig om han verkligen gillade Schieber eftersom han hade valt hans namn på årets tröja (”Jaaaaa”, svarade han något osäkert) var det dags att kicka igång festen från november igen.
Och fest blev det, inte nog med att de två stundtals hårt kritiserade nyförvärv Mhkitaryan och Aubameyang låg bakom ett och annat mål och skapade de utöver detta en hel del andra chanser. När Dortmund gjorde mål tredje matchen i rad från en hörna och till och med Friedrich var en del av det ännu en gång visste vi att det inte gick att stoppa den svartgula maskinen denna dag.
Andra halvlekens skämt var ”elfmeter” för inte var det någon av oss som förstod varför laget överhuvudtaget belönades med en straffspark. Vi tackade och tog emot och krävde därefter ”elfmeter” från varje situation som uppstod på planet oavsett om det var framför egen bur, på mittfältet eller faktiskt någonstans i synhåll för Frankfurtmålvakten.
Lite mindre smickrande växelsång med Frankfurtsupportarna som namngav även oss kvinnor som söner höjde bara stämningen på läktaren. Vi uppskattade de hårdbevakade bortasupportarnas stöd för sitt lag. För vad kan vara roligare än en bortaklack värt sitt namn när ens eget lag leker fram en målrik seger.
Matchen kröntes av nyförvärvet Jojic med sin första bollkontakt i Bundesliga. Det är inte varje dag man bevittnar Bundesliga och Dortmundhistoria när det skapas. Knappt hade vi hunnit sluta vråla den trefaldiga välkomsten när vi fick ta ropa ”Jojic” den fjärde gången.
Ibland handlar fotboll ingenting annat än en underbar eftermiddag omringad av glada människor på den finaste ståläktaren i världen. Efter vinterns motgångar kunde inte ens hemresan skyddad av kravallpolis på samma tåg med hemvändande Bochumsupportar förstöra stämningen.
